Annons

Annons

HippHipp-Sanna gömde sig länge bakom rollerna!

Sanna Persson Halapi är mest känd från tv-serien HippHipp, där hon spelar den litauiska reseledaren Jolanta. Rollen passade teaterapan Sanna perfekt, men utanför rampljuset plågades hon av oförklarlig ångest och oro. Tills hon en dag äntligen fick veta varför…

Annons

Kyrkklockorna slår tre när Sanna Persson Halapi, 39 år, kilar barfota över gräsmattan till trädgårdens fikaplats. Hack i häl tassar blandrashunden Ulla. Det doftar solvarma blomster och färska bullar, och ut från det gamla skolbiblioteket sipprar musik på låg volym. Därinne jobbar maken med sitt.
Det vilar ett lugn över den gamla skolan mitt i byn Valleberga på Österlen där familjen bor. Sådan balans har det inte alltid varit i Sannas liv. Tvärtom.
– Det var en lång resa då varken jag eller någon annan kunde sätta fingret på vad som var fel. Jag har dragits med ångest och kämpat mot depressioner och en ständig känsla av rotlöshet sedan jag var tonåring. Att få en förklaring till allt det där kaoset var en befrielse: jag är bipolär, en manodepressiv personlighet.
Hos en bredare allmänhet slog Sanna Persson Halapi igenom som reseledare Jolanta Jonsered i humorprogrammet HippHipp på TV. Som Jolanta var hon med i gänget också 2003, i Paw rihk-titt, och med Johan Wester spelade hon karnevalsrevy i Lund redan 1994.
Inspireras av människor
Men allt började mycket tidigare. Sanna växte upp i Bjärred i Skåne med två humoristiskt begåvade föräldrar och en storasyster, även hon rolig men kanske av det lite mera jordnära slaget. Sanna var en teaterapa av födsel och vanan förblev ohejdad; i hemmet fick hon leva ut i gott om utklädningskläder. Hon upptäckte snabbt att det var lättare att gå in i en roll än att ta risken att blotta sig:
– I skolan fick vi ofta stå framför klassen och redovisa och jag gjorde det alltid som en figur. Jag släpade med mig en stor väska med rekvisita hemifrån och det slutade alltid med att jag begick harakiri. Jag kunde aldrig riktigt bara vara mig själv.
Många är de historiska personer hon självmördat, som Jack the ripper, Attila och Ramses II. Oftast har hennes figurer varit män.
– Vad det beror på har jag ingen aning om, men det är lätt att ta på sig en lösmustasch och ”göra en man”. Kanske är det för att en man är så långt ifrån den kvinna jag är. Jag är nog ganska lågmäld och har inte behov av att vara någon kändis.
Listan på roller och figurer som har kommit och gått och återuppstått och gått igen är lång. Inspiration får Sanna i möten med människor, både i hembyn och när hon far till Malmö och frossar i att betrakta karaktärer och tjuvlyssna. Det är ett nöje hon med förtjusning ägnar sig åt. Och så finns det förebilder:
– Jag är uppväxt med Hasse & Tage och figuren Lindeman som vi ofta lyssnade på hemma. Den skådespelare jag håller högst är ändå Gösta Ekman, han är så mycket mer än bara komiker. Jag tror nog att alla bra komiker har en djupt allvarlig sida, säger Sanna.
I ateljén, som hon oglamoröst kallar för arbetsrum, finns spår av åtskilliga av hennes figurer. Här samsas kläder, peruker och glasögon i stort antal och också de mustascher som på ett ögonblick förvandlar Sanna till en mansfigur.
– Fast en hel del ligger nog spritt inne i skolsalen. När barnen har kompisar hemma försvinner både ett och annat ur mitt arbetsrum. Det är inte bara jag som gillar att klä ut mig!
Det är inte enbart de egna barnens utan åtskilliga andra barns hjärtan hon vunnit sedan hon kom till SVT: först i barnprogrammet Vid Vintergatans slut, senare som mamma Kicki i julkalendern Mysteriet på Greveholm, och nu är det Barnkanalen SVT och Pax jordiska äventyr som gäller. Tio avsnitt har visats och Pax blev så populär att tio nya avsnitt spelas in i sommar.
Spelade för Melanie Griffith
Sedan fem år tillbaka bor familjen, Sanna och hennes man Lasse Halapi med barnen Kalle, 7, och Ellen 3 år, i skolhuset som ger plats åt deras behov. Lasse är musiker och producent med välutrustad studio där bland andra Sophie Zelmani ofta spelar in, och Sanna har körat på flera av hennes låtar. Känsla för sång och musik är talanger hon begåvats med och hon leker gärna loss då och då bakom ett trumset med en energi som är något helt annat än den stillsamhet hon annars utstrålar.
Paret möttes för åtta år sedan på en inspelning av Allsång på Skansen. Lasse, som har ett förflutet i Bo Kaspers orkester, spelade gitarr för Eva Dahlgren. Sanna spelade svets med slagverksgruppen Six Drummers. Med dem gjorde hon den 2011 Guldbaggeprisade långfilmen Sound of Noise som handlar om ren musikterrorism och som tog gruppen ända till filmfestivalen i Cannes.
– Det var fantastiskt kul! Vi gav ett par konserter, bland annat vid en galamiddag för Melanie Griffith. Där satt vi till bords med Hollywoodstjärnorna och helt oanmält började vi spela på glas och tallrikar. Jag spelade på en dammsugare som jag hade gömt under bordet. Du kan tro att det tappades hakor. Lyfta hakor dessutom!
Sanna beskriver sig som kaotisk och känslostyrd, impulsiv och osunt självkritisk. Sin bipolaritet hymlar hon inte med: hon fick sin diagnos i samband med sin andra graviditet.
– Jag mötte en fantastisk läkare som var specialist på graviditet och bipolaritet. Tack vare henne fick jag hjälp.
För Sanna är det viktigt att få och kunna tala öppet om svåra saker, inte minst för att det kan hjälpa andra.
– Det hjälpte mig otroligt mycket när jag var ung och läste om Gösta Ekman, att se att han tampats med svår ångest och depressioner. Jag kände mig genast mindre ensam, säger Sanna.
– Det är inte lätt att vara människa. Och jag vill gärna hjälpa till att avdramatisera bilden av olika diagnoser. Men sen är det svårt att veta hur öppen ska man vara. Det är svårt att dra gränsen mellan att vara personlig och privat, särskilt i en intervju. Jag har nog en tendens att blotta mig alltför lätt vilket jag sedan kan ångra.
Sanna Persson Halapi mår bra och är i balans för det mesta. Ångesten kryper inte lika ofta under skinnet.
– Vårt inträde i bylivet och i den här miljön har varit läkande. Den här platsen har gjort mig gott.

 
Fakta: Biopolär sjukdom
Bipolär sjukdom innebär att man svänger i stämningsläge, man är ibland deprimerad, ibland manisk och har ibland neutral sinnesstämning.
Vid ett maniskt skov är stämningsläget förhöjt och personen ofta mycket upprymd. Man kan känna ett minskat behov av sömn, ökad aktivitet och förhöjt självförtroende som kan få allvarliga konsekvenser för ekonomi och relationer.
Under depressionen är stämningsläget sänkt. Personen är nedstämd och orolig, självkänslan är låg och företagsamheten är nedsatt.
De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan sjukdomsperioderna. Behandling och medicinering, samt att vara informerad om sjukdomen, minskar risken att bli sjuk igen.

Källor: Infoteket/Landstinget Uppsala och Vårdguiden, Stockholms läns landsting.

AV JEA JONSSON  FOTO: JOHAN BÄVMAN

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…