Annons

Annons

Lina misshandlade sin man

Det började med en örfil efter en fest. Nästa gång fick Linas man brännskador när Lina kastade en tallrik nylagad mat på honom. Snart avlöste bråken och slagen varandra, ett mönster som fortsatte in i nästa relation – tills Linas nye man en dag slog tillbaka…

Annons

Lina misshandlade min man


Lina träffade Johan på en julresa till Prag. Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Men paret upptäckte att de delade många intressen och bestämde sig därför för att ses igen hemma i Sverige. Och snart började känslor spira.

Lina har dukat fram fika i vardagsrummet. Hon är nervös, men vill berätta. Hon vill belysa våld inom äktenskapet ur en annan vinkel: Även män kan misshandlas och kvinnor kan slåss.

Hon minns första gången det hände. Första gången hon slog Johan.

—Vi kom hem efter en nyårsfest. I taxin hade Johan påpekat hur onödig min kommenterar om skalen i räkcocktailen varit.

Lina var arg. Arg på Johan som vågat kritisera henne, men mest över det faktum att han hade rätt. Lina hade sårat värdinnan och nu skämdes hon.

—När Johan skulle hjälpa mig av med kappan snodde jag runt och gav honom en svidande örfil. Jag minns fortfarande ljudet. Det hängde kvar i hallen som ett eko. Johan sa inget. Han gick och duschade och la sig sen på soffan.

Nästa dag hade Lina gått upp tidigt och bakat scones. Hon tände ljus och pressade apelsiner. När Johan kom in i köket fick hon en chock.

—Han var svullen och hade ett blått öga. Jag blev förfärad, trodde inte alls jag slagit så hårt.

Johan förlät Lina. De bestämde sig för att skylla på alkoholen.

—Jag var verkligen fast besluten att aldrig låta det ske igen!

Andra gången inträffade kort efter bröllopet. Den här gången blev det mer än en örfil.

—Jag kom hem en dag och var trött då jag tvingats ta itu med en stor felbeställning. Dessutom hade jag fått veta att min semester inte beviljats som jag önskat.

Johan stod för middagen den kvällen – italiensk köttfärsgratäng. Men han hade glömt att Lina avskydde varma oliver – och det var det enda som krävdes.

Lina tog sin tallrik och kastade maten rakt i ansiktet på sin make. Skrikande for han upp från bordet. Gratängen var nyss tagen ur ugnen och den heta osten kletade fast mot huden. Dramat ledde till att Johan fick rejäla brännsår över näsa och mun.

—Det är så hemskt…

Lina sväljer hårt och får tårar i ögonen.

—Jag skäms över att prata om det. Så här i efterhand önskar jag att Johan lämnat mig redan den gången, men mina böner och löften om förändring fick honom att stanna.

Som en strykrädd hund

Veckor och månader passerade. Bråken fortsatte, Lina glömde sina löften. Ibland var det mindre händelser. En handflata i ansiktet eller en hård knytnäve mot kroppen.

—Johan förvandlades till en strykrädd hund och ryggade ibland tillbaka när jag bara ville kramas. Det borde väckt ånger i mig, men jag blev bara irriterad. Jag såg inte mitt eget beteende, jag tyckte han var mesig.

Lina fyller på kaffe och släpper ut katten Sylt.

—En gång stampade jag Johan på foten med högklackat. Han fick ett djupt jack och grät av smärta. När han linkat in i badrummet och jag såg blodspåret, minns jag att jag tänkte: Vad är jag för monster egentligen?”

Fast skuldkänslorna slocknade i takt med att Johans sår läkte. I stället infann sig ytterligare aggression.

—Det låter galet, men jag tyckte allt var Johans eget fel. Han borde ha sagt ifrån. Borde ha fattat att jag betedde mig illa för att jag själv mådde dåligt.

Åter blir Lina tyst. Det är tungt att prata om det. I två år stod Johan ut, sen fick det vara nog. Han meddelade Lina att han ville skiljas och flyttade hem till sina föräldrar samma dag.

—Senare har jag fått veta att det var Johans bästa vän som gett honom mod. Han hade länge misstänkt att något var fel. Det finns ju en gräns för hur många dåliga ursäkter man kan komma med. Hur många ”olyckor” man kan råka ut för.

Johan hade inte erkänt för någon vilken mardrömslik tillvaro han levt i. Blåmärken och sår bortförklarades och doldes så gott det gick.

—Johan berättade senare att han försökte få mina angrepp att endast träffa de delar av kroppen som kunde döljas. Han lånade till och med mitt smink för att få ner rodnader.

—Jag mår fysiskt illa när jag tänker på det. Vissa bilder sitter etsade i själen och det ska de göra. Det är mitt straff.

