Annons

Annons

Kathy och Bengt tog sig ur missbruk och hemlöshet

Dela
(263)

Bengt och Kathy

Kathy och Bengt levde på samhällets botten. De var missbrukare och hemlösa – men de hade alltid varandra. Efter tjugo tuffa år bestämde de sig för att greppa sista chansen till ett normalt liv. 
– Vi var en trygghet för varandra när vi levde på gatan. Den tryggheten gjorde att vi klarade det!

Annons

Under de värsta perioderna var de hemlösa och sökte skydd undan kylan i vindsutrymmen som någon glömt låsa. I bästa fall var de inhysta av socialen på något hotell i centrala Malmö. När Bengt inte hört av sig på två dygn visste Kathy att polisen hade tagit fast honom igen. Det var han som skötte stölderna och fixade mat. Hon låg mest tyst och utslagen på sängen med tv:n påslagen dygnet runt.
I dag har Kathy Hansen Palm och Bengt Palm, båda 59 år, varit drogfria i två och ett halvt år. De har jobb, lägenhet och har nyss kommit hem från en försenad bröllopsresa till Turkiet. Det finns mycket att upptäcka när man varit missbrukare i över fyrtio år.
– En utflykt till Trelleborg eller Ystad kan vara ett stort äventyr för oss. Jag njuter av att åka i väg och ta en kopp kaffe på ett fik. Det kunde jag inte göra tidigare. Vi kunde inte vistas bland folk, säger Kathy.
De visar stolta runt i sin tvåa.
– När vi flyttade hit hade vi allt vi ägde i några sopsäckar. De flesta möblerna har vi fått av en kompis syster och tavlorna fick vi av en kompis som är konstnär, mot att vi lovade att hålla oss drogfria. Än så länge har vi inte gardiner överallt, men det kommer, säger Kathy.
Hon pratar fort och skrattar mycket.
– Jag har fått en helt ny kvinna vid min sida. Tidigare pratade vi knappt och det märktes att hon mådde dåligt. Nu tar Kathy igen den tiden, hon pratar hela tiden! Och när jag fick stentavlan i födelsedagspresent blev jag så till mig att jag gick ner på knä och friade, säger Bengt.
Han hämtar tavlan med de poetiska raderna: Jag hoppas att du förstår hur mycket du betyder för mig – och du betyder allt.
En så stark kärleksförklaring hade han aldrig fått av Kathy under de tuffa, tysta åren.
– Bengt hade friat förr, fast det gick ju inte att gifta sig på den tiden. Men även om vi inte alltid sa så mycket till varandra har vi alltid vetat att vi hört ihop. Vi var en trygghet för varandra när vi levde på gatan. Den tryggheten har också gjort att vi klarat att ta oss ur vårt gamla liv, säger Kathy.
Skämdes
När Bengt var i 13–14-årsåldern hamnade han i fel gäng och började röka hasch. Som 19-åring blev han pappa och vid 25 års ålder dömdes han till fängelse för första gången.
Kathy föddes i Budapest och kom till Sverige med sin mamma strax efter Ungernrevolten. Eftersom mamman placerades på sanatorium fick Kathy bo på barnhem och i fosterhem. Hon tappade tron på vuxenvärlden och började röka hasch när hon var 12 år.
För 20 år sedan möttes de på ett korridorboende för hemlösa missbrukare.
– Det klickade direkt. Vi har alltid varit lugna. Det var en sällsynt sak med oss från början, att vi aldrig bråkade med varandra. Många missbruksförhållanden brukar sluta i katastrof, men vi har aldrig skrikit åt varandra, säger Bengt.
Han var stilig redan för tjugo år sedan, minns Kathy och tittar flirtigt på Bengt. Men sedan blir rösten allvarlig igen. När allt var som värst drog de sig för att visa sig ute under dagtid. De skämdes för hur de såg ut.
– Bengt var väldigt smal, hade inga glasögon och bara tre tänder i munnen. Hans långa hår hade han i en hästsvans. Ungefär som Peps Persson! Jag var också mycket smalare då. Men trots att jag missbrukade försökte jag alltid att klä mig ordentligt. Jag ville inte se smutsig ut…
Fick ett ultimatum

