Annons

Annons

Lina var fånge i en pojkes kropp

Inför öppen ridå i SVT:s Skavlan avslöjade 45-åriga rektorn Lina Axelsson Kihlblom sitt livs hemlighet: att hon genomgått en könskorrigering mer än 20 år tidigare. Nu är hon superrektorn med hela svenska folket.

Dela
(150)

4
Visa bildspel

/
Superrektorn Lina var fånge i en pojkes kropp
Superrektorn Lina var fånge i en pojkes kropp
Superrektorn Lina var fånge i en pojkes kropp
Superrektorn Lina var fånge i en pojkes kropp
...
Visa mer

 

Redan som femåring visste Lina att hon inte var en pojke.

—Mitt yttre stämde inte med mitt inre jag, säger Lina.

Varje natt skrev hon små lappar till Gud där hon bad honom: Rätta till felet!

—Det tog några år, men han fixade det till slut, skrattar Lina, som berättade om sin könskorrigering när hon gästade Skavlan i slutet av september.

Annons

Fram till dess var det bara den närmaste familjen som känt till Linas stora hemlighet.

—Jag var inte redo att tala om det tidigare. Det var en historia som kändes alldeles för skamlig för att dela med sig av. Det är ju inte precis något man skryter om, och när allt var gjort så ville jag bara försöka glömma, gå vidare och radera bevisen. Det kändes nästan som om jag hade begått ett brott.

Inga kollegor visste

Avslöjandet slog ner som en bomb hos bekanta och arbetskamrater, och Lina hade ingen aning om hur reaktionen skulle bli när hon kom tillbaka till jobbet, som grundskolechef i Haninge kommun.

—De enda som hade känt till min hemlighet var min närmaste familj och några få vänner.

Men hon hade inte behövt oroa sig.

—Det har bara varit positiva kommentarer. Jag kärleksbombades med mejl från människor som berörts av min berättelse, och jag fick ta del av andras historier. Det är så många som har kompromissat med sina liv, av rädsla för att drabbas av samhällets fördomar mot hbtq-personer, säger Lina, som är aktuell med boken Kommer du tycka om mig nu där hon berättar om ”projektet” – den långa resan mot målet – könskorrigeringen.

 

Läs mer: Tove föddes som man

 

Att skriva boken har varit som en rening av själen för Lina som burit på sin ”skamliga hemlighet” ett helt liv.

—När jag väl skrivit ner historien tyckte jag att det var en ganska fin berättelse, och den handlar inte alls om skam och tråkigheter utan mer om kraft och möjligheter. Det som jag tyckte var fult och hemskt då ser jag som en styrka i dag, säger Lina.

Sov med korsett

Hon växte upp ute på landet i västmanländska Kolsva med mamma, keramikern, och pappa, som arbetade på fabrik, och sina äldre tvillingbröder.

—Jag visste att jag inte var en pojke, säger Lina.

Hon sov med korsett och alldeles för små skor, allt för att tämja kroppen och få den att se mer ”flickig” ut.

—Jag var väldigt tjejig i hela mitt sätt, jag lekte med barbiedockor och älskade att prova mammas byxor som hade ett mer kvinnligt snitt, och på helgerna kunde jag stänga in mig i ett rum med symaskinen. Det var himmelriket.

Hon är ganska säker på att föräldrarna tidigt förstod att det var någonting med Lina, eftersom hon inte betedde sig som sina bröder.

—Men de sa aldrig något, jag var ett väldigt glatt, kreativt och företagsamt barn, och så länge jag var glad så lät de mig vara. Jag tror de tänkte att ”hon berättar nog när hon är redo för det”. När jag blev äldre kanske de misstänkte att jag var homosexuell.

Lina chockades när hon som 10-åring läste en artikel som handlade om könskorrigering.

—Jag minns att hjärtat bankade våldsamt. Detta var ju min hemlighet och jag kände mig nästan avslöjad att få läsa om att någon faktiskt gjort DET. Det var en jättekonstig känsla. Fram tills nu hade jag varit övertygad om att jag var den enda människan på jorden som ville göra en könskorrigering. Det var en sådan befrielse.

Jobbigt i skolan

Under hela skoltiden fanns det elever som ville göra sig roliga på hennes bekostnad. Lina minns att orden träffade henne som mentala knytnävsslag, men hon har förträngt vad som sades.

—Jag koncentrerar mig på att minnas det som varit bra.

Hon beskriver det som en balansakt mellan att vara sig själv och försöka smälta in i gruppen.

Inte blev det bättre av att hon inte hängde med i skolarbetet. Hon hade läs- och skrivsvårigheter och problem med att få siffror att stämma i huvudet.

—Jag förstod tidigt att dålig i skolan och beslutet att göra en könskorrigering var en riktigt dålig kombination. Jag var livrädd för att människor skulle tänka att hon är inte bara kass i skolan, hon är knäpp också.

Men en dag slog hon klassen och läraren med häpnad genom att räcka upp handen och svara rätt på frågan vad är en kalebass?

—Det var en omtumlande upplevelse att få känna sig duktig, och jag fick mersmak, säger Lina som där och då bestämde sig för att först se till att bli bäst i klassen och sedan skulle hon fixa till sitt kön.