Lina hade tänkt hålla sig från kärleken en tid efter skilsmässan. Få lite distans och försöka förstå varför det blev som det blev.

—Johan sa att han ville bort från vår destruktiva relation. Men det var som om jag inte kunde ta det till mig. Jag tyckte att vi hade det ganska bra.

Slog tillbaka

Fast ibland blir det inte som man tänkt sig och redan ett halvår efter skilsmässan kom kärleken åter in i Linas liv.

—Jag mötte Linus på glöggmingel hos en vän. Han var otroligt charmig och jag tyckte hans självsäkra sätt och underfundiga humor var mycket attraktivt. Snygg var han också.

Linus blev minst lika betagen av Lina och efter nyår flyttade han in. På trettondagen friade han. Visst gick det fort, men ibland vet man bara.

Men med tiden gjorde vardagen sitt intåg – och så även Linas gamla känslor av ilska och frustration.

—Jag började leta saker att explodera över. En dåligt diskad stekpanna kunde räcka. Jag rasade och skrek. Kastade saker och knuffades. Men jag slogs inte, inte i början, och det var nog för att Linus utstrålade sådan pondus.

Men så en dag gick det inte längre att lägga band på aggressionerna.

—Den gången grälade vi om ekonomin, semesterresa kontra husrenovering. Det var mycket känslor, och jag förlorade kontrollen.

På ren impuls slog Lina knytnäven mot makens näsa. Men i stället för att bara ta emot slog Linus tillbaka. Lina fick en brännande handflata över kinden.

Hon minns inte smärtan, bara hur chockad hon blev. Hon minns scenen som om det var i går.

”Du slog mig!”

”Klart jag slog dig. Du slog ju mig.”

”Men, det är inte samma sak.”

Linus stod lugnt kvar och tittade Lina rakt i ögonen. Han pratade om respekt, att den måste vara ömsesidig: ”Jag slog inte som du. Jag blöder. Hos dig blöder bara stoltheten.”

—Vad skulle jag svara egentligen? säger Lina och slår ut med händerna.

—Han hade ju rätt. Jag stod där som ett fån med skammen.

Det blev vändpunkten. Linus lyckades få Lina att inse hur destruktivt hennes beteende var. Hur hennes ilska förgiftade alla relationer, men också hennes eget inre. Lina lyssnade och lovade att söka hjälp.

—Linus lugn fick mig att sänka garden. Han skrämdes inte av mina raseriutbrott, det lämnade mig blottad. Jag vågade till och med berätta om Johan.

Lina fick hjälp. Först genom enskilda samtal med psykolog, sen via KBT.

—Det har hjälpt mig enormt. Jag fick insikt om varför jag kände och agerade som jag gjorde. Och jag fick lära mig att omvandla knytnävar till ord.

Visade aldrig känslor

I dag vet Lina varför ilskan varit en så stor del av hennes person. Hon växte upp i en familj där ingenting diskuterades. Allt löstes via stormiga gräl. Och allt var tillåtet.

—Mamma och pappa skrek åt varandra, kastade saker och ibland slogs de. Jag och mina två bröder löste konflikter på samma sätt. Mina föräldrar gick aldrig emellan, trots att vi både rev och bet varandra blodiga.

Lina måste ursäkta sig en stund innan hon orkar fortsätta.

—Att visa känslor var detsamma som att vara svag hemma hos mig. Tårar var förbjudna och jag minns inte en enda kram eller ett enda berömmande ord. Sen gick jag och blev likadan.

Men i dag är Lina annorlunda. Hon är öppnare och vågar både ge och ta emot kärlek.

—Det största för mig, och det svåraste, var att be alla jag sårat om förlåtelse – framför allt Johan. Jag var så nervös att jag skakade, men den underbara mannen var fantastisk. Han omfamnade mig och gratulerade mig till mina framsteg. Vi är faktiskt vänner i dag.

Lina och två kamrater har nyss startat eget, ett företag som erbjuder yoga- och meditationskurser.

—Jag har själv haft nytta av yoga och med meditationens hjälp har jag förlåtit mig själv. Det är enda sättet att kunna gå vidare. Det är bara genom förlåtelse som du på djupet kan bli en ny människa.

Men det nya företaget är ändå inte det mest spännande i Linas liv. Förra månaden fick hon veta att hon väntar barn.

—Det känns underbart, jag är så redo för det här miraklet. Jag längtar efter att få bli mamma. Jag vill överösa detta barn med all den kärlek jag själv aldrig fick.

 

Läs mer:

Eija blev våldtagen som 15-åring 

Katinka och hennes son tvingades att leva gömda i 10 år

Deras män kidnappades i Syrien 

 

TEXT: SARA MARTEUS

Foto: SHUTTERSTOCK

Läs också:

Dela
(37)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…