Annons

Annons

Karin Adelsköld gjorde revolt

Annons
Karin Adelsköld

– Alla skrattade åt livet i 70-talskollektivet, alla utom jag, säger Karin Adelsköld.

 

När ståupparen och programledaren Karin Adelsköld berättar om sin uppväxt utanför Kisa var det gröna vågen, hemsytt och godisförbud som gällde. Under gymnasietiden gjorde Karin revolt.
– Jag startade ett liberalt ungdomsförbund och köpte kläder och smink! Vilken frihet!
Året var 2000 och Karin Adelsköld var 27 år när hon en sensommarkväll är med sin lillasyster på premiären av den nya svenska filmen Tillsammans. De småpratar medan reklamsnuttarna rullar förbi på den stora duken. Så kommer öppningsscenen i filmen och snart är de fångade i den gripande men också komiska historien om 70-talskollektivet med de alternativa idéerna. Publiken fnissar förtjust åt de politiskt korrekta kläderna, träleksakerna, den ekologiska mathållningen och de radikala politiska åsikterna.
Men Karin skrattar inte i biomörkret – hon gråter.
– Det var där jag första gången insåg hur extrem vår uppväxt faktiskt hade varit. Hela salongen gapskrattade ju åt livet i det där kollektivet, men jag och min syster skrattade inte. Vi var helt tysta, för vi insåg att det var vår barndom vi såg.
Karin föddes i Linköping 1973 och när hon var bara ett par år gammal bestämde hennes föräldrar att följa sina gröna drömmar och flytta ut på landet. Familjen hamnade på en gård utanför Kisa i Östergötland där de mödosamt byggde upp ett biodynamiskt jordbruk. Tanken var att bli självförsörjande och samtidigt säga nej till plast, kemikalier, gifter och annat miljöfarligt.
Men för familjens fyra döttrar fanns det en baksida av det politiska engagemanget. Karin berättar att hon alltid kände sig utanför som barn, aldrig som en i mängden. Hon hade konstiga kläder, fick inte lov att äta godis, såg aldrig på tv och hade inte så många kompisar utöver sina egna systrar.
– När jag var i tonåren skrev jag mycket dikter och det genomgående temat var ensamhet och isolering. Det har såklart också påverkat mig mycket i vuxen ålder. Jag har alltid haft svårt med relationer på grund av det, alltid haft taggarna utåt. Det blir så när man har vant sig vid att alltid bli påhoppad och kritiserad för att man är annorlunda. Än i dag har jag jättestort behov av att vara ensam ibland, jag behöver den tiden.
Arg i tio år
Hon längtade efter att få äta ketchup, hetsåt ur godisskålen på de andra barnens kalas och hade älskat att få gå och klippa sig hos en riktig frisör. Och mycket förändrades när Karin började sitt andra år på gymnasiet i Hultsfred. Det var då hon inledde sin revolt. Hon började jobba extra på ett kafé så att hon fick råd att gå på bio, sminka sig och köpa egna kläder. Droppen var när Karin med några nyfunna kompisar startade Liberala ungdomsförbundet i Hultsfred, dit familjen hade flyttat.
– Mina föräldrar tyckte förstås att jag inte var riktigt klok, men de fick ju acceptera mitt val. De hade alltid uppmuntrat oss att vara självständiga och tänka fritt, och det var ju det jag gjorde. De hade inget val, säger Karin och lägger till:
– Jag minns fortfarande njutningen när jag första gången drog på mig en viskoströja, så mjuk och len! Sådana kläder hade vi aldrig haft tidigare. Nu kunde jag göra som jag själv ville, jag hade friheten och det var en fantastisk känsla.
När skolgången var avklarad längtade Karin ut i stora världen. Hon packade väskan och drog till USA och Atlanta i ett år och fortsatte frossa i allt som var konstgjort – allt från permanentat hår till godis. Med tiden avtog förstås den där fascinationen. Spänningen med det som var oåtkomligt så länge försvann när det plötsligt fanns i överflöd.
I dag har Karin försonats med sina föräldrar. Med åren har hon lärt sig att bättre förstå hur de resonerade och har samtidigt lärt sig att uppskatta det som de gjorde bra.
– I tio år var jag asförbannad. Jag var arg för allt som de hade utsatt oss för, de gjorde oss till ufon. Så gör man inte mot sina barn! Men ilskan har förstås blivit mindre. Jag förstår i dag att de gjorde det i all välmening, de trodde verkligen på något och de var beredda att offra mycket för att leva upp till det.
-I dag är jag ganska imponerad över allt de lyckades med på gården utan att ha någon kunskap eller erfarenhet alls. De sydde det mesta av våra kläder själva och odlade maten vi fick på bordet. Men mest imponerad är jag över att de lyckades stå emot alla kommentarer och allt hån som kom från alla håll och kanter.
