Annons

Annons

Jag ville hämnas på min före detta man

Kristina skulle visa sin man vad han hade förlorat när han lämnade henne. Hon blev hämndlysten och bitter – och märkte inte att hon hade hamnat i en negativ spiral.

Dela
(0)

shutterstock_270124763_jpg

 

Vår skilsmässa var ingen lycklig skilsmässa och jag får tyvärr erkänna att det till stor del var mitt fel. Tomas lämnade mig ett halvår innan våra tvillingflickor skulle konfirmeras. Han hade tänkt vänta till efter konfirmationen, men så fick jag reda på att han hade ett förhållande med en ung och snygg tjej, Lise, på sin arbetsplats.

Annons

Jag rev upp himmel och jord och krävde att han genast skulle avsluta sin sjaskiga, lilla affär men det varken kunde eller ville han. Han erbjöd sig att vi skulle fortsätta tillsammans till efter konfirmationen, men aldrig i livet att jag skulle stå ut med hans medlidande och välvilja efter det som hänt. Det var jag alldeles för stolt för.

Så Tomas flyttade med buller och bång och lämnade mig och flickorna i sorg och kaos. Mitt hjärta var krossat och jag kände mig enormt bitter.

Känslostormen hade knappast bedarrat när det var dags för Stinas och Majas konfirmation. Helst hade jag velat att Tomas inte kom till vår bjudning efteråt, han kunde minsann ordna en egen fest. Men då sa mina föräldrar ifrån och påpekade att det ju faktiskt var flickornas dag och då skulle deras pappa också vara välkommen. Jag visste att de hade rätt och bjöd in Tomas, men Lise var inte välkommen.

En passande hämnd

Tusen tankar snurrade i mitt huvud om hur jag skulle kunna straffa Tomas på konfirmationen. Jag hade aldrig trott att jag var en hämndlysten person, men det var jag tydligen och hämnd var nu det viktigaste för mig.

—Det kommer att gå över, sa min väninna Britta. Det är mänskligt att känna som du gör.

Britta hade själv inte haft det så lätt, men hon hade alltid rest sig igen och det tröstade mig att hon tyckte att min reaktion var normal och förståelig. Till henne vågade jag säga att jag hade lust att döda Tomas.

—Såklart du har, sa hon med ett leende. Men det finns något annat som är bättre.

—Vad då? undrade jag.

—Visa honom att du klarar dig bra på egen hand. Var så snygg att han inser vad han har förlorat.

Självklart! Det kändes som en passande hämnd och jag skulle göra precis som Britta föreslagit. Sedan Tomas lämnade mig hade jag sett ut som en dränkt katt, men nu skulle det bli ändring på det! Jag gick både till frisören och en nagelskulptris. Britta hjälpte mig att hitta en ursnygg klänning som framhävde mina former och fick mig att stråla.

Så återstod det bara att hitta en konfirmationspresent som skulle bräcka Tomas.

Helt opåverkad

Ett par dagar innan konfirmationen ringde Tomas och undrade om vi skulle lägga ihop till presenten.

—Nej tack. Jag har redan ordnat med min present, du får själv stå för din, sa jag.

—Vad ska du ge dem?

—Det får du se på konfirmationen.

—Har du något förslag på vad jag kan ge dem? undrade han.

—Nja. Mamma och pappa ska ge dem var sin ny dator så det behöver du i alla fall inte köpa. Annars vet jag inte. Kläder gillar de ju. Eller pengar.

Jag hade själv fått en del pengar i samband med vår skilsmässa så jag hade kunnat kosta på mig en riktigt fin present. Stina och Maja var båda hästtjejer så jag hade bokat en resa till Island där vi skulle rida med guide i åtta dagar. Dessutom skulle de få var sitt guldarmband. Tomas skulle aldrig kunna ge flickorna något som överglänste detta – och det tyckte jag kändes väldigt tillfredsställande.

Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig på flickornas konfirmation. Visst lyckades jag bräcka honom med resan till Island och de vackra guldarmbanden, medan han bara gav dem vars tusen kronor. Jag såg att han kände sig dum och det njöt jag av.

Däremot insåg han inte alls vad han gått miste om när han lämnade mig. Tomas var helt opåverkad av min yttre förvandling och la inte märke till min figursmickrande klänning. I hans ögon såg jag varken begär eller svartsjuka – han var helt enkelt likgiltig.

