Annons

Annons

Lina har hiv: Vilken lycka när jag äntligen blev mamma!

För sex år sedan fick Lina beskedet: hon har hiv. Det kom som en chock och tillvaron gungade. Men när det gungat färdigt upptäckte hon att det mesta var som vanligt – och lyckan var stor när hon blev mamma!

2
Visa bildspel

/
Lina har hiv: Vilken lycka när jag äntligen blev mamma
Lina har hiv: Vilken lycka när jag äntligen blev mamma
...
Visa mer

Lina Afvander, som är 38 år idag, hade bott utomlands under en längre tid när hon började fundera på att skaffa barn genom inseminering. Därför fick hon göra ett hivtest.

—Resultatet kom som en chock och jag blev livrädd. Planerna på att skaffa barn grusades. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna leva ett normalt liv igen och att jag skulle behöva ta högar med mediciner varje dag. Det spelade ingen roll att sjukvårdspersonalen sa till mig att det inte är en dödlig diagnos. Jag lyssnade inte. Det tog lång tid innan jag tog in det.

Annons

Vi träffas i centrala Göteborg. Lina vill träffas på stan, lägenheten håller på att renoveras och under tiden bor hon med dottern Eike, 3, hos en kompis.

För Lina är livet som för de flesta andra i samma ålder: heltidsarbete och en vardag som består av samma bekymmer och glädjeämnen som för alla andra.

Det var inte så hon såg sitt framtida liv för sex år sedan när hon fick diagnosen. Men väldigt lite har förändrats sedan dess, konstaterar hon.

Berättade för alla

Efter beskedet följde nästa jobbiga grej; att informera de som eventuellt kunde ha smittats av henne. Lina valde att själv kontakta tidigare pojkvänner och berätta om sin hivstatus och uppmana dem att testa sig.

—Jag ville göra det av respekt för dem. För mig var det självklart även om det var jobbigt. Det var bra på så sätt att jag redan då tränade mig på att vara öppen med att jag är hivpositiv.

Fortfarande får hivpositiva rådet att tiga om sin diagnos. Det har Lina aldrig gjort. Hon har varit öppen från första stund. Även hon blev rekommenderad att tänka sig för innan hon berättade.

—Det tog flera månader innan jag förstod hur tyst jag skulle vara, men då hade jag redan berättat för många. Jag tror att den där tystnaden beror på att hiv och aids har så speciell historia. I början var det väldigt dramatiskt och folk dog snabbt. Det skapade en rädsla som i och för sig är befogad. Utan mediciner leder ju hiv till en dödlig sjukdom. Dessutom så drabbade det i början grupper som hade låg status i samhället och så är det ett virus som är sexuellt överförbart.

Hon minns när hon berättade för sina föräldrar.

—De blev ledsna och oroliga och undrade hur det skulle bli för mig. De kom ju ihåg 80-talet och den stora rädsla som fanns kring hiv då. Det var vad de såg framför sig och jag tror att det är många som fortfarande har den bilden.

Lina bytte livsstil efter beskedet. Hon slutade röka, började träna, blev vegetarian och blev väldigt noga med att ta hand om sig. Men det tog tid innan beskedet sjönk in. När hon fick svar på testet reagerade hon först med tystnad. Sedan skrek hon rakt ut, minns hon. Hon återkommer till rädslan hon kände då och hur det ändrade sig med tiden.

—Jag hade dödsångest och genomgick en rejäl livskris. Men samtidigt kände jag att jag ville leva till varje pris. Jag ville ha ett gott liv men jag visste inte hur. Jag visste inte mer än vad folk i allmänhet vet om hiv. Det tog ett år innan det sjönk in. Blev det inte värre än så här, tänkte jag då; inga biverkningar av medicinerna, inga följdsjukdomar, ingen exkludering som jag var rädd för.

Stora medicinska framsteg

Det var också då som det gick upp för henne att det var möjligt att skaffa barn trots hivdiagnosen. Hon hade burit på en längtan efter barn i flera år, men i Sverige tillåts inte hivpositiva att inseminera. Därför trodde hon aldrig att hon själv skulle kunna bli mamma.

Men på senare år har det hänt otroligt mycket på området. Hiv är inte längre en diagnos med dödlig utgång. De medicinska framstegen är stora och i dag är överföringsrisken hos hivpositiva som behandlas mycket låg vid sexuella kontakter.

