Annons

Annons

Johanna led av inbillad fulhet

Johanna kunde stå i timmar framför spegeln och studera sitt ansikte och sin kropp. Slutsatsen var alltid densamma: hon var ful och dög inte. Till slut tog ångesten över hennes liv och hon gjorde allt för att gömma sig...

Dela
(10)

3
Visa bildspel

/
Johanna Hisbro
Johanna Hisbro
Johanna Hisbro
...
Visa mer

Det var i yngre tonåren som Johanna, 33, började känna stark olust för sitt utseende. En kommentar från en bekant om några hårstrån på överläppen blev den utlösande faktorn till att sjukdomen började utveckla sig hos den unga Johanna i den här känsliga och påverkbara åldern.

Annons

—Efter den kommentaren började jag studera mitt ansikte och min kropp. Konstaterade och uppmärksammade min behåring, såg att mitt ansikte inte var symmetriskt och tyckte att min mage var alldeles för stor. Jag jämförde mig med andra tjejer och började tycka att jag inte var fin nog eller att jag inte dög som jag såg ut.

Johanna dolde sin kropp i pösiga kläder och utvecklade ett detaljseende för sitt eget utseende. Hon var övertygad om att alla såg hennes skavanker och tittade sig ständigt i spegeln för att se om defekterna syntes och hur pass mycket.

—Sedan blev jag skygg, undvek att vara i centrum eller att vara med på bild och pratade med läraren så att jag skulle få slippa att tala inför klassen. Tanken att jag skulle stå där inför alla och att de skulle se alla mina defekter var så ångestfyllt och stressande för mig.

Ett säkerhetsbeteende utvecklades hos Johanna som gjorde att hon allt oftare blev sen till träffar med kompisar eller möten.

—Innan jag skulle gå ut behövde jag kontrollera mig flera gånger och det kunde ta flera timmar att komma ut. Jag kunde byta kläder och samtidigt känna stor ångest inför klädbyten. Den beslutsångesten jag kände då har följt mig sedan dess.

Kaos i familjen

Sjukdomen utlöses av flera olika orsaker. En otrygg miljö att växa upp i kan skapa en påtaglig osäkerhet hos en individ, som sedan leder till ett överdrivet bekräftelsebehov. Johanna hade en jobbig barndom där hon tvingades bli vuxen fort och ta hand om sina småsyskon.

—Jag fick vara den starka storasystern. Utåt sett var allt perfekt och vi bodde i ett idylliskt 1980-talskvarter, men inom familjen och i mig fanns bara ett kaos. Kanske har min uppväxt påverkat att jag inte kan vara nöjd med mig själv. Jag har alltid strävat efter perfektion, men samtidigt aldrig känt att jag duger som jag är. Hela tiden kunde jag prestera bättre, vara bättre eller se bättre ut. Jag var aldrig tillräckligt bra.

Föräldrarna separerade när Johanna var elva och situationen blev så småningom lugnare hemma.

—Men då fick jag plötsligt tid för mig själv och mina egna problem. Jag började jaga bekräftelse på ett osunt sätt. Kommentaren om mina hårstrån på överläppen blev ödesdiger för mig och defekterna var de enda jag såg. Att jag inte dög eller var tillräckligt fin. Fokus hamnade nu på mitt utseende och att jag inte var perfekt.

Johanna hade svårt att fokusera på skolan och hoppade av gymnasiet utan slutbetyg.

—Allt var i en salig röra och jag hade också haft en trasig relation med en kille. Det var skönt att få sommarjobb på en restaurang i Strömstad. Jag flyttade dit, jobbade och trivdes hela sommaren.

Till hösten försökte Johanna återuppta studierna på gymnasieskolan i Vänersborg.

—Men jag låg väldigt mycket efter, hoppade av skolan igen och sökte mig tillbaka till Strömstad. Jag valde att stänga dörren om mitt gamla liv och påbörja något nytt.

Mötte kärleken i Strömstad

Under en fika tillsammans med ett par kollegor träffade Johanna sin blivande man Stefan.

—Just då sa jag inte så mycket, men vi sågs snart på tu man hand och pratade desto mer. Stefan kom hem till mig en lördagskväll och sedan dess har vi nästan aldrig varit ifrån varandra. Han är kärleken i mitt liv.

Paret firade nyligen 13 år tillsammans.

—Det var en stor lycka för oss att bli gravida under 2002 och vi flyttade tillbaka till Uddevalla.

Sjukdomstillståndet blev bättre i samband med graviditet, men förvärrades igen när Johanna i vuxen ålder utvecklade pigmentförändringar, Melasma, i ansiktet.

