Annons

Annons

Johannas man sitter i fängelse!

Johannas man sitter i fängelse
När Johannas man dömdes till fyra års fängelse kändes det som om hon själv dömdes till döden. I dag är hon en mycket ensam kvinna som tvingas hålla fasaden uppe med en lögn…

Johanna, 45, är en högutbildad kvinna med chefsjobb som bor tillsammans med sina tre barn i södra Sverige. Utåt sett är de en familj som andra, men med en stor skillnad: Johannas man, barnens pappa, sitter i fängelse.
– David och jag har känt varandra i arton år och varit mycket lyckliga tillsammans. När polisen dök upp på vår tröskel och anhöll David fattade jag ingenting. Jag greps av fullständig panik när de förde bort min man.
Det visade sig att David hade misshandlat en man grovt. Han blev häktad och senare dömd. Johanna satt förstås med i rättssalen.
– Jag kommer aldrig att glömma det. Sekunderna innan domen föll kändes det som om mitt hjärta stannade och när orden ”fyra års fängelse” kom var det som om jag själv blivit dömd till döden. Jag bara föll ihop. Det här kunde jag inte påverka, jag som är så van att ordna upp saker och ting, men i detta är jag totalt bakbunden.
Barnen som är 5, 12 och 14 år undrade förstås varför pappa inte kom hem och var han fanns.
– Jag berättade allt för dem, även om jag undanhöll detaljerna. För deras pappa är verkligen ingen våldsam person, det måste ha slagit slint när han begick dådet.
I början var barnen förstås ledsna och hade tusen frågor. Nu har det gått en tid och de verkar mer och mer återgå till sitt vanliga liv. De vänjer sig vid att pappa inte är där, men att han kommer sen.
– David och jag har försökt avdramatisera situationen så mycket det går. Han pratar ofta med dem i telefon, skriver brev och tar ett väldigt stort ansvar för dem fast han inte är närvarande. Han är en riktig familjefar.
Båda föräldrarna är måna om att de inte ska få någon stämpel på sig för att deras pappa sitter inne. Några få vänner, sådana de verkligen kan lita på, vet hur det verkligen ligger till. Men annars håller de sig alltid till samma lögn…
– Barnen säger att deras pappa är i Frankrike på ett jobb som gör att han kommer att vara borta länge.

Annons

Johanna har aldrig tidigare varit i kontakt med domstolar, kriminalitet eller fängelser.
– När jag var liten bodde vi inte så långt ifrån ett fängelse. Jag fick inpräntat i mig att det stället var helvetet på jorden. Och nu sitter min älskade man inlåst där. Jag besöker honom minst var fjortonde dag, men när längtan blir för svår är jag helt enkelt tvungen att åka dit så fort det bara går. Efter varje besök är det som att sörja en levande död. Jag har en man och barnen en far, men ändå inte.
Hon lämnar sin självrespekt på parkeringsplatsen för att orka med visiteringen, ibland görs det stickprov då hon måste klä av sig naken och lägga kläderna i en hög så att en narkotikahund kan nosa efter knark. Om hon har mens är hon tvungen att ta ut tampongen och stoppa in en ny trots att vakterna är män.
– Det är bara att huka och vara tyst, annars kan det hända att besöket blir inställt. Det gäller att hålla personalen på gott humör. När barnen är med är vakterna oftast trevligare. Ungarna tycker att det är svårt att vara inlåst på besöksrummet i flera timmar, så vi brukar leka, spela spel, rita och mysa tillsammans som vilken familj som helst. Men den minsta tycker att det är läskigt när narkotikahunden kommer och nosar.
De blir tilldelade ett besöksrum med säng och toa.
– Om det bara är David och jag brukar vi somna i varandras armar. David slipper att vara internen, och jag slipper vara familjeförsörjaren för en stund. När det är fem minuter kvar knackar vakterna på dörren, och jag börjar alltid gråta. Det är lika jobbigt varje gång att lämna honom.

På ett sätt tycker Johanna att hennes vardagar går långsamt, men dagarna går fort ändå för hon har inrättat livet med rutiner för att klara sig.
– Det är klart att det är jobbigt att vara ensam med tre barn och ha ett krävande heltidsjobb. Och den här sorgen inuti mig suger musten ur mig. Jag är rädd för att falla ihop om jag slappnar av och därför går jag alltid på helspänn. Jag sätter på mig min sminkmask varje morgon, går till jobbet, sköter hemmet, tar hand om barnen. Sedan tar jag av mig masken och gråter mig till sömns.
Johanna är varken skild eller änka. Hon sörjer ju något annat.
– Det här är en annan slags sorg, den kan komma över mig när som helst och slå sönder mitt hjärta. Saknaden är det mest påtagliga i mitt liv, jag längtar efter att få dela vardagen med David, de små vanliga sakerna.
En annan sak som är helt ny i hennes liv är lögnerna. För hennes dagar kräver lögner.
– Det är ett rent helvete att ljuga på jobbet, kanske speciellt i min position där jag kräver lojalitet av de som jobbar under mig. Det är otänkbart att berätta som det är, jag skulle falla totalt i förtroende. Det verkar som om man själv var kriminell om man har en man som sitter inne. Fördomarna är gigantiska och jag orkar inte gå i försvarsställning.
Och vännerna har blivit färre. Det var många som inte visste hur de skulle hantera hennes och familjens situation.
– De som hela tiden uppmanade mig att lämna honom för att inte mitt liv skulle förstöras har jag lämnat. Men en handfull fina vänner som inte dömer har jag tack och lov kvar; de stöttar mig och barnen och vi umgås mycket. Trots dem känner jag mig väldigt ensam för min ensamhet bor ständigt inom mig.
Ibland har David en svår ångest som Johanna undrar om den någonsin kommer att läka.
– På sätt och vis är han dubbelt inlåst, både i sin ånger för vad han gjort och i fängelset. Men han sköter sig exemplariskt och kommer att få sitt straff reducerat.

