Annons

Annons

Kay Pollak har också haft dålig självkänsla

I trettio år har Kay Pollak försökt få sin publik att lita på kraften i sina egna tankar. Själv har 77-åringen också tampats med dålig självkänsla. – Att lära sig att älska sig själv är det mest grundläggande och borde vara ett skolämne. Man löser inte sina inre problem genom att skylla på andra, säger bioaktuella Kay Pollak.

5
Visa bildspel

/
...
Visa mer

 

Läs mer: Tävla om biocheckar! Perfekt om du vill se Kay Pollaks nya film ”Så ock på jorden”.

Elva år har passerat sedan Så som i himmelen – filmen som lockade över 1,4 miljoner besökare till biosalongerna runt om i landet och som såldes till över 40 länder. Den nominerades till åtta Guldbaggar och en Oscar.

Annons

Kay Pollak var länge helt övertygad om att inte göra någon uppföljare, men övertalades av alla de som älskade filmen.

—Många kom fram till mina föreläsningar och undrade när Så ock på jorden skulle spelas in. De hade redan hittat på titeln, skrattar Kay.

—Efter att ha fått höra samma fråga hundratals gånger förstod jag hur många längtade och började tänka om.

Dels för att han är en framåtsträvande person som vill säga ja till det mesta i livet, dels för att det vore att anta en otrolig utmaning.

—När jag bestämmer mig för att göra en film ger jag mig in på det till hundra procent, det finns aldrig några mellanlägen. Att det tog fyra år att få den färdig säger ganska mycket. Först två år för manusprocessen, sedan två år för förberedelser, tillsättning av skådespelare, inspelning och klippning.

Precis som till Så som i himmelen skrev han historien tillsammans med sin hustru Carin. Paret – som har varit gifta sedan 1987 – har ett arbetsrum ungefär tio minuters väg från deras hus i Sundbyberg.

—En del undrar hur det är att jobba så intensivt med sin fru och jag kan bara svara att det är fantastiskt att ha den förmånen. Det är en stor fördel att vi känner varandra så bra, och kan vara helt öppna och ärliga. Vi försöker att lägga allt jobb i arbetsrummet och går mest dit dagtid på vardagar, men det fungerar inte alltid så bra. Det är bäst att ha papper och penna på nattduksbordet, så att man kan snabbt kan skriva ner idéer när de dyker upp, säger Kay med ett stort leende.

Oväntade historier

De skådespelare som jobbat med Kay berättar alla om hans sätt att dra situationer i scenerna till sin yttersta spets, liksom att få alla i filmteamet in till minsta statistroll att känna sig viktiga.

—Jag vill inte ha några likgiltiga scener och tänjer ofta på gränserna. Det är spännande att se hur långt man kan och vågar gå. Publiken som betalar pengar för att se filmen på bio ska banne mig få valuta. Det ska vara som när man åker en rolig bergochdalbana på ett nöjesfält. Första tanken efteråt är att du vill åka igen.

Han tar ett bett av kanelbullen framför sig på bordet och berättar om den kommande filmen:

—För mig är det viktigt att historierna är verkliga, men samtidigt ovanliga och oväntade. Under en snöstorm får den gravida Lena värkar. Den enda som finns till hands och kan hjälpa henne är den berusade prästen Stig. Han lyckas mirakulöst rädda livet på barnet och Lena är oändligt tacksam. Stig ber henne komma till hans folktomma kyrka och ta hand om musiken där. Han tänker att det kanske kan locka folk. Under stor tvekan tar hon sig an uppdraget.

Så som i himmelen har ett starkt budskap om människans inneboende storhet och att det inte finns någon synd, något uppföljaren spinner vidare på. Det handlar om att ta vara på livet och våga sluta begränsa sig. Samma tema har Kays böcker Att växa genom möten och Att välja glädje. De har båda sålt i över en halv miljon exemplar och är översatta till tio olika språk, som bland annat kinesiska och persiska. Det finns även dvd-utbildningar till böckerna med en lång rad övningar och redskap för hur man kan skapa ett bättre liv för sig själv och de människor man möter.

—Det är ett träningsprogram i personlig utveckling. En utbildning som är rolig, man skrattar och känner igen sig. Vi människor har något att lära i varje möte med en annan människa.

Utgår från egna erfarenheter

Efter att ha gått utbildningar och kurser i USA har Kay dessutom föreläst i över 30 år. Han talar om hur vi kan ge upp invanda föreställningar, att se problem som möjligheter och upptäcka den kraft som finns i våra egna tankar.

