Annons

Annons

Kompishunden öppnar upp autistiska Lovas värld

Autistiska Lovas och hennes familjs liv var oerhört begränsat tills mamma och pappa efter många svåra år hittade lösningen – dvärgpudeln Awa!

Dela
(2.59k)

3
Visa bildspel

/
Kompishunden öppnar upp autistiska Lovas värld
Kompishunden öppnar upp autistiska Lovas värld
Kompishunden öppnar upp autistiska Lovas värld
...
Visa mer

 

Pernilla och maken Anders Lernberg träffades 1998 och gifte sig 2003. Ett år senare kom efterlängtade dottern Lova.

—Hon var lugn och glad som bebis. Skrek inte mycket och var nöjd med att sitta i sin stol, berättar Pernilla.

Annons

Allt förändrades när Lova började på dagis.

—Det blev två världar som Lova hade svårt att få ihop. Tyvärr förstod inte personalen alls vad vi pratade om. Lova var populär bland de andra barnen och tidig i sin grovmotorik. Vad de inte visste var hur hon reagerade när hon kom hem. Hon kunde aldrig sova på kvällen, berättar Anders.

Varje nattning pågick i timmar och sedan vaknade hon mitt i natten och ville leka. Samtidigt var hon bångstyrig och kunde explodera för minsta lilla. Snart hade Lova två zombier till föräldrar.

—Det blev bara värre och värre med åren. Man levde i en dimma och vi kunde aldrig få den där vilan som man behöver, säger Pernilla.

Semestrarna gick aldrig att planera. Varje liten utflykt var kantad av svårigheter och den överhängande risken att Lova skulle få ett utbrott.

—Det var gapigt, skrikigt och Lova klarade inte att anpassa sig till nya miljöer eller människor.

Pernilla och Anders insåg tidigt att det måste vara något som inte stämde. Men besök hos läkare och psykologer gav inget.

—Hon kunde ha låsningar som pågick i timmar.

Sökte experthjälp

Pernilla och Anders bestämde sig för att de måste hitta vad det var som inte stämde och deras resa började med en läkare som trodde att det kunde bero på att Lova var laktosintolerant.

—Vad bra, tyckte vi. Det är ju lätt ordnat. Lova sov också lite bättre till en början, men sedan återkom alla symtom.

Då blev familjen skickad till BUP för utredning om adhd. Lova stämde inte in i deras kriterier. Då ilsknade Pernilla och Anders till.

—Då fick vi göra en neuropsykologisk utredning och vi fick en diagnos, säger Pernilla.

Diagnosen var autism och det kändes tungt att få höra. Lova blev dessutom ett barn som experterna mer eller mindre gav upp om.

—Vi hade trott att de, som var så duktiga, skulle kunna hjälpa Lova, men de hittade inte nycklarna för att låsa upp hennes spärrar. Den enda gången någon av dem nådde fram var när vår katt hoppade upp på bordet här hemma. Då blev det kontakt en stund.

Lova föll ner i en depression och var bara åtta år. Hon åt inte, slutade helt att vara med på lektioner i skolan och allt gick utför.

—Hon kunde lägga sig på golvet och bara kura ihop sig. Det gick inte. Vi gjorde en sista kraftansträngning för att hjälpa henne.

Anders hade märkt att en av de få saker som fungerade var djur, bland annat ridningen som hon gick på en gång varannan vecka. Då pratade hon mer och framför allt om känslor.

—Jag sökte på nätet och hamnade på amerikanska sajter om autistiska och djur. Därifrån hittade jag orden som gjorde att jag fann sidor i Sverige om kompishundar, servicehundar och assistanshundar. Det lät intressant och ärligt talat hade vi inget att förlora, säger Anders.

Allt kretsade kring Lova

Familjen hade redan sagt upp allt socialt umgänge med vänner, livet kretsade kring att få Lova att äta, sova och ibland vara i skolan.

—Vi la över 1 000 kronor i månaden på McDonalds bara för Lova, ändå åt hon knappt alls. Hon hade inga kompisar, gick aldrig på kalas. Vi hade heller inget eget liv. Sov i skift på dagar och helger, berättar Anders.

Familjen åkte aldrig någonstans, inte ens till Ikea som ligger bara tio minuter från hemmet i Kållered.

Då fick de kontakt med Carin Sandersnäs, som utbildar framför allt ledarhundar och servicehundar.

—Vi fick verkligen napp. Hon var jätteintresserad och lovade att hjälpa oss att hitta en lämplig hund.

—Men vi ville inte ha en liten hund.

Carins första förslag var en stabil storpudel.

—Jag var inte förtjust i pudlar, men en stor lät ändå okej.

Det bestämdes att Carin skulle komma över med hunden och se om det fungerade.

—Men dagen innan ringde hon och sa att hon skulle ta med en hund till, en svart dvärgpudel som hette Awa och hon skickade en bild. Jag blev nästan sur. Det var en sådan där fluffig tanthund med bollklippning, skrattar Pernilla.

Men när lilla Awa trippade in i hemmet föll alla som furor, och framför allt fanns det direkt en speciell och nära kontakt mellan henne och Lova.

—Vi var helsålda, men bad ändå om betänketid. Lova blev väldigt ledsen när Awa åkte.

Två timmar senare ringde de Carin och sa att de ville köpa den där lilla pudeln.

Allt blev bättre

Det var som om Awa alltid funnits där.

—Stämningen hemma blev mycket behagligare. Lova kunde somna själv utan att vi behövde vara vid hennes säng i timmar, berättar Anders.

Lova blev också mer social, pratade med grannar och andra eftersom samtalet oftast rörde sig om Awa.

—När Lova låste sig, släppte det snabbt om Awa var där.

I början var den lilla pudeln med nästan överallt, men numera räcker det ibland med att Lova vet att hon väntar i bilen.

Egentligen hade det varit bäst om Awa fått vara med i skolan också.

—Gärna i ett intilliggande rum, men än så länge går det inte. Det begränsar tyvärr Lovas möjligheter.

Problemen de dragits med under många år är långt ifrån över, även om skillnaden är stor. Men fortfarande måste en hel del i livet tänkas igenom på olika sätt.

—Kläder är fortfarande ett stort problem. Lova vill helst inte att de ska tvättas och om de måste tvättas är det enligt vissa specifika rutiner, olika för byxor än för strumpor till exempel. Hon är extremt känslig för material och dofter. Det måste vara på ett speciellt sätt, säger Pernilla.

Samtidigt blev första midsommarafton med Awa något helt annat än de trott var möjligt.

—Bara det att vi för första gången kunde gå till firandet med Lova helt utan problem, hon gick fram där mitt i folkhopen runt stången utan att något hände.

—Vi vågade nog inte tro att det kunde bli riktigt så bra, ler Pernilla.

Awa hämtar en pipleksak och hoppar upp i Lovas knä.

—Hon är bra, min bästa kompis, säger Lova och ler.

 

 

Kompishund

Carin Sandersnäs driver Göta Hund som utbildar ledarhundar, servicehundar och kompishundar och senare också dessa hundars nya ägare.

Hon är en av relativt få utbildare som har produktionsavtal med staten.

En kompishund är en assistanshund för barn som begränsas av fysiska och/eller psykiska funktionsnedsättningar. Hunden ska öka tryggheten och stödja barnets utveckling av sociala och emotionella färdigheter.

 

Läs mer: 

Amanda trotsar sin autism för att träffa stjärnorna

Gunilla blev lämnad när barnen blev sjuka

Hunden Aja lär barn läsa

 

Text och foto: Susanne Stamming


Läs mer om:

Dela
(2.59k)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…