När hon väl formulerat sina mål startade planeringen.

—Det var ungefär som när man köper en tomt och sedan börjar rita på ett hus. Jag blev enormt fokuserad och målinriktad.

Fick familjens stöd

Det var först när Lina fyllde 19 år som den verkliga resan mot könskorrigeringen fem år senare tog sin början med ett besök hos en psykiatriker som skulle bedöma hennes psykiska status för att se om hon verkligen tänkt igenom sitt beslut.

—Jag fattade inte varför det skulle behöva ta så lång tid, jag hade ju bestämt mig, säger Lina, som då hade invigt sina föräldrar och några få vänner i sina planer.

—Alla stöttade mig helhjärtat.

Hon försatte inte tiden, utan skrev in sig på juristlinjen vid Uppsala universitet. Hon passade också på att lära sig fem språk.

Att vara ung student i en miljö där hormonerna sprutar och kärleksaffärer var mer regel än undantag var inte alltid lätt för Lina.

—Visst blev jag förälskad, men det var känslor jag fick hålla på avstånd. Jag visste att min tid skulle komma.

Ett krav för att få göra en könskorrigering i mitten på 90-talet var att man gick med på att sterilisera sig. Ett ingrepp som Lina beskriver som total förnedring och snudd på övergrepp.

—Jag minns att jag låg på britsen och tårarna rann nerför kinderna när de skar i mig.

Tre år senare hade hon äntligen sprängt målsnöret. Nu skulle den yttre Lina bli ett med den inre.

Hon minns känslan när hon ställde sig i duschen, för första gången som kvinna.

 

Läs mer: Ensamheten har gjort Magdalena Graaf stark

 

—Det var såklart fantastiskt, men samtidigt var det bara ett krasst konstaterande att ”jaha, nu är det klart”. Det var ungefär som att ta av sig en scoteroverall, inget märkvärdigt.

Hon är in i märgen trött på folks fördomar.

—När man läser om könskorrigeringar så är det ofta i generella ordalag som att ”bilmekanikern Berra blev Berit”, men så ser verkligheten inte ut. Jag målade mig inte eller sprang ut och köpte korta kjolar, högklackade skor och klädde mig i volanger och glitter. Jag ville vara åldersadekvat i min klädstil.

Efter könskorrigeringen valde Lina att bo utomlands några år, bland annat jobbade hon som stenhuggare på Irland där hon levde ett ganska dekadent liv.

—Jag hade så mycket att ta igen, och det var så härligt att få komplimanger från killarna och att få känna sig uppskattad, säger Lina som njöt av att inte behöva förställa sig längre utan kunna vara den hon alltid varit, i själ och hjärta.

Kallas superrektorn

Hon har haft stor användning av sin envishet, målmedvetenhet och inte minst sina dyrköpta erfarenheter av utanförskap i sitt arbete som speciallärare och rektor på skolor med dåligt rykte som smittat av sig på eleverna som tappat såväl självförtroende som framtidstro.

Hon sökte och fick jobbet som rektor för Ronnaskolan i Södertälje, en skola med ett omvittnat dåligt rykte där en stor del av eleverna i nian saknade gymnasiebehörighet.

—Jag bestämde mig direkt för att vända trenden, och så blev det, antalet elever med gymnasiebehörighet steg från 52 till 75 procent under mina år. Jag blev inte förvånad. Jag visste att de skulle klara det. Jag vet att man når sina mål om man bara bestämmer sig för det och om omgivningen tror på en, säger Lina med övertygelse.

Efter att ha varit med i tv-programmen Rektorerna och Rektorn fick hon heta superrektorn, för sin förmåga att vända negativa skolresultat till positiva. En titel hon tycks ganska nöjd med.

Det är snudd på häpnadsväckande hur den lilla tösen från Kolsva, med läs- och skrivsvårigheter och taskigt mattesinne lyckats avancera till att bli grundskolechef med ett budgetansvar på 750 miljoner kronor.

—Jag kan fortfarande inte multiplikationstabellen, men det går bra ändå, säger Lina och skrattar.

De bägge döttrarna, sex och sju år gamla, har all anledning att vara stolta över sin modiga mamma som vågat spräcka tabun.

—Visst har jag gråtit ibland, men i grunden är jag en glad och positiv person och jag brukar tänka: Wow, att jag fått komma hit, det är jättebra gjort av mig.

 

 

 

 

Lina Axelsson Kihlblom

Ålder: 45

Yrke: Grundskolechef i Haninge kommun

Familj: Två döttrar, 6 och 7 år

Bakgrund: Har bland annat arbetat som rektor för Ronnaskolan i Södertälje, där hon lyckades höja niondeklassarnas betyg väsentligt. Hon har också jobbat som stenhuggare på Irland.

Bor: Huddinge

Känd från: Dokumentärerna Rektorn och Rektorerna

Aktuell: Med boken "Kommer du tycka om mig nu?" (Gothia Fortbildning)

 

Läs mer

Tove föddes som man

Nu får det vara slut på självmorden i min släkt

Lailas man fick barn med en annan kvinna

 

Av Katarina Arnstad Elmblad

Foto: Stefan Nilsson, privat


Läs mer om:

Dela
(150)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…