Annons

Annons

Jannicke fick i gång Andreas hjärta – sedan vann hon det!

Dela
(0)

bild 8

Mannen några meter bort böjde sig plötsligt fram i kramp. Jannicke armbågade sig fram i vimlet och hann fånga honom i fallet. Hon tryckte hårt och effektivt mot hans bröst och skrek: ”Dö inte ifrån mig!”
– Det var precis som om jag redan då kände att vi hörde ihop, säger hon och ler.

Annons

Han har bara osammanhängande minnen av vad som hände den där vackra sommarkvällen på Liseberg den 14 juni 2012. Kvällen som skulle förändra livet för 41-åriga Andreas Olesen – på gott och ont.
– Jag kommer ihåg att jag var på jobbet i Göteborg och att jag gick ut och dansade på kvällen och plötsligt kände mig konstigt yr. Sen svartnade det för ögonen, och mer minns jag inte.
Samma kväll var Jannicke Bergman, 50 år, och några väninnor på Liseberg för att dansa till Scotts. Hon står långt framme vid scenen när hon ser hur en man plötsligt böjer sig fram och krampar samtidigt som han långsamt segnar ner.
– Han var kanske sex, sju meter ifrån mig och jag förstod instinktivt att jag måste rädda honom, berättar Jannicke i Hemmets Veckotidning nr 49. Jag trängde mig fram så snabbt jag kunde på det knökfulla dansgolvet och lyckades tillsammans med hans danspartner fånga upp honom innan han slog i golvet. Egentligen är det ett under att jag över huvud taget såg honom och att jag kom fram så snabbt!
Ingen puls
Jannicke, som arbetar som behandlingsassistent, hade nyligen gått en kurs i hjärt- och lungräddning på jobbet och det första hon gjorde var att kontrollera andning och puls. När hon inte kände någonting satte hon genast i gång.
– Efter tre omgångar med trettio tryck på bröstkorgen och två inblåsningar i munnen hade han fortfarande ingen puls och jag minns att jag skrek: ”Kom igen för helvete, dö inte ifrån mig!” Det var precis som om jag redan då kände att vi hörde ihop, trots att jag aldrig ens sett honom tidigare.
Efter ett tag fick hon hjälp av en man i trettioårsåldern som tog över bröstkompressionen medan Jannicke kunde koncentrera sig på att blåsa luft i munnen. Tillsammans fick de i gång andning och puls. Efter sju minuter kom ambulansen och Jannicke var hos honom tills ambulansen körde i väg.
– När jag kom hem ringde jag in mina uppgifter till en sköterska på Sahlgrenska. Jag ville veta hur det gick för honom och att han inte hade fått hjärnskador av hjärtstoppet. Vad har jag egentligen räddat honom till för liv, tänkte jag.
Kände igen rösten
Dagen därpå ringde Andreas mamma till Jannicke för att tacka. Hon berättade att han var nersövd och att de inte visste så mycket. De kommande dagarna höll hon kontakt med familjen och fick veta när han vaknade upp ur koman.
– När jag såg alla apparaterna förstod jag att något var fel. Personalen berättade att jag haft ett hjärtstopp, sedan fick jag också veta vad som hänt på dansgolvet och att en kvinna räddat mig, berättar Andreas.
Måndagen den 18 juni, fyra dagar efter hjärtstoppet, ringde Andreas till Jannicke för att tacka. En bit in i samtalet tystnade han och utbrast han plötsligt: ”Jag känner igen din röst!”
– Trots att jag aldrig hört henne i vaket tillstånd kom jag ihåg den, berättar Andreas och tittar ömt på Jannicke. På något sätt måste hjärnan ha registrerat rösten. Jannicke hade pratat lugnande till mig hela vägen fram till ambulansen. Jag bad henne att komma och hälsa på mig.
Dagen efter kom Jannicke – och redan första gången började det hända något mellan dem. Andreas kände genast en enorm värme för kvinnan som räddat hans liv.
– Det är svårt att sätta ord på vad som hände där mellan oss, säger han. Det var något som funkade med en gång. Kanske förstod jag redan då att hon var mitt livs kärlek.
Första kyssen
Andreas försökte resa sig från sängen för att krama Jannicke. Men hon fick honom att ligga kvar.
– Jag tyckte han var så fin, ler Jannicke. Han var mörbultad med knäckta revben och var i dåligt skick. Men han hade rakat sig innan jag kom. Vi pratade som om vi alltid känt varandra och aldrig har en halvtimme gått så snabbt.
Dagen efter kom Jannicke tillbaka och stannade i över två timmar.