—Nu ville jag bara gömma mig, men det kunde jag ju inte eftersom jag behövde ta hand om mina barn och leva i en vardag som skulle fungera. Stefan jobbade under den perioden ibland borta så jag var ofta ensam om att ta hand om barn och hem.

Johanna började sminka sig omsorgsfullt i hopp om att andra inte skulle se hennes hudförändringar. Det kunde ta väldigt lång tid att sminka ansiktet, eller kamouflera sig, som Johanna själv uttrycker det.

—Nu får det vara nog tänkte jag en dag. I mitt liv vill jag bara ha positiva saker. Mina negativa upplevelser i barndomen har gett mig skinn på näsan och jag måste se det ljusa i tillvaron. Ända sedan jag var liten har jag haft en stark drivkraft att jag behöver skapa balans i mitt liv. Mitt liv behöver fungera.

En okänd sjukdom

Johanna har träffat flera psykologer och kuratorer under lång tid, men det var först i kontakten med ett forskningsprojekt, lett av Karolinska institutet i Stockholm, som Johanna fick rätt hjälp. Efter tolv års vetgirigt sökande fick Johanna en diagnos och svar på vad som drabbat henne. Sjukdomen dysmorfofobi, även kallad BDD, som är en förkortning av engelskans Body Dismorphic Disorder, är inte så känd trots att den drabbar två procent av befolkningen i Sverige.

—Allt föll till slut på plats och det var en sådan lättnad för mig att förstå varför jag fick ångest inför mitt utseende och mitt beteende.

En internetstudie och terapeutledd KBT, kognitiv beteendeterapi, visade sig vara effektiv i behandlingen av sjukdomen.

—Äntligen har jag fått kunskap och verktyg för att komma till rätta med mina problem. Att bli medveten om hur jag tänker är första steget i rätt riktning. Redskapen hjälper mig att inte hamna i ett negativt beteende. Det handlar om att bryta ett negativt tankemönster och det beteende som är kopplat till det.

—En övningsuppgift var exempelvis att åka till mataffären och gå och handla osminkad eller att gå förbi en butik utan att spegla mig i skyltfönstret.

BDD innebär att man ser defekter på sig själv som ingen annan lägger märke till, förstorar dem och blir fixerad av en förvrängd kroppsuppfattning. Defekterna är det enda personen ser.

—Inför vardagliga saker som att gå och handla mat kände jag stark ångest och behövde kontrollera mitt utseende en lång stund innan jag gick ut.

Johannas man Stefan har varit en värdefull person i tillvaron.

—Han är min stora stöttepelare och han ger mig den positiva feedbacken som jag mår bra av. När jag har beslutsångest fattar han beslutet åt mig och han vet exakt vad jag tycker om och trivs med.

Tillsammans med Stefan känner Johanna sig stark och de har skapat en familj med trygga och kärleksfulla band. På landet, ett par mil utanför Uddevalla, har de byggt upp ett vackert hem. Från flera av rummen i villan ser man havet, vackert och rogivande. Johanna, som sedan tonåren undvikit att vara med på bild, tog nyligen familjen med till en fotoateljé för familjefotografering.

—En del av min terapi och behandling går ut på att exponera mig för det jag allrahelst vill undvika och är livrädd för att göra, så jag behövde göra detta samtidigt som jag kämpade med mina negativa tankar.

—Även om jag inte är nöjd med mitt utseende har jag börjat acceptera hur jag ser ut. På bilden ser jag också en fin familj, kärlek och lycka. Mitt liv har gått från svart till vitt, men jag känner i dag att jag vill sätta mer färg på väggarna hemma och även i mitt liv. Barnen och min man hjälper mig att se det vackra och att färgsätta tillvaron.

 

Läs mer

Ingalill tröttnade på kroppsfixeringen

Helena Bergström har ingen åldersnoja!

Jag försvarade mamma när socialen kom

 

Av Jessica Lund

Foto: Jessica Lund, privata, Ateljé Karlheden/Anette Juhlin

Inbillad fulhet

Dysmorfofobi, inbillad fulhet, kallas även BDD som är en förkortning av det engelska namnet Body Dismorphic Disorder. BDD utlöses av faktorer i omgivningen och utvecklas oftast i tonåren hos både kvinnor och män. Ungefär 200 000 svenskar lider av denna sjukdom. En person med dysmorfofobi upplever defekter i sitt utseende och fixeras vid dessa. Kroppsuppfattningen blir förvrängd och personen känner stark ångest och oro och fungerar sämre socialt.

 


Läs mer om:

Dela
(10)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…