Annons

Annons

Kungahusets pastor lämnades bort av sin mamma

Under Michaels uppväxt var han omhuldad av kärlek och efter studietiden gick karriären spikrakt uppåt. Men trots välgång i livet led han av separationsångest och funderingar om sitt ursprung. Varför hade hans biologiska mamma inte velat ha honom? Det fanns en dörr han var tvungen att våga öppna.

8
Visa bildspel

/
Michael Bjerkhagen
Michael Bjerkhagen
Michael Bjerkhagen
Michael Bjerkhagen
Michael Bjerkhagen
Michael Bjerkhagen
Michael Bjerkhagen
Michael Bjerkhagen
...
Visa mer

Han var med och förrättade begravningen av prinsessan Lilian och var en av vigselförrättarna på både prinsessan Madeleines och prins Carl Philips bröllop. Du har också sett Michael Bjerkhagen döpa prinsessan Leonore och prins Nicolas och nu på fredag, den 27 maj, är han med och döper lille prins Oscar.

Annons

Vid stora familjehögtider är det naturligt att tankarna går till ens egen familj och under många år hade pastorn i Kungliga Hovförsamlingen själv djupa funderingar över sitt ursprung.

Varifrån kom han? Vem var hans biologiska familj och varför ville hans mamma inte ha honom? Levde de i fattigdom och misär?

När Michael var fem och ett halvt år satt han i sin adoptivpappas famn i flygplanet och såg sin barndomsö Sri Lanka förvandlas till en liten prick för att sedan försvinna helt.

—Då var allt så spännande. Jag minns att min syster och jag fick målarböcker och färgpennor på planet, och vi hade en rolig resa.

Han växte upp hos en familj i Borgunda i Västergötland tillsammans med sin adoptivsyster Colleen.

—Vi bodde på en stor gård med hästar. Sådana hade jag aldrig sett på Sri Lanka, men så småningom blev jag en duktig ryttare, säger Michael och ler vid minnet. Första snön minns jag väl, liksom första gången vi skulle plocka blåbär. Både Colleen och jag var ju engelskspråkiga och vi trodde att vi skulle plocka blå björnar i skogen. Blue berries…

Michael och hans syster fann varandra direkt och efter några år kom lillasyster Surabhi från Indien. Uppväxten blev lycklig och kärleksfull.

Redan som sexåring visste Michael att han ville bli präst.

Han började plugga teologi i Uppsala direkt efter gymnasiet, vigdes till präst 1991 i Storkyrkan i Stockholm och anställdes som kyrkoherde i Kungliga Hovförsamlingen 2013.

Trots att Michael känner stor tacksamhet över att det gått bra för honom i livet saknade han under många år en helhetsbild av sig själv. Han kände sig rotlös. Och led av separationsångest.

Rädd för att få veta

2011, när han var 44 år, flög han tillbaka till den lilla prick som han sett försvinna i fjärran 39 år tidigare.

—Först då var jag beredd. Jag hade varit så rädd för vad jag skulle upptäcka.

Michael hade gjort en rejäl research inför resan. Efter många kontakter hade han fått läsa sina adoptionshandlingar på Riksarkivet och fått en känslomässig knockout.

—Min biologiska mamma heter Beatrice, och med ett namn blev hon plötsligt så verklig.

I handlingarna stod att hon lämnat sin son i desperation och att fadern var okänd. Michael tog för givet att familjen var mycket fattig och levde under svåra förhållanden.

—Jag hade googlat på hennes namn och fått en träff på en kvinnlig släkting, som lovat att möta upp vid flygplatsen.

Hans närmsta vänner följde med som stöd på hans livs viktigaste resa.

—När vi landade på Sri Lanka var det doftminnet som först sköljde över mig. En inre film spelades upp och dörrar som varit stängda under många år öppnades.

De åkte till barnhemmet Evelyn Nurseries i Kandy där Michael bott i fem och ett halvt år. Han fick träffa sin barnsköterska Wasi som inte glömt honom. Michael var ju ende pojken på hemmet som enbart var avsett för flickor.