Fastnade i bitterhet

Åren gick. Även om jag inte insåg det då förstår jag nu att jag hade fastnat i bitterhet och tankar på hämnd. Kunde jag göra något för att chikanera Tomas så gjorde jag det. Till exempel ”glömde” jag att berätta att det var föräldramöte i skolan, så att han flera gånger framstod som en far som inte brydde sig om sina barn.

När han ringde och ville prata om deras tonårsfasoner påstod jag att det aldrig var några problem hemma hos oss, vilket självklart var en lögn. Flickorna kunde ibland driva mig till vanvett och jag kände mig som en dålig mor, men det skulle inte Tomas få reda på. Inför honom spelade jag rollen som en stark, balanserad och lyckad kvinna – som han hade varit dum nog att lämna.

När flickorna tog studenten var det åter dags för att ställa till med fest. Redan ett halvår i förväg började jag fundera på hur jag skulle kunna överglänsa min exman den här gången. Pengarna som jag fått vid skilsmässan hade jag investerat i ett radhus där jag bodde med Stina och Maja. Nu var min ekonomi som de flesta andra ensamstående mammors – vi klarade oss men hade inget överskott av pengar.

Då kom jag på att jag kunde hålla ett tal som skulle vara helt fantastiskt och mycket bättre än vad Tomas skulle kunna åstadkomma. Kanske kunde jag skriva en sång också? Tomas var faktiskt en god talare. Han var rolig, snabb i repliken och kunde även konsten att säga några väl avvägda allvarsord.

Det skulle inte bli lätt att slå honom där, men det tänkte jag icke desto mindre göra. Och självklart skulle jag skriva en sång till Stina och Maja.

Sov dåligt

Den här gången skulle Lise komma på festen. Jag kunde inte strunta i henne, fast jag hade god lust att göra det. Stina och Maja hade efter hand fått ett bra förhållande till henne och det fick jag ju acceptera. Jag undrade om Lise var bra på att skriva sånger, men det skulle inte förvåna mig om hon var det.

Jag måste nog få professionell hjälp med min sång annars fanns risken att jag gjorde bort mig på studentfesten. Efter att jag hade överlämnat komponerandet till ett proffs ägnade jag mig åt talskrivning. Det enda jag tänkte på hela dagarna var att mitt tal måste bli bättre än Tomas.

När jag låg i sängen på kvällarna och skulle sova dök ord och formuleringar upp och jag fick tända ljuset och skriva upp dem i ett block som jag hade liggande på nattduksbordet. Jag började sova dåligt och blev okoncentrerad på dagarna. Fullt upptagen med att tänka på talet körde jag mot rött på väg hem från jobbet en dag och körde på en cyklist. I ett par sekunder trodde jag att kvinnan som låg framför mig på vägen var död. Jag var själv paralyserad av chocken och kom först till sans när en person öppnade bildörren och frågade hur det var med mig.

När jag klev ut ur bilen var andra redan i färd med att hjälpa kvinnan jag kört på. Tack och lov hade hon inte blivit allvarligt skadad. Hon hade fått några skrapsår och cykeln var förstörd.

Straffa inte dig själv

På kvällen gick jag hem till Britta eftersom jag behövde prata med någon.

—Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur ska jag kunna hålla ett bättre tal än Tomas på flickornas studentfest? Det är det enda jag tänker på och jag kan inte koncentrera mig på något annat. I dag körde jag på en cyklist eftersom jag inte såg att det var rött.

—Vad är det du säger?

Jag fick berätta att tankarna på talet gjorde mig sömnlös på nätterna och frånvarande på dagarna. Att jag var livrädd för att talet inte skulle bli tillräckligt bra, att det måste bli bättre än Tomas tal.

Britta tog min hand.

—Är det inte dags att sluta vara så hämndlysten?

—Vad menar du?

—Det är snart fem år sedan han lämnade dig. Det är inte längre Tomas du straffar utan dig själv. Släpp det. Du får aldrig honom tillbaka och det vill du väl inte heller längre?

Nej, självklart ville jag inte det. Britta fick mig att inse att jag hade fastnat i negativa tankar som bara drog ner mig. Hon log mot mig och jag log tillbaka. Nu fick det vara slut med att hämnas. Jag skulle inte låta bitterheten styra längre. Äntligen kunde jag förlåta Tomas och känna glädje över mitt liv.

Kristina

 

Läs mer

Skulle skilsmässan knäcka mig?

Vivian blev vän med sin exmans nya fru

Svärmor anmälde mig till socialtjänsten

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…