– Vi hade så mycket att prata om, säger Jannicke. Allt var så lätt mellan oss och vi hade samma intressen. Vi kände en enorm samhörighet. När hans mamma och hennes sambo kom på besök satt jag och Andreas tätt intill varandra i sängen som den naturligaste sak i världen.
Efter knappt två veckor fick Andreas lämna sjukhuset. Han höll kontakten med Jannicke och de åkte till Liseberg tillsammans för att titta på platsen där det hände. Senare i veckan skulle Jannicke lämna Andreas i lägenheten för att åka hem till Floda – och då kom den första kyssen.
– Han bara tog tag i mig och kysste mig, och jag blev lite överraskad, men jag hade ju ingenting emot det…
Hon ler.
– Sedan dess har det varit vi mot världen. Jag fick i gång hans hjärta, sedan vann jag det, säger hon och skrattar.
Räddad igen
I början bodde paret mycket i Andreas lägenhet i närheten av Birkahemmet där Jannicke arbetar. Men i september flyttade Andreas in i Jannickes och hennes dotter Amandas hem i Floda utanför Göteborg för gott. Jannickes son Alexander har fått överta Andreas lägenhet.
Andreas, som tidigare jobbade på ett företag i Göteborg som tillverkar kontaktlinser, är sjukskriven och har en lång väg tillbaka innan han är fullt återställd. Under hjärtstoppet fick han små hjärnskador som gör att han är känslig för ljud, rörelse och starkt ljus. I början hade han svårt att hitta ord och svårt att läsa, men han har gradvis blivit bättre.
– Men utan Jannicke vet jag inte om jag klarat det. Hon har betytt allt för mig!
Varför hans hjärta stannade vet inte läkarna, men han har fått en ICD, en mini-defibrillator, inopererad som registrerar hans EKG och skickar rapporter trådlöst till lasarettet. Apparaten kan med en liten kick korrigera en onormal hjärtrytm. Och i maj kickade den plötsligt i gång och skickade 800 volt rakt in i Andreas hjärta.
– Det var fasansfullt, värre än hjärtstoppet. På dansbanan hann jag aldrig uppleva någon dödsångest. Men det gjorde jag när defibrillatorn slog till. Normalt ska den slå till en eller två gånger för att få ordning på hjärtat. Men nu slog den till 27 gånger!
Än en gång var det Jannicke som räddade honom. Hon hade jobbat på natten och var turligt nog hemma när det hände. Hon hade just vaknat när Andreas skrik hördes genom huset. Hon rusade upp och ringde ambulansen så fort hon såg vad som hänt.
– Jag trodde han skulle dö. Den här gången hade jag helt andra känslor för honom än förra och jag var helt förtvivlad. När han sa ”Tack för den här tiden” kändes det hemskt. Tänk om jag inte varit hemma, då hade han kanske inte klarat sig.
Trygg och harmonisk
Det gick bra den gången också. Sedan dess har kärleken mellan dem bara blivit starkare, och även om Andreas periodvis mått dåligt av traumat det innebar att få starka stötar i hjärtat har han stora förhoppningar om att komma tillbaka till arbetslivet. Han känner sig starkare och starkare.
– Jag har ändå gått stärkt ur allt som hänt. Livet har fått ett annat värde, säger han. Jag lever mer i nuet och vi gör saker tillsammans. Jannicke har gett mig harmoni i livet. Vi är lyckliga.
Jannicke nickar och lägger armen om honom.
– Även jag har fått andra värderingar. Andreas har gett mig större trygghet, jag är inte så rastlös längre. Jag har aldrig varit så lycklig som nu.
– Och vi känner en enorm samhörighet, tillägger hon. Vi är nästan kusligt lika. När vi ser en film tokskrattar vi på samma ställen och vi behöver inte prata för att veta vad den andra tänker. Vi klär oss ofta i matchande kläder trots att vi i förväg inte vet vad den andre tagit på sig.
Paret har inte förlovat sig, det har de inte hunnit med än. Men ett giftermål står kanske för dörren.
– Hon är ju ”drop dead beautiful”, skämtar Andreas och skrattar. Så vid nästa födelsedag kanske vi firar dubbelt.
De tycker fortfarande det är härligt att den dramatiska danskvällen blev inledningen på ett gemensamt liv, och särskilt med tanke på hur det kunde ha gått.
– Tänk att jag träffade mitt livs största kärlek samtidigt som jag fick livet tillbaka, ler Andreas och kramar om Jannicke.

Gilla Hemmets på Facebook

Klicka här och här för att läsa mer om hjärt- och lungräddning!

AV MATS NIHLÉN
FOTO: ANDERS KRISTENSSON


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…