När David släpps ut om två år tar de vid där de tidigare var i sina liv.
– Det är klart att vi kommer att få börja om med vardagliga saker som att åka buss, köra bil och gå till mataffären så att han får återanpassa sig i samhället. Vi vill bara leva ett helt normalt liv. Vår kärlek är stor och evig. Nu får vi nöja oss med besöken och att vi pratar i telefon minst två timmar om dagen. Jag och barnen är hans älskade livlinor.
Litar du på din man?
– Fullständigt! Han har aldrig visat några våldsamma tendenser, utan är tvärtom en mycket kärleksfull och varm person.
Hur tror du barnen mår i allt det här?
– Vi försöker båda minimera deras upplevelser, han inifrån fängelset och jag i vår vardag. Vi pratar mycket öppet med dem. Det är så viktigt att barnen känner att de kan lita på oss.
Hur har människor omkring er reagerat?
– Det verkar som att vissa tror att vår hemska situation ska smitta om de skulle umgås med mig och barnen. Jag har varit med om det ett par gånger. Det är därför jag hellre tar till en nödlögn om var David finns…
– Det är otänkbart att berätta som det är på jobbet, jag skulle falla totalt i förtroende, säger Johanna.

 

Experten Marias råd:
MariaJohannas berättelse är en mycket ärlig och påtaglig berättelse om hur en hel familj drabbas när en förälder åker i fängelse. Det är inte svårt att förstå vilken chock det måste varit för Johanna men också för barnen när deras man och pappa begick detta brott. Hela livet rämnar och hela den sociala tillvaron gungar. Man står där ensam med tusen frågor och undrar vad som hänt och hur det kunde hända. Den person som man älskat och trott sig känna utan och innan har begått en handling som man aldrig trodde var möjlig. Familjen splittras och tvingas välja att ljuga eller att berätta om det hemska som hänt dem.
Jag tycker att Johanna har hanterat situationen på bästa möjliga sätt även om hon själv känner sig tom och ensam. Båda föräldrarna tar ansvar för barnen vilket är mycket viktigt i en situation som denna. Plötsligt försvinner pappa ur barnens liv och de behöver en förklaring. Det är viktigt att vara ärlig utan att berätta i detalj och det är precis det Johanna gjort. Att barnen får välja om de vill berätta eller inte är också bra för då har de trots allt ett val i den svåra situationen. Regelbundna träffar med pappa och att han visar att han finns via brev och telefonsamtal är oerhört värdefullt.
För familjen är just maktlösheten det svåra. Plötsligt händer saker i livet som man inte kan kontrollera och har svårt att påverka. Johanna står plötsligt ensam med allt det praktiska ansvaret för barnen och ett heltidsjobb. Hon är ensamstående men ändå inte. Det är starkt av henne att kunna skilja på vad hennes man har gjort sig skyldig till och vem han annars är.
Just nu är det Johanna som måste vara stark för familjens skull, vilket hon också är. Men det är viktigt att tänka på att hon kan behöva mer stöd och hjälp när maken kommer ut. Då ska de dela tillvaron igen och få ihop familjelivet vilket inte är så enkelt. När Johanna kan släppa det totala ansvaret och slappna av finns en risk att hon rasar ihop. Därför tror jag att det är bra om de planerar för att få hjälp efter att maken kommer ut.
Det är många som vittnar om att det är i de svåra situationerna och kriserna i livet som man märker vilka ens riktiga vänner är. Det är de som finns kvar och stöttar och inte dömer. Johanna hade styrkan att bryta med de vänner som försökte få henne att lämna sin man. Det kan vara svårt men nödvändigt, för i en sådan här situation behöver man allt stöd och all positiv energi man kan få från omgivningen. Det här är en händelse som kommer att påverka familjen under resten av deras liv. Den kommer att sätta spår både mellan makarna men också i barnen och mellan pappan och barnen. Föräldrarna får vara beredda på att det kan komma reaktioner, kanske kraftiga sådana, när barnen kommer i sena tonåren och börjar ifrågasätta sina föräldrar. Det kan vara bra för barnen om de redan nu får möjlighet att prata med någon utomstående för att få hjälp med alla sina känslor av ilska, sorg och längtan.
Den här berättelsen visar att det finns många oskyldiga offer i den här händelsen. Inte bara den misshandlade mannen, utan även hela familjen till den skyldige. Det är tyvärr många som drabbas av detta och vi kan alla hjälpa till att minska skadan genom att finnas där och stötta och hjälpa. Man vet aldrig när man själv eller någon nära drabbas.

Maria är auktoriserad socionom, du möter henne varje vecka i Hemmets Veckotidning på sidan Fråga om relationer.

Av Kicki Biärsjö
Foto: Shutterstock

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…