Annons

Annons

Lena lämnade kontoret och började snickra

Lena Gustavsson i Kiruna  förverkligade sin dröm och blev snickare i mogen ålder. Det var kärleken till trä och en längtan att skapa som fick henne att byta ett kontorsjobb mot svarv, hyvel, såg och täljkniv i en egen snickarverkstad.
– Mamma sydde och stickade under hela min uppväxt, så det kändes naturligt att lära sig det. Känslan för trä infann sig senare och kommer från pappa. Jag började gå på kvällskurser i snickeri och sedan var jag fast, berättar Lena i Hemmets Veckotidening nr 23.
Hennes verkstad finns  i en tidigare godscentral vid järnvägsstationen i Kiruna. Här doftar det gott av trä och verktygen hänger på rad, maskiner som bandsåg, cirkelsåg, svarv, hyvelmaskin, bandslip och pelarborrmaskin. Efter en möbelsnickarutbildning bestämde sig Lena för att i mogen ålder satsa fullt ut på snickeriet och starta eget.
– Jag tvekade aldrig och det har jag inte ångrat.
Att vara snickare är en kombination av konstnärlighet och tekniskt kunnande. Och så är förstås kärleken till arbetsmaterialet, träet, en viktig komponent.
– Man kan göra allt av trä. Det är ett fantastiskt material. Det luktar gott och det är en speciell känsla att hålla i trä, säger Lena. Jag tror att man mår bra av att arbeta med trä. Det ger ett lugn, man landar i sig själv. Det är nog något som vi har med oss ända sedan stenåldern, det här med att bearbeta naturmaterial.

Annons


Att skapa och snickra kan vara lätt och lustfyllt men ibland svårt och krångligt.
– Man bestämmer inte alltid själv och man vet inte vad som händer under arbetet. Träet kan spricka, vrida sig och fara i väg, förklarar Lena och visar upp ett svarvat ägg i rönn som spruckit rakt igenom.

Hon arbetar gärna i norrländska träslag som furu, björk och rönn – teak och valnöt får ibland komplettera som detaljer och kontraster.
– Att tälja i färskt trä är som att tälja i smör. Tiden försvinner och jag skulle kunna arbeta dygnet runt – och det gör jag faktiskt ibland också, erkänner Lena med ett leende.
Ek och rönn är hårda träslag som det är en utmaning att ta sig an. Belöningen är att trä som beter sig vresigt och vrångt i slutändan blir något väldigt vackert. Lena gör allt från möbler som bord, skåp, hyllor och pallar till små ljuslyktor och askar.
– Det största jag har gjort är en restaurangdisk och det minsta är väl skaft till osthyvlar, berättar Lena.
Inspiration hittar hon både i naturen och i staden Kiruna.
– Jag går med min hund Pampas, en engelsk setter, i skogen varje dag. Ofta hittar jag något som ger mig en idé. Det kan vara en trädgren som kan bli en ljusstake, en vy som inspirerar till något helt annat.
– I början undrade jag om idéerna skulle ta slut efter ett tag. Men så är det inte. Jag får bara fler och fler – och undrar hur jag ska hinna med alla.
Nyligen förverkligade Lena ett drömprojekt med att formge och tillverka olika saker av björkträ för att fira att hon arbetat som snickare i tio år. Det blev en kärleksförklaring till trädet som är ”det bästa med den nordiska sommaren”. Resultatet visas på en utställning i butiken Ateljénord, som är ett samarbete mellan sex hantverksföretag i Kiruna. Samarbetet är viktigt dels för det konstnärliga och sociala utbytet hantverkarna emellan, dels för kontakten med kunderna i butiken som också kan ge inspiration. I Kiruna är det gott om långväga turister och Lenas saker har hittat ända till Japan och Nya Zeeland.

För att bli en skicklig snickare krävs inte bara kreativitet och idéer, det gäller även att behärska tekniken och arbeta säkert vid maskinerna.
– Därför är det bra att ha gått en utbildning och än har jag ju alla fingrarna kvar, säger Lena och påpekar att hon alltid använder skyddsglasögon, hörselskydd och andningsskydd.
Det har hänt en del på de tio år som Lena varit snickare.
– I början förväntade sig folk att en snickare var en man. Jag har fått en del kommenterar och folk har undrat om det verkligen är jag som har gjort grejorna, men jag har inte brytt mig om det utan har kört mitt race. Här i Kiruna är det förresten många kvinnor som arbetar inom traditionellt manliga yrken, som i gruvan.
Sedan ett par år håller Lena kvällskurser i snickeri och där är de flesta deltagarna kvinnor.
– Att se deras glädje efter en förverkligad idé är härligt och ger inspiration tillbaka, tycker Lena.
I snickeriet är det fullt med beställningsarbeten och egna konstnärliga projekt. Arbetet tar så mycket tid att hon sällan hinner göra något till sig själv och det egna hemmet.
– Folk tror att jag bara har egna möbler hemma, men där finns en blandning av antikfynd och gamla kontorsmöbler och lite Ikea som har smugit sig in. Fast jag kan inte köpa något med utvändiga skruvar, så på så vis är jag väl yrkesskadad, säger Lena.
På fritiden blir det också en del snickeri fast på annat sätt när hon och sambon Åke renoverar sitt 20-talshus i Töre, vid Bottenvikens nordligaste punkt, så tidstypiskt som möjligt.
– Det är ett av mina smultronställen, säger Lena.

Läs mer om Ateljénord på hemsidan www.ateljenord.com

Text: Anette Bülow

Bild: Kenneth Paulsson

 

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…