Annons

Annons

Kicki och Niklas miste sin dotter Hanna

Kicki och Niklas har tre barn – två på jorden och ett i himlen. Deras yngsta dotter Alva föddes fyra månader efter äldsta dottern Hannas begravning.
– Så samtidigt som jag satt där och höll min döende dotters hand kände jag sparkar i magen. Bedövad av sorg kände jag ett nytt liv i min mage, det var overkligt, säger Kicki…

Annons

Nu har det gått fyra år sedan Kicki och Niklas Liliequist miste sin älskade dotter Hanna. Att Kicki, 41, och hennes man har klarat att gå vidare tackar de Hannas lillasyster Sara för.
– Vi hade inte överlevt, Sara är vår livlina, säger Kicki med saklig röst där hon sitter bredvid Niklas, 43, vid köksbordet i den röda suterrängvillan i Halmstad.
De kommer aldrig att glömma den där förfärliga morgonen när de väcks av 5-åriga Hanna som står i dörren till deras sovrum, med nattlinnet genomblött av svett, och bara stammar. Kicki var yrvaken och bad dottern gå på toaletten. Stunden senare kom Hanna tillbaka, kröp upp i föräldrarnas säng och försökte desperat att forma ord, men det kom bara saliv.
– Då fick vi panik, jag glömmer aldrig Niklas ansikte, han blev helt kritvit. Vi ringde ambulans direkt.
På sjukhuset i Halmstad skickades de vidare till Lund. Hanna övervakades av tre läkare i ambulansen. Efter flera långa dagar, undersökningar och gränslös oro fick de mardrömsbeskedet. Hanna hade en mycket ovanlig hjärntumör, hon skulle inte överleva julen.
– När läkarna berättade det vände jag mig om och kräktes. På kvällen fick vi sova över på Ronald McDonald, ett hus för anhöriga. Personalen kom med vin och sa: drick. Det gjorde vi, minst sagt.
En månad senare dog Kickis mamma.
– Hanna och hennes mormor hade väldigt starka band, och ja, min mamma dog av sorg. Jag var så arg på henne för att hon lämnade mig ensam mitt i allt detta hemska. Hon var inte bara min älskade mamma, hon var ju också min allra bästa vän. Men på något sätt lyckades jag förvandla all den där ilskan till en styrka, säger Kicki.

Den nyvunna styrkan använde hon för att överleva, för att ta hand om sin familj. Kicki minns julen, och hur Hanna hade fått veta att hon skulle få åka hem från sjukhuset första advent.
– Hon pratade med stor förväntan om hur julfint det skulle vara hemma, precis som det alltid var i december. Kicki svalde – och åkte hem i förväg.
– Jag hade inte fixat någonting alls där hemma! Jag åkte hem på kvällen och jobbade halva natten med att försöka trolla fram julstämning.
När Hanna kom hem hade vi julgran, julgardiner och jag hade slagit in 48 små paket som Hanna och Sara skulle få när de öppnade sina adventskalendrar. Allt skulle vara som vanligt!
På julafton fick Hanna så många klappar att hon inte orkade öppna dem alla. Kicki tittar på Niklas.
– Min man är inte den mest materialistiska, men då köpte han presenter för flera tusen kronor till Hanna.
Niklas nickar, det fanns ingenting som Hanna inte skulle få. Och hon överlevde julen, trots läkarnas dom. Kicki bestämde sig för att Hanna skulle få vara hemma så mycket det bara gick.
– Jag övertalade läkarna att jag skulle sköta medicineringen, det blev jag som gav min dotter cytostatika.
Det var Kicki som drog lasset, som höll i trådarna, som skötte allt det praktiska. Niklas nickar. Det har alltid varit så. De har varit olika sedan den där gången de blev ett par på gymnasiet, när Kicki, som gick första året, ringde till Niklas i tredje ring och frågade om inte just de två skulle gå på bio.
– Vi har alltid kompletterat varandra, lite som yin och yang. Detta blev extra tydligt när det värsta hände.
– Jag blev passiv, förlamad av oro, slutade att fungera och satt bara vid Hannas sida. Det var det enda jag ville, det enda jag kunde. Kicki däremot tog tag i saker och agerade, det var hennes sätt att hantera svårigheterna, säger Niklas.
Kicki bläddrar i kalendrarna, tittar på alla sidor med sjukhusbesök och operationer, och så visar hon ett kort från Niklas som hon hittade under kudden en morgon.
– Niklas frågade om jag ville gifta mig med honom. Kanske är tiden inte rätt, eller så är den just det. Jag vill så gärna få ha samma efternamn som alla mina flickor, skrev han.
Det blev bröllop med två fina tärnor med blomsterkransar på huvudet och Kicki och Niklas sa ja till kärleken – som övervinner allt.
– Det var min mammas högsta önskan att vi skulle gifta oss, och det kändes att hon var med oss där i kyrkan.
Och deras älskade Hanna fortsatte att trotsa läkarnas diagnoser och hösten 2008 började hon i förskoleklass.
– Hon tyckte om att gå i skolan och hon älskade att pyssla, var en riktig pysseltjej.
Så kom den sista julen, högst upp på Hannas önskelista stod det ”inga sjukdomar” , på andra plats ”bli frisk”. Det blev hon inte, men hon överlevde den julen också.

