Annons

Annons

Jessica kämpar mot fettskräck och fördomar

—Jag är överviktig men inte korkad och lat! Många människor skäms och mår dåligt över sina kroppar. Fettskräck i samhället är en större fara för hälsan än övervikten, menar författaren och bloggaren Jessica som själv har erfarenhet av flera plågsamma år med jojobantande. I dag kämpar hon mot fördomar och förtryck av överviktiga. Det borde vara en rättighet att alla ska få glädjas över sin kropp.

Annons

3
Visa bildspel

/
Jessica Johansson, kroppsideal, bantning, fettskräck
Jessica Johansson, kroppsideal, bantning, fettskräck
Jessica Johansson, kroppsideal, bantning, fettskräck
...
Visa mer


Jessica Johansson är vacker, smart och vältränad.

—Och överviktig, lägger hon själv till. So what? Rund är inte detsamma som ful!

Hon säger det vänligt och självklart, van vid att det behöver påpekas.

Jessica är smalhetsnormens svurna fiende, en ung författare och bloggerska med tusentals läsare varje dag och tillika en samhällskritisk illustratör som undervisar blivande skribenter.

Hon bor i Hägersten, har ett brinnande intresse för kultur och promenerar lika snabbt som hon talar.

Som skribent inspirerar hon många andra kvinnor att sjunga ut när de blir förtryckta på grund av övervikt.

—Normen säger att vi antingen kan vara slanka och vackra – eller feta och fula. Fram till för några år sedan hördes inga alternativa röster. Men det har ändrats. I dag finns flera starka mulliga förebilder, kvinnor som bloggar eller instagramar, säger hon.

—Men fortfarande kvarstår faktum: tjocka personer tas upp som varnande exempel eller komiska karaktärer i offentlighetens ljus. Många menar att den som är tjock bör skämmas.

Skämdes gjorde även Jessica en gång i tiden. Det gör hon inte längre. Tvärtom delar hon med sig av alla sina erfarenheter som överviktig till den som vill läsa eller lyssna. Hon älskar förebilder som hyllar rätten att se ut som man vill – som bloggaren Lady Dahmer, journalisten Julia Skott och konstnären Stina Wollter.

Samtidigt har hon en ny och hälsosam livsstil att växa in i. Den har funnit sin väg in i hennes liv stegvis, under tiden som hon har gjort upp med smalhetsnormen. Åren av snabba bantningar, delmål och slutmål avslutade hon för gott för ett par år sedan. Det goda och friska livet är det som gäller för henne i dag. Jessica genomför en livsstilsförändring, vilket också innebär viktminskning. Måltiderna består numera av matiga sallader och röror, och till det kör hon styrketräning tre gånger i veckan, gruppträning en till två gånger i veckan och promenad övriga dagar. Kroppen har belönat henne med att bli stark, uthållig och smärtfri.

—Jag tänker lustfyllt och konstruktivt, och jag är glad att kilona långsamt försvinner med detta.

Tidigare kunde föresatsen vara att stå ut ett visst antal månader för att gå ner ett visst antal kilon, att kämpa och plågas under en diet. I dag är hennes fokus att må bra hela vägen. Det är inte kilona utan helheten som är det viktiga.

Fettskräck i samhället

Det Jessica kämpar för är allas rätt att få känna glädje över sina kroppar, oavsett hur de ser ut.

—När man är slav under en smalhetsnorm som påbjuder dieter för minsta lilla bilring blir man lätt förblindad och mår dåligt.

Jessica kallar alla bantningsmetoder för quick fix, något som ska uthärdas en tid för att reparera en defekt.

—Det finns en oerhörd fettskräck i samhället och det drabbar alla, oavsett om man är tjock eller inte. Fettskräcken i sig är en större fara för hälsan än övervikt. Så många människor som ängslas och mår dåligt över sina kroppar, hur osunt är inte det?

Jessica har föreslagits dieter och fått tips på kalorisnåla recept – utan att själv ha bett om det.

—Många förstår inte att tjocka personer som regel har många bantningar bakom sig och ofta är mycket bra på näringslära. Detta är en del av fördomarna: att den som är tjock skulle vara okunnig och ohälsosam. Man kan leva väldigt hälsosamt och ändå ha övervikt.

—Däremot kan man utsätta sin kropp för fruktansvärda saker i strävan efter att bli smal. Jessica kan allt om detta, hon har jojobantat sedan hon var 13 år och hon har prövat allt.

För hennes egen del är orsakerna bakom jojobantandet komplexa – sockerberoende är en – men även en skev kroppsuppfattning har påverkat.

Jessica nämner en rad fördomar, att alla överviktiga har dålig karaktär, äter ohälsosamt och motionerar för lite.

—Det finns också en bild av att tjocka människor är lätt korkade och lata, ja tyvärr finns det undersökningar som styrker de fördomarna, konstaterar hon.

Den som är mullig vill ofta inte utmärka sig och helst inte prata om sin storlek. Under större delen av sitt liv har Jessica själv känt skam.

—Men jag bestämde mig för ett par år sedan för att prata öppet om min övervikt. Alla ser ju att jag är rund, och sedan jag började blogga öppet om mina erfarenheter så känner jag mig mycket mer avslappnad i förhållande till min kropp, berättar hon.

Hon påpekar att hon fått kritik för sin nyfunna livsstil. Hennes regelbundna motion och sunda kost gör att hon också går ner i vikt, och en del menar att det motsäger det Jessica kämpar mot.