—Jag har själv haft en dålig självkänsla och utgår alltid från egna erfarenheter. Det är skönt för folk att höra att jag, precis som andra, har vuxit upp med den hemska tanken att jag inte duger. Många av oss är fostrade till att inte tro på oss själva, vilket gör att vi skyller jobbiga känslomässiga situationer på andra. En händelse utlöser vår upprördhet, sedan börjar vi med att nedvärdera oss själva – att ”välja litenhet”. Därefter attackerar vi andra för att slippa känna oss så små.

Kay dricker ur sitt kaffe och säger:

—Man löser inte sina inre problem som exempelvis en dålig självkänsla genom att skylla på andra, som ju är oskyldiga. I själva verket är det ju bara jag själv som kan ta ansvar för mina känslor, mina tankar och mitt liv. Att lära sig att älska sig själv är det mest grundläggande och borde vara ett skolämne. Först då kan man också älska andra. Jag älskar inte alltid mig själv, men gör det mycket mer än förut. I dag är jag inte lika rädd för andra människor. Tidigare upplevde jag så mycket som attacker, jag blev föraktfull och drogs in i konflikter.

Ett exempel ur egna livet var när folk kom för sent till hans föreläsningar eller tittade på klockan och gäspade under tiden.

—Då tänkte jag att det måste vara fel på mig och valde litenheten. Den känslan ledde sedan till en attack: De respekterar inte mig! Med tiden kom jag fram till att det är ju jag som är intolerant. Om vi är irriterade, upprörda eller förbannade handlar det alltid om oss själva och inte de andra. Även om jag försöker, lever jag inte alltid upp till det själv. Men att förstå den här projektionen är fundamentalt för att ändra sitt sinne. Jag försöker leva som jag lär hela tiden, men måste precis som alla andra ständigt jobba på det.

På Kay Pollaks öppna föreläsningar är det ofta en hög andel kvinnor.

—Många kvinnor har länge varit nertryckta och inte haft en chans att stå upp. De känner kanske mer än männen att det här kan vara något bra för dem – just att bejaka sig själva.

Under hösten är det full fart med föreläsningar igen, och han utesluter inte en tredje bok. Liksom fler filmer.

—Nästa gång väntar jag inte elva år. Men det är inte så troligt att det blir en fortsättning på de här filmerna. Nu vill jag gå vidare till nya möjligheter!

Rätt svar: Så ock på jorden

Vinnarna är:

Beatrice Olsson, Enköping

Annie Myrberg, Lidköping

Jesper Linné, Malmö

Charlotte Olsen, Upplands Väsby

Inger Norén, Karlskrona

 

3 röster om Kay

Michael Nyqvist, spelade Daniel i Så som i himmelen:

—Kay är en månraket. Han tar siktet långt bort, sedan är det full gas. I det där kan man vara lite rädd för honom, han kan vara så fokuserad på att få till det han vill ha. Men Kay är väldigt nyfiken av sig, nyfiken på vad han kan få ut av en scen. Det värsta är att jobba med folk som inte bryr sig.

—Jag har aldrig tagit en fika och snackat fotboll med Kay. Det finns liksom inget utrymme för "smalltalk". Bara fullt ös mot målet. Det är något osvenskt med honom, han vågar säga "Jag tror så här!" och det finns ingen konsensus i det.

—Jag har varit runt hela jorden för att plocka upp priser för Så som i himmelen, det är en kultfilm ute i världen. Jag spelar in film med Pierce Brosnan nu (thrillern I T) och så fort vi har paus så vill han prata om As it is in heaven. Han älskar den. Det är lite trist att inte få vara med i uppföljaren, många av mina kompisar är ju det. Men jag är ju död, säger Michael och skrattar.

Frida Hallgren, filmens Lena:

—Han ger sig aldrig förrän han har den perfekta scenen. Ibland krävs det uppåt ett 20-tal omtagningar, vilket kan vara väldigt frustrerande. Kay har ett speciellt öga för vad som är äkta och naturligt och vill att man hela tiden ger sitt innersta. Som att jag i samma scen ska vara gladare än jag någonsin varit förut, följt av en stor gråtattack sekunderna senare. Men jag älskar verkligen att jobba med honom.

Lennart Jähkel, filmens Arne:

—Kay är envis, han ger sig inte förrän han fått det uttryck han vill i en scen. Han kräver mycket av sina skådespelare, och det är positivt, tycker jag. Om han gillar något under en tagning kan han bli så till sig att han jublar. Det blir lite komplicerat för de som jobbar med att spela in ljudet...

 

LÄS MER

Birgit har uppfyllt sin filmstjärnedröm

Helena Bergström har ingen åldersnoja

Familjen ger mig styrka när självkänslan sviker

 

Av Joakim Löwing

Foto: Peter Ericsson, GF STUDIOS OCH ALL OVER PRESS

Läs också:

Dela
(49)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…