Annons

Annons

Lailas man fick barn med en annan

När Jan berättade om sitt svek trodde Laila inte att det var sant – hennes livskamrat sedan 25 år hade varit otrogen och dessutom fått barn med sin älskarinna. På några sekunder slogs hela hennes värld i spillror – och en lång vandring tillbaka började.

Dela
(1)

Laila

Laila, 51 år, tycker att hon har vuxit genom de erfarenheter livskriserna har gett henne. Även om hon helst hade sluppit dem…

Laila Dahl hade precis spelat in sista låten på nya skivan När hjärtat vill mer. Allt kändes perfekt. I bilen utanför väntade hennes man Jan som hon hängt ihop med sedan högstadiet.

Inte anade hon att han strax skulle ge henne ett besked som skulle komma att kullkasta hela hennes liv en lång tid framöver.

Annons

– ”Det här är inte lätt, Laila. Det jag ska berätta kommer att göra dig upprörd och ledsen. Jag har gjort någonting fruktansvärt, mitt livs största misstag, och det kommer att ta lång tid innan du kan förlåta mig, om du någonsin kan det.” Han letade i sin innerficka och fick fram något som såg ut som ett vitt papper.

Laila kände hur strupen snörde ihop sig och hon befarade en annalkande katastrof.

– ”Okej”, sa han och räckte mig ett foto av en nyfödd bebis. ”Det här är min son. Han är tolv dagar.” Ett slag hade känts bättre. Jag ville krypa ur mitt eget skinn och försvinna. Jag tänkte: detta kan inte vara sant. Inte min Jan som jag har älskat och levt tillsammans med i 25 år.

Att ens partner är otrogen är för de allra flesta ett oförlåtligt svek. Att snedsprånget dessutom resulterar i ett litet barn kan bli snudd på outhärdligt.

– I ett slag krackelerade min värld. I drygt tio månader hade han levt dubbelliv, lyckats dölja och sopa undan alla tecken på att någonting var galet, säger Laila.

 

När de värsta känslostormarna lagt sig beslutade de sig för att ge förhållandet en chans. Inte i första hand för de tre barnens skull, då 16, 14 och 5 år, utan för att de faktiskt älskade varandra trots det svåra som hänt.

Tillsammans har de skrivit boken ”Att gå sönder och bli hel igen – Finns det läkning efter otroheten?” där de utan förskönande omskrivningar ger sin bild av hur det kunde ske och om beslutet att försöka lappa ihop förhållandet. De ville visa att det går att ta sig igenom något som de allra flesta betraktar som dödsstöten för en relation.

– Jag saknade en självhjälpsbok om hur man kan bli hel igen efter en otrohet. När Jan sedan var med på att dela sin berättelse kände jag att det var möjligt för oss att också beskriva det här ur ett personligt perspektiv. Det är en livskris, det ska man inte sticka under stol med, men det är viktigt att visa att allt inte är antingen svart eller vitt. Det finns så många nyanser i otrohet och när jag själv blev drabbad och vi började ta oss igenom krisen kände jag att detta var för viktigt för att inte berätta, säger Laila som i sitt arbete som terapeut ofta möter människor som blivit bedragna eller själva bedragit.

Hon är trött på kommentarer som ”det är väl bara att lämna honom/henne” och att det ofta talas om otrohet på ett raljerande sätt.

– Det är att lägga det på en alldeles för låg nivå. Att bli bedragen är kränkande och ett trauma som drabbar många, inte minst barnen. För oss var det aldrig ett alternativ att hålla barnen utanför. Även den närmaste släkten blev informerad. Detta fick inte bli en mörk familjehemlighet.

När Jan och Laila väl beslutat sig för att äktenskapet var värt att kämpa för väntade en tuff tid av terapi och självrannsakan.

– För att kunna fortsätta mitt liv och hjälpa andra var jag tvungen att bli hel igen vilket krävde att jag hade Jan vid min sida. Jag hade massor av frågor som jag behövde få svar på först, oavsett om vi skulle fortsätta kampera ihop eller om jag skulle kicka ut honom ur mitt liv.

De gick dels i parterapi, dels i terapi var och en för sig. Så småningom började Laila känna att kanske, kanske skulle de kunna rida ut stormen och komma ut som ett par på andra sidan igen. De hade trots allt haft det bra i många år. Var det värt att kasta bort det utan kamp?

Svaret var nej, men inom Laila fanns samtidigt mycket ilska, besvikelse och sorg över att den person som stod henne närmast hade valt att såra henne så djupt.

– Ilskan blev mitt försvar mot kaoset, jag behövde få skrika och visa min vrede. Det var viktigt för min självrespekt. Det är annars väldigt lätt att anklaga sig själv för att partnern är otrogen – att man inte funnits där för honom eller att man inte är tillräckligt attraktiv. Men jag kände absolut ingen medskyldighet till Jans val att vara otrogen.

Däremot kunde hon på sikt se sin del i hur förhållandet hade varit innan allt drog i gång.

– Det är viktigt att även den som blivit sviken efter en tid reflekterar över sin roll, annars kanske man tar med sig det in i nästa förhållande.

 

Även om de berättade allt som hänt för barnen var de noga med att förskona dem från de värsta känsloutbrotten.

– Det sista jag önskade var att barnen skulle bli mina terapeuter, säger Laila som trots att hon själv arbetar som terapeut inte alltid lyckades hålla skenet uppe.

– När krisen kommer nära en så kryper den under ens skinn. När det var som värst kunde jag lägga mig i fosterställning och bara gråta så fort barnen gått till skolan. En morgon såg min 14-åring att jag låg och grät och han tog mig i sina armar och sa ”vi fixar detta, mamma”.

