Annons

Annons

Kärleken räddade Jimmy från drogerna

Dela
(0)

Kärleken räddade Jimmy 10

För några år sedan var Jimmy Knuds en spillra av ett människoliv – djupt tyngd av sitt drogberoende. Men så träffade han Johanna Wigren som vågade se och satsa på den snälle killen bakom den trasiga missbrukaren…

Annons

Redan samma kväll som de träffades blev Johanna varnad för att beblanda sig med Jimmy. Det skulle bara bli problem, sa hennes vänner. Han brydde sig bara om droger och skulle svika henne och ljuga för henne.
De hade rätt – och hon visste att de hade rätt.
Men hon visste också att hon hade träffat en väldigt speciell person på den där festen. Drivkraften att lära känna honom bättre var starkare än rädslan att bli sviken…
– Jimmy var något av ett begrepp i stan. Alla visste vem han var och alla visste att han var trubbel. Han var droger och strul och någon man helt enkelt skulle hålla sig ifrån. Men min nyfikenhet tog överhanden och jag förstod att det fanns så mycket under ytan, berättar Johanna i Hemmets Veckotidning nr 37.
Det har gått drygt två år sedan festen där de träffades första gången. Vi sitter i uterummet i deras nyinköpta villa på landet utanför Ronneby. Här bland kossor och hästar, krokiga ekar och prunkande blomsterängar har paret bott i några månader och de trivs – både med miljön och med varandra.
Lugnet och harmonin som råder här är en slående kontrast mot den värld som Jimmy har vistats i större delen av sitt liv. Han växte upp utanför Karlskrona tillsammans med sin mamma som var manodepressiv. Han har två äldre syskon, en bror och en syster, som båda tidigt blev omhändertagna. Men myndigheterna bedömde att Jimmy kunde bo kvar hos sin mamma.
Det blev en uppväxt präglad av kaos och otrygghet.
– Jag var bara sex år när jag blev vittne till mammas första självmordsförsök. Jag kommer ihåg att jag vaknade av skrik i lägenheten. Min äldre bror som hälsade på hade hittat henne i badrummet och jag kunde inte låta bli att titta. Jag minns fortfarande allt blod på golvet, berättar Jimmy.
– Det var då jag för första gången förstod att min mamma var sjuk, att något var väldigt fel.
Skickades till Lundsberg
Jimmys föräldrar var skilda. Pappan var läkare men hade ont om tid för sina barn. Jimmy fick tidigt problem i skolan, klassades som ”problembarn” och placerades på en specialskola redan i lågstadiet.
En dag när Jimmy var elva år gammal försvann mamman från hemmet som en följd av sin sjukdom och Jimmy placerades tillfälligt på ett boende. Några dagar senare kom mamman dit och hade köpt med sig godis och en serietidning.
– Hon ville be om ursäkt men jag tog alltsammans och slängde i ansiktet på henne och sa att jag aldrig mer ville se henne. Två veckor senare hittade de henne i hamnbassängen. Hon orkade inte mer utan tog sitt liv.
Under många år kämpade Jimmy med skuldkänslorna och det är först i vuxen ålder som han på riktigt har förlikats med sin mammas öde och insett att det inte var elvaårige Jimmys fel att hans mamma var sjuk.
– Jag grät inte när de berättade att mamma var död utan kände mer någon sorts glädje för mammas skull. Jag visste att hon hade fått det bättre. I dag kan jag känna mig ledsen över allt som hon gick miste om. Jag älskade min mamma och det är så sorgligt att hon aldrig fick se sina barn växa upp eller träffa sina barnbarn.
Jimmy flyttade hem till sin pappa men problemen i skolan fortsatte och det var också nu som han första gången kom i kontakt med droger. Han började röka hasch, sniffade butangas och drack sprit som han kom över. Strax innan Jimmy fyllde tolv bestämde hans pappa att han skulle skickas i väg till internatskolan Lundsberg.
– Jag kände mig totalt övergiven. Först av min mamma och nu också av min pappa. Jag hatade honom för det. Det var först när jag blev vuxen som vi kunde reparera vår relation och jag kunde förlåta honom, berättar Jimmy vars pappa dog i cancer förrförra året.
