Annons

Annons

Kärleken gjorde Anna-Lena till högerextremist

För fem år sedan levde Anna-Lena bland nynazister i en destruktiv spiral som snurrade spikrakt neråt. I dag arbetar hon ideellt för att hjälpa flyktingar och utsatta människor. Hon har bytt hatet mot kärlek!

3
Visa bildspel

/
Anna-Lena var högerextremist - Bild 1
Anna-Lena var högerextremist - Bild 2
Anna-Lena var högerextremist - Bild 3
...
Visa mer

 

När Anna-Lena Joners Larsson en augustikväll 2010 bestämde sig för att följa med några vänner till en festival i Nyköping hade hon inte en aning om att beslutet skulle komma att förändra hennes liv.

Annons

På festivalen presenterades hon för en trevlig man – och blev blixtförälskad. Trots att hon fick veta att han var välkänd inom högerextrem musik så backade hon inte.

—Han var inte hård och kylig som jag föreställde mig en högerextremist, utan lättsam, lyhörd och empatisk. Jag föll för hans person och utstrålning. Och vi pratade inte politik, vi klickade verkligen, säger Anna-Lena som just då arbetade på ett behandlingshem på Gotland.

Dessförinnan hade hon rest och bott utomlands i flera år. Men nu hade hon äntligen hittat hem. Hon sa upp sig från jobbet och flyttade till kärleken i Bollnäs, där hon också är uppväxt.

En intensiv och rolig period tog sin början. Anna-Lena blev den som skötte bandets alla bokningar och de turnerade över hela världen. Sakta drogs hon in i de högerextrema kretsarna; alla hade ju rätt att ha en åsikt.

—Jag tyckte inte att det spelade någon roll om man var höger eller vänster. Och jag blundade för de hatiska texter som bandet sjöng, eftersom jag såg något helt annat i min sambo. Han var kärleksfull och fin, säger Anna-Lena.

Men trots att hon inte ansåg sig vara särskilt påverkad av sin sambos åsikter såg hennes gamla vänner något annat.

—En dag ringde en kompis och grät i telefonen. Hon sa att hon hade följt mig på Facebook och sett vad jag skrev där. Nu tänkte hon ta bort mig som vän. Jag blev arg på henne för att hon inte förstod hur öppen jag var för alla sorters människor och åsikter.

Gränserna flyttades

Anna-Lena suckar och skakar på huvudet. Så här i efterhand har hon svårt att förstå hur hon kunde vara så blind och hur hjärntvättad hon faktiskt var. Men hon var kär och gränserna för vad som var okej försköts hela tiden.

—När vi var på turné i USA pratade vi till och med om att låta en präst från Ku Klux Klan viga oss. Det var halvt på skoj, men tanken fanns där.

Hennes vänskapskrets – som egentligen var sambons – var nu enbart från den högerextrema världen.

—Deras åsikter blev det normala, säger Anna-Lena och berättar att under de här åren hade hennes sambo lärt sig att tatuera och tog emot kunder i deras gemensamma hem. Där blev det ofta diskussioner om invandring och vardagsrasismen luftades ohöljt.

—Jag mådde ganska dåligt utan att jag förstod det då, säger hon.

Och det skulle bli värre.

När hon blev gravid med parets första barn 2012 tvingades hon klara sig på en mycket låg ersättning från Försäkringskassan. Bitterheten och ilskan mot allt och alla accelererade.

Efter en uppmärksammad gruppvåldtäkt i Bollnäs i juli 2012, där gärningsmännen – som var invandrare – frikänts, tog Anna-Lena initiativet till en protestdemonstration.

—En stor grupp nynazister samlades för att protestera mot frikännandet, berättar Anna-Lena och tillägger att hon vid det här laget nästan var mer aktiv än sin sambo.

Träffade andra mammor

Men så snart sonen Tor var född tonade hon ner sitt engagemang och fokuserade på sonen. Anna-Lena började delta i en föräldragrupp på barnavårdscentralen och fick kontakt med andra mammor, en del med annan etnisk bakgrund.

Året därpå föddes dottern Svea och med två små barn var nu barngrupper och öppna förskolan stående inslag i Anna-Lenas vardag. Hon hade kvar sina högerextrema åsikter, men fick inblick i en annan värld och upplevde mycket glädje och sammanhållning med de andra mammorna.

Den 10 oktober 2013 – Svea var då bara 12 veckor gammal – kom dråpslaget. Hennes livs kärlek gick ut genom dörren – och försvann.

—Jag blev fruktansvärt orolig när han inte kom tillbaka och inte svarade på sin mobil. Jag befarade att han hade tagit sitt liv, råkat ut för en olycka eller kanske ett brott, säger Anna-Lena.