—Man måste skilja på struktur och individ. Jag kommer alltid att kämpa mot förtryck av personer med övervikt. Hur mycket jag själv väger är i det sammanhanget inte irrelevant menar hon.

Elaka kommentarer

Under åren har Jessica blivit expert på att märka hur viktiga våra kroppsideal är för många.

—När kilona rasar uppmärksammas detta ofta med komplimanger, men vid en viktuppgång blir det tyst.

—Visst blir jag glad när någon säger att jag är fin. Men det vore så mycket bättre att få komplimanger om personlighet i stället för utseende!

En del är till och med elaka. Jessica berättar om situationer då hon hänsynslöst påmints om sin storlek av vilt främmande människor: allt från bitska kommentarer i kön bakom när hon köpt en godsak till elaka tillrop i tunnelbanan om att hon borde äta mindre.

—Jag har också fått frågan om när barnet ska födas. Elakheter gör ont, kommentarer om kroppen är smärtsamma. Det blir för intimt.

Få överviktiga talar om vad de upplever. Men det börjar förändras. Förra året publicerade Stina Wollter en liten film på sig själv på Instagram där hon glatt skakade sin runda rumpa iförd baddräkt – en härligt livsbejakande vardagsdans.

—Det var en oförblommerad hyllning till hullet, till kroppsglädjen och till rätten att bara få vara. Stina anklagades för att uppmuntra till ohälsa och hennes kropp diskuterades ingående i sociala medier samt även i en känd tv-soffa. En del reagerade med avsky – men andra älskade det.

—Efter det översvämmades sociala medier av nya filmer på kvinnor som dansade för Stina. Det var helt fantastiskt och det visar att något håller på att hända. Normen är under attack, säger Jessica och ser nöjd ut.

 

 

 

Om Jessica Johansson

Ålder: 31 år.

Bor: Stockholm med pojkvän och katt.

Producerar: Bloggen Jessicas viktiga mål, romanen Thrillerliv, skriver nu på en andra roman, publicerar en teckning om dagen på Facebooksidan En miljon ledsna flickor.

Från rund till sund

Rund, päronformad, bräckligt smal – här är några nedslag på hur det kvinnliga kroppsidealet växlat genom tiderna.

1. Antiken: Enligt grekerna skulle kroppen vara symmetrisk och proportionerlig och i harmoni med själen. En sund själ i en sund kropp.

2. Renässansen: Kvinnorna skulle ha platt byst, långsmal kropp, rund mage och ljus hy.

kroppsideal

Renässans: Botticellis målning Våren från 1481. Kvinnorna skulle ha liten byst, rund mage och ljus hy.

3. 1600-talet: Under barocken skulle man vara rund. Stora, fylliga kroppar visade att man levde i överflöd och modet förstärkte mulligheten.

4. 1800-talet: Överklasskvinnan ville se bräcklig och blek ut, och visa att hon hade möjlighet att sitta inne och brodera. Tvärtom var det för arbetare och bönder – här skulle det synas att de fick frisk luft, var kraftfulla, starka och sunda. Under sent 1800-tal kom korsetten och getingmidjan och många som ville följa modet blev sjuka, fick skadade organ och andningssvårigheter.

5. 1920-talet: Efter kriget försvann kurvorna. Kvinnokroppen raknade, håret klipptes kort, brösten blev platta och midjan försvann.

 

6. 1950-talet: Formerna kom tillbaka. Kvinnorna skulle ha stora bröst och höfter men smal midja och se ut som Anita Ekberg, Brigitte Bardot och Marilyn Monroe. Korsetten gjorde comeback.

kroppsideal

Anita Ekberg.

7. 1960-talet: Smal och pojkaktig blev populärt igen. Minikjolen var brännhet, mascaran flödade och Twiggy var modeikonen nummer ett.

Twiggy.

Twiggy.

8. 1970-talet: Feminism och jämställdhet, utsvängda jeans och långa hårsvall på både kvinna och man. Bekväma plyschmodet var viktigare än kroppens utseende.

9. 1980-talet: Lagom vältränad kvinnokropp à la Fonda eller Lanefelt var det som gällde. Vi klädde oss i knalliga glasspastellfärger och pudelpermanentade våra hår.

10. 2010-talet: Sund är viktigare än smal eller rund. Silikonet är borttaget ur brösten, size zero är passé och naturliga, lagom vältränade figurer är heta. I höstens Top Model har bara mulliga modeller fått tävla. Adele är förebild.

kroppsideal

Adele.

 

I slutet av 1960 började Jean Kilbourne forska om sambandet mellan reklam och folkhälsa – bland annat våld mot kvinnor, ätstörningar och missbruk. Se filmen som bryter ned fler än 160 annonser och TV-reklamer. Kilbourne avslöjar bildmanipulation, sexistiska och kvinnofientliga bilder och texter.

 

Se hur killarnas reaktioner blir när en smal tjej sminkats mullig inför första dejten:

 

Läs mer: 

Ingalill tröttnade på bantning och kroppsfixering

I 57 år var Marlene fångad i en mans kropp

Jag vill inte räknas bort för att jag fått rynkor

 

Text: Marika Sivertsson, Maud Holmberg Klyft

Foto: Max Rimming, SHUTTERSTOCK, WIKIMEDIA COMMONS, IBL

Läs också:

Dela
(24)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…