Och att som hivpositiv kvinna få barn på vanlig väg är fullt möjligt. Risken att mamman överför viruset till barnet är mer eller mindre obefintlig om mamman behandlas och förlossningen sker utifrån alla tänkbara försiktighetsåtgärder.

Lina blev gravid på vanlig väg med en man som hon hade en relation med. Hon kan fortfarande inte förstå hur det är möjligt, att barnet kan ligga i magen utan att bli smittat, men så är det. Det enda hon inte fick göra var att amma sitt barn.

Att bli mamma är den största förändringen i hennes liv.

—Men det är sjukt mycket mer tröttande än jag trodde att vara småbarnsmamma. Innan tänkte jag att jag skulle vara en sån där häftig mamma som tog med Eike på jobbresor och la upp henne på styrelsebordet under möten. Nu är jag jätteglad att hon är tre år och kan leka själv.

Lina har bara mött positiva reaktioner på att hon blivit mamma.

—Människor i min närmaste omgivning blev extra glada för min skull. Det blev många spontana kramar och tusentals hejarop på Facebook.

På frågan om hon funderat på att skaffa fler barn svarar hon:

—Jag vet inte. Det hade varit roligt med ett syskon, men det är fint med ett barn också. Jag vet inte om jag skulle orka faktiskt.

Talesperson för hivpositiva

I dag har hon ett helt annat förhållningssätt till hiv än hon hade för sex år sedan. Hon kommer att leva ett friskt liv och högarna med mediciner som hon befarade att hon skulle behöva äta varje dag visade sig vara bara tre tabletter om dagen. Inte heller har hon fått några biverkningar.

—Hade jag vetat då vad jag vet i dag så hade det där beskedet inte varit lika chockartat. Det är relativt lätt att leva med hiv, mycket lättare än vad jag trodde att det skulle vara. Det är inte världens undergång.

Hon trivs med livet, är singel och lägger all tid på Eike. Hon arbetar som projektledare på RFSU och privat har hon blivit något av en talesperson för de cirka 7 000 hivpositiva som lever i Sverige i dag. Ibland möter hon okunskap kring hiv. Och fördomar. Det kan göra henne ledsen. Likadant när hon möts av tystnad kring sin diagnos.

Människor är fortfarande rädda och har dålig kunskap om hiv. Därför är det viktigt för henne att vara öppen. Hade hon inte varit öppen hade hon aldrig varit där hon är i dag, tror hon.

Lina önskar att fler var öppna men hon vet att det finns goda skäl att hålla tyst. Även om öppenheten har inneburit små konsekvenser för henne vet hon att verkligheten ser annorlunda ut för andra med hiv.

—Det är fortfarande ett socialt stigma förknippat med att vara hivpositiv. Många vågar inte berätta, inte ens för sina föräldrar. Det är tufft och många blir illa behandlade och diskriminerade. Även om jag har fått mer spontana kramar från människor tack vare att jag har varit öppen så är det långt ifrån hur många andra hivpositiva upplever det.

—År 2016 är rädslan på många håll absurd. Det finns fortfarande människor som tycker att hivpositiva ska isoleras på Gotland. Därför är min berättelse viktig eftersom så många hivpositiva inte hörs. Och jag hoppas att jag kan vara till hjälp för andra och öka kunskapen om hiv.

Hiv och aids

Hiv är ett virus som kan överföras vid oskyddat samlag (dock bara 0,05-0, 1 % risk) eller om det kommer i direkt kontakt med blodomloppet. Det finns inget vaccin mot hiv men det finns mediciner som bromsar sjukdomen. Utan mediciner leder hiv förr eller senare till en rad olika sjukdomar, ett tillstånd som kallas aids.

Det vanligaste är att inte få några symtom i samband med att man får hiv. Hur lång tid det sedan tar tills man känner av att man fått hiv varierar från person till person, men det kan handla om flera år.

Testa dig alltid om du misstänker att du kan ha fått hiv. Det är viktigt för att du ska kunna få behandling och för att undvika att du sprider viruset vidare.

Att testa sig är alltid gratis på alla mottagningar. Kontakta en vårdcentral eller en hudmottagning eller infektionsklinik.

Källa: Vårdguiden 1177

 

LÄS MER:

Adrian får nytt blod var tredje vecka för att överleva

Utan Helena kunde jag och mitt ofödda barn ha dött

Åsa kämpade i många år för att bli mamma

 

Text: Mathias Pernheim

Foto: Cicci Jonsson

Läs också:

Dela
(26)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…