Hon varken sov eller åt och kastades mellan hopp och förtvivlan innan han slutligen lokaliserades – oskadd. Anna-Lena kunde äntligen andas ut.

—Det var naturligtvis en lättnad att han var okej. Men från och med den dagen var vårt förhållande över. Där satt jag hemma med två små barn, chockad och ledsen, säger Anna-Lena och berättar att under veckorna som följde slöt hennes familj och vänner mangrant upp bakom henne.

—De ställde alla upp och hjälpte mig. Jag möttes av en våg av kärlek och omtanke. Och inte bara från dem, utan även från mammorna jag träffat på öppna förskolan och BVC. Dessa ”vänstermammor” som jag suttit och argumenterat med ställde nu upp för mig, utan att döma. Det kändes fantastiskt, säger Anna-Lena.

Rösten stockar sig av rörelse när hon berättar. För det var under den här turbulenta tiden som vändningen och insikten kom.

—Plötsligt blev det glasklart: den högerextrema världen var ju hans, inte min. Mitt fokus ändrades nästan över en natt. Jag funderade mycket på hur jag hade kunnat lägga så mycket energi på att hata, när det finns så mycket som är viktigare i livet. Tacksamheten över all kärlek och värme jag möttes av efter att jag blev ensam gjorde det också enkelt att lämna de gamla extrema åsikterna bakom mig, säger Anna-Lena och tillägger att visst känner hon skam över att hon lät sig dras in i den svarta och hatiska världen.

Men det har varit tufft för henne att ta itu med sitt förflutna.

—Jag tänker att detta kan hända nästan vem som helst och just därför är det viktigt att prata om det. Jag har planer på att föreläsa om min historia, eftersom jag genom att berätta kan bidra till att få bort skamstämpeln. Dålig självkänsla kan få en att uppslukas av ett destruktivt förhållande. På vägen tappar man bort sig själv och sin inre kompass.

Frågade på Facebook

Efter uppbrottet går hennes berättelse från mörker till ljus.

—När vintern kom och jag hade flyttat till en ny lägenhet insåg jag att barnen behövde både vinterplagg och skor. Jag hade dåligt med pengar och la ut en förfrågan på Facebook om någon hade kläder som mina barn kunde få ärva.

Responsen lät inte vänta på sig. Inom kort hade hon garderoben full med begagnade barnkläder och i det ögonblicket föddes idén om en klädbytargarderob.

—Jag tog det jag behövde och hängde tillbaka plagg som mina barn hade vuxit ur. På så vis fanns det alltid barnkläder att hämta gratis. Ryktet spred sig snabbt via sociala medier, folk vallfärdade hem till min garderob och snart började jag skicka klädpaket över hela landet, säger Anna-Lena.

Projektet blev en slags terapi för henne. Hon mådde bättre och blev lycklig av att kunna hjälpa andra mammor. Klädbytargarderoben gjorde succé och flyttade efter en tid ut i en annan lokal.

I dag håller Anna-Lena igång garderoben parallellt med jobb i kyrkan där hon är med och driver det ideella projektet ”Familj till familj”. Det innebär bland annat stöd och hjälp till utsatta familjer och besök på flyktingförläggningar.

—Det ideella arbetet och alla möten med människor från olika kulturer har gett mig perspektiv och har gjort mig tacksam och ödmjuk. Det finns ingen bättre känsla än att ge och det är också ett sätt att ”betala av” min skuld. Jag har lärt känna människor som jag i mitt tidigare liv valde att hata – och det läker själen. Jag får så otroligt mycket glädje tillbaka.

En händelse har berört extra mycket.

—Min väninna som tog bort mig som vän på Facebook reste nyligen upp från Göteborg för att träffa mig. Jag möttes av en öppen famn och vi grät mycket båda två och pratade hela kvällen. Hon förlät mig när hon förstod att jag hade bytt hatet mot kärlek.

 

 

Hjälp att hoppa av

Exit är ett projekt där aktiva i nationella rörelser kan få hjälp att lämna dessa, självklart anonymt och på sina egna villkor. Flera av dem som jobbar i projektet har själva varit aktiva i olika nationalistiska grupper och hjälper andra utifrån sina erfarenheter. Du kan nå Exit via telefonnumret 08-691 76 00, mejladressen exit@fryshuset.se eller webbplatsen exit.fryshuset.se.

 

Läs mer

Kari lämnades till nazisternas barnprojekt

Sara Sommerfelds farmor överlevde Förintelsen

Pia-Karin hoppade av Jehovas vittnen

 

Av: Maria Zaitzewsky Rundgren

Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren, privat

Läs också:

Dela
(47)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…