Drogerna blev viktigast
På Lundsberg var Jimmy en udda figur och blev till en början mobbad, men fann sig så småningom till rätta. Han fick fina betyg och levde ett relativt lugnt liv under större delen av Lundsbergstiden.
Men året före studenten gjorde drogerna på nytt intåg i Jimmys liv. Han rökte hasch och tog så småningom även kokain. Efter studenten flyttade han tillbaka till Karlskrona och gled allt längre ner i drogträsket. Vänner och familj såg vad som höll på att hända men Jimmy själv slog ifrån sig alla förmaningar.
– Jag tyckte inte att jag hade några problem. Men jag kunde inte behålla något jobb utan blev snart beroende av socialen. När jag var 23 år började jag med amfetamin och sedan blev allt snabbt sämre. Jag åkte in och ut på olika avvänjningsprogram och behandlingar men inget hjälpte. Till sist var drogerna det enda bestående i mitt liv, det enda jag kunde lita på.
När drogberoendet var som värst var Jimmy bara en spillra av ett människoliv. Han åt sällan, sov mest utomhus och tynade sakta bort. Det finns en bild av Jimmy från den här tiden som han då och då tar fram och tittar på.
– I dag tycker jag riktigt synd om den där killen som drog sig själv så långt ner i drogträsket. Han var hela tiden omgiven av människor men han var ju helt och hållet ensam i världen. Det är inte klokt, säger Jimmy.
Utan att överdriva befann sig Jimmy på botten. Men mitt i det totala mörkret tändes en strimma av ljus. Sommaren 2011 träffade Jimmy den två år yngre Johanna genom en gemensam bekant.
– Vi fick direkt en väldigt speciell kontakt. Jimmy var verkligen inte i bra skick, han var trasig. Men när jag såg in i hans ögon fick jag känslan av att han egentligen var världens snällaste kille, säger Johanna.
Några dagar efter deras första möte kontaktade hon Jimmy på Facebook och undrade om de inte skulle träffas. ”Och vad vill en prinsessa som du med ett troll som jag?” svarade Jimmy. Men några dagar senare träffades de på torget i Karlskrona.
– Efter den där första träffen umgicks vi väldigt intensivt. Vi pratade timme efter timme, Jimmy öppnade upp sig och berättade om allt han hade varit med om och jag kände att jag verkligen ville hjälpa honom.
Johanna gjorde klart för Jimmy att han måste sluta med både droger och alkohol om de två skulle ha en framtid ihop. Men det blev en svår tid, svårare än Johanna hade räknat med.
– Jag offrade hela mitt liv och hela min sociala tillvaro på Jimmy. Allt handlade om att han skulle bli drogfri. Under det där första året föll han tillbaka och ljög för mig många gånger. Ofta tänkte jag att jag skulle strunta i alltihop, men jag kunde helt enkelt inte.
Fick praktikplats
Samtidigt fick Jimmy kontakt med organisationen Krami som hjälper unga missbrukare att komma in på arbetsmarknaden. Med deras hjälp fick han en praktikplats på ett fastighetsföretag.
– Det blev vändningen. Jag insåg att det enda sättet att bli fri var att bryta med allt det gamla. Det var också därför vi bestämde oss för att flytta ut på landet. Här kan vi bygga upp något nytt och något eget.
Nu har Jimmy varit helt fri från droger i 1,5 år. Han var verkligen illa ute men han lyckades till sist ta sig ur den onda cirkeln och få rätsida på sitt liv. Nu lever han och Johanna ett lugnt liv på landet med en hund och två hästar och Jimmy har precis börjat på ett nytt jobb.
– I dag har jag ett helt underbart liv men jag vet hur lätt det är att falla tillbaka. Det är något jag behöver påminna mig själv om varje dag. Två steg i fel riktning och så är berg- och dalbanan i gång igen. Det vill jag aldrig utsätta Johanna för ännu en gång, säger han och kramar om sambon.
– Johanna har betytt precis allt, utan henne hade jag varit kvar på botten. Kärleken räddade mig!

Gilla Hemmets på Facebook

Text och foto: Jakob Hydén

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…