—”Lille Mikey”, sa hon med rösten full av kärlek och påminde mig också om den gången en kvinna en natt smugit sig in i vår sovsal. Jag mindes hur rädd jag blivit när kvinnan plötsligt lutade sig över min säng.

—Wasi berättade att det var min mamma som kommit för att ta ett sista farväl. Det var fantastiskt att nu få veta hur älskad jag varit av henne.

Föreståndarinnan berättade att Michaels lankesiska mormor varit en rådig kvinna som tagit honom till barnhemmet sedan hon sett till att han blivit döpt. Hon hade i bestämda ordalag förklarat att barnhemmet inte skulle kunna motstå detta söta barn, även om han inte var flicka.

Och mormodern hade haft rätt – ”Mikey” hade varit allas favorit och lillebror!

Michael fick veta att hans Montessorifröken Alice levde och att hon och hennes man är hans gudföräldrar. Paret bjöd hem honom på te och deras dotter berättade att hon varit brudtärna på hans systers bröllop.

—Jag förstod ingenting, mina systrar var ju ogifta. ”Nej”, sa hon, ”jag menar din lankesiska syster Angela.”

Det visade sig att hans syskon hade försökt få kontakt med honom i alla år, men nekats att få fram hans svenska efternamn. På barnhemmet hade de sagt att han inte ville ha kontakt med sin biologiska familj.

—Jag hade skickat många brev till barnhemmet som jag ville att de skulle ge till min mamma, men inget hade nått henne, säger Michael med sorg i rösten.

Hans bild av en fattig familj som levde i en hydda stämde inte med verkligheten.

Fick inte gifta sig

—Jag fick veta att vår mamma var katolik, aristokrat och änka när hon som fembarnsmor förälskade sig i min pappa Cecil, som var buddist och tillhörde en välbärgad släkt.

Ingen av släkterna såg med blida ögon på romansen över religions- och traditionsgränserna. Det förälskade paret fick under inga omständigheter gifta sig. När det visade sig att Beatrice var gravid tog Michaels mormor över.

—Hon satte stopp för en skandal. Det utomäktenskapliga barnet placerades på barnhem för att adopteras bort utanför Sri Lankas gränser.

Michael fick veta att han har två biologiska helsyskon. Efter traumat när han tagits ifrån föräldrarna fick de två söner till, som den dominanta mormodern dock inte förmådde gömma.

Sorgligt nog fick Michael veta att båda hans föräldrar var döda.

—Jag ångrar så att jag inte åkte tidigare. Jag skulle så gärna ha velat träffa min mamma för att få berätta för henne att jag blev präst, hon som bett till Gud att jag skulle bli det.

Men Michael hade nu en stor släkt på Sri Lanka: två helsyskon, fem halvsyskon och väldigt många syskonbarn.

—Det var överväldigande. De lever alla under mycket goda ekonomiska omständigheter. De visade mig stor omsorg och tillsammans åkte vi runt på ön.

De besökte mammans grav, som ligger under ett stort cashewträd, och syskonen ville att Michael skulle sjunga en svensk psalm.

—Jag sjöng ”Bred dina vida vingar” medan vi höll varandras händer och tårarna trillade.

Michael stannade på Sri Lanka under tre veckor och har intensiv kontakt med sin släkt sedan dess. Han har redan återvänt två gånger.

—Snart åker jag dit igen, och det skulle vara fint att få fira min femtioårsdag i höst där, säger han med ett leende.

Att vara adopterad kan vara svårt och Michael har haft det tufft med separationer.

—Jag har gått i terapi eftersom jag har lidit av separationsskräck. Jag har varit så oerhört rädd för att bli lämnad.

Han ger rådet till andra som är adopterade att söka sina rötter och att inte vänta så länge som han själv gjorde.

—Oavsett vad du får reda på så får du kunskap och slipper undra.

 

Läs mer: 

På fredag döps prins Oscar

Elisabet hittade sin mamma efter 32 år

Sötaste bilderna på lille prins Alexander

 

Text Kicki Biärsjö

Foto: Theresia Köhlin, privata, IBL-AOP, TT

 

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…