Barnen oroade sig såklart för att deras mamma och pappa skulle skiljas och hur familjens liv nu skulle bli.

– De fick kanske växa upp lite snabbare än sina kompisar. Även om vi försökte ha en så normal tillvaro som möjligt måste alla få visa sin ilska och sorg. Och barnen fick absolut inte tro att det var deras fel. Det var viktigt att bevisa att det går att ta sig igenom en kris och komma stärkt ur den. Det är en lärdom barnen kan ha nytta av i livet.

Jans förhållande med den andra kvinnan hade pågått i tio månader.

– Det första sveket var att otroheten pågått bakom min rygg, vilket var respektlöst. Det hade varit mer renhårigt att berätta direkt så att jag hade fått ta ställning. Det andra sveket var att han fick ett barn med henne.

För Jan var otrohetsaffären en flykt från alla krav och måsten, en ventil i tillvaron. Men det som var tänkt som ett sexuellt äventyr utan förpliktelser blev plötsligt allvar när kvinnan blev gravid.

– Han kände att han blev fast i något som var tänkt som en fling som inte betydde något och han vågade inte berätta för mig, vilket såklart var fegt.

Laila sökte även upp den andra kvinnan.

– Jag behövde ge henne ett ansikte på vem hon hade sårat, för även om det var Jan som svikit så var hon till 50 procent medskyldig till de konsekvenser jag och min familj nu tvingades att leva med, säger Laila som också krävde ett faderskapstest för att försäkra sig om att Jan verkligen var pappa till barnet.

Och det var ingen tvekan om den saken.

– Hur smärtsamt det än var ville jag inte förvägra ett litet barn sin pappa, så vi hade honom hemma ibland när våra barn var i skolan. Det var en helt surrealistisk känsla, att sitta där och hålla i barnet som min man fått tillsammans med sin älskarinna. Men det blev ett sätt att bearbeta allt som hänt, att vi kunde dela det här barnet. Vi fick en väldigt fin kontakt, jag och den lille pojken. Jag träffar honom fortfarande emellanåt.

 

Genom terapin och alla långa samtal återfick Laila så småningom förtroendet för Jan, och deras närhet och kontakt fördjupades.

– Vi talade till och med om att förnya våra äktenskapslöften.

Men så blev det inte. För två och ett halvt år efter otrohetsaffären kom hon på Jan med en ny lögn.

– Det var en helt vanlig dag i köket som jag förstod att allt inte stod rätt till.

När hon fick bekräftat att han hade varit otrogen en andra gång blev hon helt golvad. Förhållandet hade därmed nått vägs ände. Hon beslöt sig för att skiljas från honom.

– Vi gav varandra två veckor att ta farväl av vårt gemensamma liv som man och hustru. Nu var det en ny sorg att bearbeta. Vi tvingades båda inse att vi inte skulle åldras tillsammans, vilket var en oerhört sorglig tanke. Men mitt beslut om skilsmässa var oåterkalleligt. Han hade visat att det inte gick att lita på honom.

Även om de är separerade i dag är de mycket nära vänner.

– Jag har vuxit som människa genom de erfarenheter mina livskriser har gett mig, men handen på hjärtat hade jag hellre sluppit dem. Jag accepterar sorgen att det aldrig blev vi för alltid som vi hade lovat inför prästen, men jag låter inte sorgen ta över mitt liv.

I dag mår Laila bra, även om vemodet finns där.

– Jag känner att jag kommit in i en ny fas där jag ser ljusare på framtiden. Hålet i hjärtat har i det närmaste läkt och jag känner den största respekt för Jan för att han ställt upp och delat med sig av sina tankar och känslor. Vi har båda gått igenom något svårt, men den erfarenheten gör oss också starkare med tiden.

 

Så tar du dig igenom otroheten

1. Ta inga beslut medan du fortfarande är kvar i chockfasen.

2. Sätt som ett första mål att så långt det är möjligt och med tiden bli hel i dig själv igen och fråga dig själv vad du behöver för att uppnå det – inte vad andra anser att du behöver.

3. Känn alla känslor, tillåt dig att rasa och resa dig igen.

4. Om möjligt, be den som svikit dig om svar på de frågor du anser nödvändiga för att begripa det som har hänt. Om det inte är möjligt, ta hjälp att få göra det med en professionell lyssnare med tystnadsplikt eller någon annan som kan vara ett någorlunda opartiskt bollplank.

5. Ta inte på dig ansvaret för otroheten.

6. Med tiden, fundera över vad som var din del i att relationen såg ut som den gjorde före otroheten och hämta vägledning inför framtiden genom det.

7. Otrohet är en förlust, inte minst en förlust av tillit till din partner. Och tiden efter är delvis ett sorgearbete. Ta dig den tid du behöver för att sörja att det kunde hända.

8. Med tiden: acceptera att det som har hänt har hänt. Låt det bli en del av ditt liv i stället för något du försöker glömma eller stänga av. Därifrån kan du från och med nu skapa din fortsatta framtid – med eller utan din partner.

Fler tips finns att läsa i Lailas bok Att gå sönder och bli hel igen – Finns det läkning efter otroheten?

 

Laila Dahl

Ålder: 51 år.
Familj: Tre barn, 21, 19 och 10 år.
Bor: Huddinge.
Gör: Par- och relationsterapeut.
Aktuell: Med boken Att gå sönder och bli hel igen – Finns det läkning efter otroheten?

 

Läs mer

Bengt och Kathy tog sig ur missbruk och hemlöshet

Mathildas mamma har adhd

Jag gifte mig med en charmig sol-och-vårare

 

Av Katarina Arnstad Elmblad
Foto: Stefan Nilsson


Läs mer om:

Dela
(1)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…