Under sommaren 2009 blev Kicki gravid, mitt under Hannas sjukdom.
– När Kicki berättade blev det kortslutning inom mig. Det var för många känslor på en och samma gång, minns Niklas.
Samma dag som Kicki gjorde ett ultraljud och fick bekräftat att det hon känt var rätt fick Hanna en hjärnblödning på kvällen och blev medvetslös. Läkarna förklarade att hon inte skulle komma att vakna igen.
– Så samtidigt som jag satt där och höll min döende dotter i min hand kände jag sparkar i magen. Där satt jag, bedövad av sorg och kände samtidigt ett nytt liv i min mage, det var surrealistiskt, overkligt, säger Kicki.
Den fjortonde oktober somnade deras älskade Hanna in för gott, hemma i sin egen säng. Kicki gjorde henne fin en sista gång, målade naglarna och läpparna rosa, satte på henne favoritklänningen och la gosedjuren bredvid.
Fyra månader efter begravningen börjar värkarna. Kicki kunde inte hantera dem, det fanns helt enkelt inga krafter kvar. Efter en ryggmärgsbedövning kunde hon slappna av.
– Alva är vårt mirakel, hon blev vår soluppgång, säger Niklas.
Mitt i den djupaste sorgen var det som att det tändes ett ljus. Som att det fanns hopp någonstans i mörkret. Både Niklas och Kicki är nu övertygade om att Hanna har det bra där hon befinner sig.
– Jag har fått kontakt med Hanna under en djupgående meditation. Jag mötte verkligen Hanna där, det var som att jag kunde ta på henne, känna hennes doft. Sedan det mötet känner jag mig lugn, säger Kicki.
Kicki går nerför trappan till andra våningen, där finns Hanna-rummet, iordningställt med Hannas leksaker, teckningar och pärlhalsband. En dubbelhylla med Hannas alla gosedjur och i ett hörn en brudkista med Hannas kläder.
– Ingen har fått röra de där kläderna men nu börjar jag bli lite mer redo, jag funderar på att Sara kanske kan använda dem. Men allt har tagit sin tid, det måste få göra det, säger Kicki
Ja, det har gått en liten tid nu, sedan det värsta som kan hända hände familjen Liliequist. De har gått igenom det tunga och hanterat svårigheterna utan att glida isär.
– Vår relation är orubblig, säger Niklas och Kicki håller med: vi finns för varandra oavsett vad som händer.

I dag handlar deras liv om att verkligen ta vara på varje dag, att leva med sorgen men samtidigt vara mitt i glädjen över de två barnen som fyller huset med liv. Det finns en vardag igen. Det går att stiga upp på morgonen och äta frukost med älskade Sara och älskade Alva.
– Sorgen går inte över men den går att leva med och det gör vi, säger Kicki.
Sista april i år var ett märkligt datum hemma hos familjen, då var Sara det äldsta barn som någonsin bott i deras hem. Vad betyder det för er?
– Hanna levde i sju år, fyra månader och tretton dagar. Den dagen hade Sara levt längre. För oss är det stort. Vi vågar inte ta något för givet. Andra kan prata om att barnen ska ta studenten, flytta hemifrån. Det gör inte vi. Vi lever en vecka i taget. Vågar inte tro på att vi så självklart ska få ha våra barn för alltid.
Och hur lever Hanna kvar hos er?
– Hon finns med oss ständigt, vi pratar mycket om henne och vet att hon har det bra i himlen, tillsammans med sin älskade mormor. Det är en skön tanke som tröstar oss mycket.
Har er syn på livet förändrats?
– Det har blivit ännu tydligare att livet verkligen är en gåva, att livet måste tas om hand. Och det gör vi, ännu mer nu.

 
Namn: Kicki och Niklas Liliequist och barnen Hanna (i himlen), Sara, 7, och Alva, 31/2 år.
Bor: Halmstad
Yrke: Kicki driver en blomsterbutik. Niklas är chef inom äldreomsorgen.
Kicki och Niklas har startat en minnesfond i Hannas namn för familjer med svårt sjuka barn. Den hittar du här!

AV HANNA NOLIN
FOTO: ANDERS ANDERSSON 

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…