Med åren har Karin också insett att den speciella uppväxten också har gett styrka och självständighet. Tidigt fick hon och systrarna lära sig att tänka själva, tro på sig själva och inte ta saker och ting för givet.
– Jag har alltid haft inställningen att ingenting är omöjligt. Det tror jag handlar om att jag har sett mina föräldrar och deras inställning till livet. De såg aldrig några hinder, och lyckades ju också forma familjens liv så som de ville.
Behövde något mer
Efter studenten och resan till USA följde jobb med Hultsfredsfestivalen och sedan studier i Lund. Där fick hon möjlighet att sända studentradio på nätterna och hon beskriver den upplevelsen ”som att komma hem”. På studentradion lärde hon sig hantverket vilket ett par år senare gav henne jobb på Sveriges Radio, bland annat som programledare på P4 Kronoberg och som producent för Morgonpasset i P3 i Stockholm.
I Stockholm träffade hon också sin blivande man. De flyttade ihop och fick inom loppet av tre år två barn: Agnes 2003 och David 2005. Familjen köpte ett radhus i Stockholms utkant och Karin var övertygad om att hon hade hittat hem, i dubbel bemärkelse.
– Vi hade ett riktigt Svenssonliv och det var precis vad jag alltid hade drömt om. Men nu när jag satt där med allt jag hade önskat mig så insåg jag att jag inte kände mig hemma. Det var en hemsk insikt. Jag hade nått målen men allt kändes bara tomt. Självklart var jag överlycklig över mina barn och de betyder ju allt för mig, men jag behövde något mer.
När barnen var tre och fem gick Karin in i en bråddjup depression. Förhållandet knakade i fogarna, hon kände sig misslyckad och olycklig och hade ingen aning om hur hon skulle ta sig vidare.
Vägen ut ur eländet hittade hon på en plats hon knappast hade väntat sig – en kurs i stand up-comedy.
– Akvarellkursen som jag sökte var fulltecknad så det fick bli ståuppkursen, fast jag egentligen inte visste vad det var för något. Men jag har alltid trivts med uppmärksamhet, så jag tänkte att det kanske skulle passa mig, berättar Karin.
Den föraningen skulle visa sig stämma riktigt bra. Karin hade en naturlig fallenhet för att locka fram skratt och hade dessutom fördelen av att kunna hämta inspiration och historier från sitt eget Svenssonliv, ett liv som många kunde relatera till.
– Jag var sur, bitter, överviktig, hade hängbröst och en dålig relation. Det var såklart en riktig guldgruva att göra ståupp av. Jag hade ägnat så mycket tid och energi åt att vara duktig och passa in men nu kunde jag äntligen bara vara mig själv, och det var en otroligt härlig känsla.
En otrolig kick
Kursen varade bara i en vecka, men det var en vecka som förändrade Karins liv i grunden. Påhejad av sina – unga! – kurskamrater ställde hon upp i en tävling som hon kom tvåa i, och under hösten började hon uppträda på mindre klubbar i Stockholm. Utan att hon själv egentligen förstod hur det gick till hade hon fått en ny karriär, och bara tre år efter debuten blev hon utsedd till Sveriges bästa kvinnliga ståuppkomiker.
– Jag kände en otrolig ångest och rädsla inför varje föreställning, men fann drivkraft bland alla dessa mammor som kom fram efter föreställningarna och sa att de hade skrattat och känt igen sig i så mycket. Det var en otrolig kick! En boost som jag verkligen hade längtat efter.
Parallellt med den spikraka ståuppkarriären har Karin Adelsköld gjort sig ett namn som bloggare, författare och föreläsare. Dessutom syns hon allt oftare i tv, till exempel som programledare för SVT:s jättesatsning Alla tiders hits och i panelen på TV4:s Parlamentet. Dessutom är hon återkommande intervjuare av kändisar i programmet Go’kväll.
Under det kommande året lär vi alla få se mycket mer av Karin Adelsköld. I valrörelsen ska hon för SVT:s räkning kommentera politikernas insatser på humorområdet, hon kommer även att ge ut två nya böcker och fortsätta med sin podcast Entreprenörspodden. Förutom alla föreläsningar och ståuppföreställningar förstås.
Det är mycket nu för Karin Adelsköld. Och allt hänger på den där enda veckan, den där ståuppkursen på en skånsk folkhögskola sommaren 2008 som förändrade allt. Och så förstås uppväxten på den lilla gården utanför Kisa. En uppväxt utan ketchup och godis, men som i gengäld proppade henne full av jävlar anamma och en orubblig tro på den egna förmågan.
– Faktum är att mina föräldrar hade rätt i så mycket, de gjorde rätt på så många sätt. Men det betyder inte att jag beundrar dem för vad de gjorde. Var det värt det? Nej, jag tycker inte det. Det är därför jag har låtit mina egna barn växa upp i ett radhus.

Text och foto: JAKOB HYDÉN

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…