Annons

Annons

Kaisa har fått både en inneboende och en bästis!

Simone tyckte att det var tråkigt att bo ensam. Kaisa hade ett rum över sedan hon blev änka och saknade någon som frågade hur hennes dag hade varit. Nu bor de ihop – och har blivit bästa vänner!

Dela
(61)

5
Visa bildspel

/
Kaisa har fått en inneboende och bästis
Kaisa har fått en inneboende och bästis
Kaisa har fått en inneboende och bästis
Kaisa har fått en inneboende och bästis
Kaisa har fått en inneboende och bästis
...
Visa mer

För några år sedan blev Kaisa änka efter sin älskade Jan-Erik. Tomheten ekade mellan väggarna.

—Det var stor kärlek och jag kände mig så ensam efter att han tynat bort i cancer. Jag saknade det vardagliga, kravlösa umgänget som vi hade. Bara det där med att få frågan ”Hur var din dag?” saknade jag så mycket. Kvällarna var så tysta och ensamma med tv:n som sällskap, berättar hon.

Annons

Kaisa och Jan-Erik bodde i en stor takvåning i Trollhättan, där Kaisa bodde ensam kvar. En dag frågade en väninna henne om hon inte skulle ta och hyra ut ett rum för att få lite vardagsumgänge.

—Jag funderade och tyckte att det var en god idé, så jag la ut ett anrop på Facebook. Det var spännande att se om någon skulle svara.

Hon fick mer än tjugo svar och blev lite villrådig över hur hon skulle kunna välja. Men Kaisa, som är en god människokännare, satte igång att sålla bland alla svaren.

—Jag stämde träff med dem jag trodde skulle passa och vi träffades på ett konditori på stan så att jag fick en bild av personen, vad hon jobbade med och hade för intressen plus, förstås, om hon verkade trevlig.

Kaisas långa yrkesliv, inte minst åren när hon jobbade som frivillig inom Kriminalvården, har gjort henne modig och hon har lätt för att läsa av människor.

—Jag går alltid på min magkänsla och när jag kände att personen inte passade så var jag ärlig och sa att jag nog får lov att avstå. Det var ingen som tog det som något negativt.

När hon träffade Simone Bylund, 24, över en kopp kaffe var saken klar. Trots att det skilde nära femtio år mellan dem var de så lika, de hade samma intressen och samma uppfattning om att livet ska vara skoj att leva.

—Jag är helt tokig i att dansa. Mamma lärde mig att dansa vals på köksgolvet när jag var tio och sedan dess har jag dansat. Det visade sig att Simone också älskar att dansa, så redan första kvällen efter att hon flyttat in gick vi ut och buggade, säger Kaisa och skrattar.

Får goda råd

Simone flyttade från sina föräldrar i Söderhamn när hon gått ut gymnasiet, har varit sammanboende och bott utomlands.

—Jag är nog en rätt så äventyrlig tjej, säger hon med ett leende.

—När jag kom hem till Sverige ville jag se hur det skulle vara att bo i en ny stad. Jag slog ner mina bopålar i Trollhättan där jag blev inneboende hos en kompis. Här är en underbar natur.

Det har gått ett år sedan Simone flyttade in. Hon är mer än glad att få bo tillsammans med Kaisa och tycker att det är som att bo med sin bästa kompis. Hennes jämnåriga vänner blir ibland lite avundsjuka på henne, berättar hon.

—Kaisa är så lyhörd och kan säga vad hon tycker utan att jag tar det minsta illa upp. Hon ger mig goda råd eftersom hon har levt mycket längre än jag och har lätt för att vrida och vända på problem för att få mig att se saker från ett annat håll. Vi passar så bra ihop.

Meningen för Kaisa var att hitta en inneboende. Men hon har också fått en kär vän.

—Visst är det stor åldersskillnad, men det tänker ingen av oss på. Vi är bara så glada att vi funkar så fint tillsammans. Det är faktiskt som att ha fått en länge saknad dotter, hon är så väldigt mån om mig och det känns så tryggt.

Simone håller med, men säger skrattande att Kaisa inte är någon ny mamma, för hon skulle bli tokig om hon började säga till henne vad hon fick göra och inte göra. Hon har sina egna föräldrar i Hälsingland och de tycker att det känns tryggt att Simone har hittat en så trevlig person att bo med.