Deras historia är ett virrvarr av motgångar, brott, straff och olika boendesituationer. Under en period bodde de i en kolonistuga, men det höll inte länge. Bengt hamnade återigen i fängelse och kronofogden tog kolonin för att betala Kathys skulder.
– När min mamma dog ärvde jag pengar, men de försvann snabbt till knark. Vårt amfetamin kostade runt tusen kronor om dagen och Bengt fick jobba hårt. Jag var aldrig med. Jag är för nervös, jag hade avslöjat oss direkt. Men Bengt hade kontakter och hittade hela tiden nya sätt för oss att överleva. Ett tag stal han mat från tågens cateringvagnar på perrongerna.
Vändpunkten kom när en domare i Ystad gav Bengt ett ultimatum: antingen fortsatte han sitt nedbrytande liv eller blev han fri, en gång för alla.
– Jag förstod att det var sista chansen. Jag började bli gammal. Jag inledde en behandling men kunde inte koncentrera mig eftersom jag visste att Kathy fanns kvar på gatan och inte mådde bra.
Med hjälp av organisationen RFHL, som ger hjälp åt missbrukare, kunde Bengt övertala Kathy att hon också skulle sluta.
– Första gången jag gick till RFHL var jag på avtändning och svettades. Jag var jättenervös och tyckte det var jättejobbigt. Men beslutet där och då var egentligen inte svårt, för jag klarade mig inte ute på egen hand, inte utan Bengt. Varken han eller jag mådde bra psykiskt eller fysiskt. Vi var inte tjugo år länge, säger Kathy.
I dag jobbar hon som serviceassistent på kulturhuset Drömmarnas Hus och Bengt som cirkelledare på ABF-stödda Kreativa gemenskapen. De är aktiva i flera föreningar och kallas också ofta in som experter, för den dyrköpta erfarenhet de skaffat sig under fyrtio års missbruk. I somras talade de i Almedalen.
– Vi kallas för det tredje benet. De två benen är socialen och forskarna, medan missbrukarna är det tredje som ofta inte får komma till tals. Vi känner verkligen att vi kan göra nytta med vår kunskap, säger Kathy.
Firade kärleken

Bengt och Kathy

Den 6 juni gifte sig Kathy och Bengt inför 90 gäster på kulturhuset Drömmarnas Hus.

Bengt och Kathy har två barn var som de inte har kontakt med. Med hjälp av en präst har de genomgått så kallade försoningsveckor. Bengt kände sig inte redo att bjuda in sina barn och bjöd in sin bror. Kathys barn kom däremot, men ville inte ha mer kontakt efteråt.
– Jag har sträckt ut en hand och kanske kommer det en dag när de vill träffa mig. Kanske kommer barnbarnen att en dag fråga efter sin mormor, och då är jag inte svår att hitta på Facebook. Jag måste fortsätta att leva mitt liv, trots att de inte vill försonas. Men vi är väldigt glada över att vi har fått så fin kontakt med Bengts bror. Han var med på bröllopet också, säger Kathy.
För det blev till sist ett bröllop, efter tjugo år av nöd och lust. Den 6 juni i somras gifte de sig på altanen på Drömmarnas Hus. En borgerlig vigselförrättare vigde dem i gassande sol inför 90 gäster. Efteråt serverades alkoholfri champagne, kaffe, kakor och tårta.
– I dag kan vi faktiskt inte se att någon motgång skulle få oss att falla tillbaka. Det har naturligtvis inte varit lätt alla gånger och allt går inte på en dag. Men det finns inte en chans att vi trillar tillbaka i missbruket. Nu har vi ett hem, och jag skulle aldrig byta tillbaka till vårt gamla liv, säger Kathy.

Bengt och Kathy

Äntligen hemma! Nu drömmer paret om en egen katt – och att kunna hyra ett litet hus på landet.

AV MARIA SVEMARK FOTO: GUGGE ZELANDER OCH PRIVATA

Läs mer: Vi slutade dricka och fann kärleken
Läs mer: Efter 10 år som hemlös firar Lotta jul med sina barn igen 
Läs mer: När skammen släppte fick My Skarsgård ett nytt liv 


Läs mer om:

Dela
(263)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…