Stickar ihop framför tv:n.

När Simone kommer hem från sitt jobb som vårdbiträde står maten ofta på bordet.

—Då tänder vi några ljus, slår oss ner och pratar om hur dagen har varit, berättar Simone.

De gör många mysiga saker tillsammans som att gå på loppis, promenera i skogen, fika på stan och laga mat – Kaisa blir så inspirerad av Simones matlagningskonster.

—I gengäld har Kaisa lärt mig sticka, så på kvällarna sitter vi framför tv:n och stickar. Ibland poppar vi popcorn och tar ett glas vin. Det är så sjukt mysigt att vi har det så bra, det känns som om vi har känt varandra i ett tidigare liv, ler Simone.

Simone har fri tillgång till hela Kaisas lägenhet och kan komma och gå som hon vill.

—Men ibland stänger jag in mig på mitt rum för att få vara i fred. Jag har behov av att ha lite egen tid. Någon kväll emellanåt bjuder jag hem en väninna och min kille kommer och sover över ibland.

Kaisa har ett gammalt torp en bit utanför Trollhättan. Det är hennes oas. Hon växte upp där, så barndomstryggheten sitter i väggarna.

—Det är mitt himmelrike. Där är jag ofta och det var dit jag åkte sedan Jan-Erik dött, jag behövde en plats att sörja på. Jag har massor att göra i torpet, trädgården ska ju skötas om. För en tid sedan var Simone och hennes kille på besök och det var riktigt roligt.

Inga stugsittare

Kaisa går ut och dansar två gånger i veckan, bara för att det är så roligt, och ibland följer Simone med.

—Vi vill båda att det ska hända saker och är egentligen inga stugsittare någon av oss. Nej, vi vill ut och njuta av tillvaron, säger Kaisa och skrattar.

Finns det då ingenting som är bökigt?

—Det enda skulle vara att Kaisa går lite långsammare än jag då vi är ute och promenerar, säger Simone, och Kaisa svarar att det kan hon då inte anklaga Simone för.

De har aldrig bråkat och har sällan olika uppfattning om saker och ting.

—Nyckeln är att vi accepterar varandra, att vi är bussiga och inte går och grinar. Det är faktiskt lättare att bo med Kaisa än med en jämnårig, avslutar Simone.

 

Namn: Kaisa Lindberg.

Ålder: 72.

Bor: I lägenhet i Trollhättan.

Familj: Två vuxna söner.

Gör: Pensionär, har tidigare jobbat som inköpare på Saab och inom Kriminalvården. Jobbar ibland ideellt inom Veteranpoolen. Gillar att dansa, sticka, träffa folk.

 

Namn: Simone Bylund.

Ålder: 24.

Bor: I Kaisas lägenhet i Trollhättan.

Familj: Föräldrar och bror i Hälsingland, pojkvän.

Gör: Jobbar som vårdbiträde inom hemtjänsten. Gillar äventyr och träning, har tack vare Kaisa tagit upp stickandet igen och börjat bugga.

 

Projekt för fler bostäder och mer gemenskap

”Ett tak två generationer” är ett projekt som nyligen startats i Stockholm och Linköping för att matcha ihop yngre som söker bostad med äldre som vill kunna bo kvar när de har blivit ensamma. En av initiativtagarna är Åsa Minoz.

—Vi tror att det finns en stor potential inom det här området. När man talar om bostadsbrist handlar det ofta om att man ska bygga nya bostäder, men man ska komma ihåg att vi också har ett stort bostadsbestånd som skulle kunna nyttjas mycket bättre, säger Åsa.

”Ett tak två generationer” har inspirerats av projekt i andra länder, bland annat i Frankrike där man med stora framgångar matchat ihop äldre och yngre.

—Vår ambition är att så småningom kunna ha en tjänst som fungerar i hela landet, och där äldre som har plats över och yngre som söker bostad ska kunna mötas.

Läs mer på etttaktvågenerationer.se

 

Läs mer: 

Molly flyttade ihop med sin sjuka pappa

Dortes man fick barn med en annan kvinna

Änkemanualen - när det värsta händer

 

Text: Kicki Biärsjö

Foto: Leif Boström


Läs mer om:

Dela
(61)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…