Annons

Annons

Jag var inte lika tuff som de andra killarna

Småkriminell och med trimmad moped. Var det så man skulle vara för att få en tjej? Rolf hade precis fyllt 15 och kände sig utanför.

Dela
(15)

Jag var inte lika tuff som de andra killarna

Dagen före min 15-årsdag hade jag svårt att sova. Jag var nyfiken på vad jag skulle få, men till slut måste jag ha somnat och väcktes sedan tidigt av familjen som sjöng Ja må han leva. Min treåriga lillasyster sjöng så falskt att alla började skratta.

Annons

Lillan hade, med viss hjälp av mamma, virkat ett band till min elgitarr. Mamma kramade om mig och överlämnade ett tungt paket. Ivrigt öppnade jag paketet och fick tårar i ögonen när jag såg vad det var – en bärbar rullbandspelare! Det här var i början av 60-talet och jag visste att jag skulle vara ganska ensam om denna nymodighet.

Sedan blev det gräddtårta och vi pratade om det fina vädret på min bemärkelsedag. Men jag kunde inte låta bli att undra om det inte skulle vara något mer.

—Nej, nu måste jag skynda mig till jobbet, sa pappa med en oskyldig min och tillade:

—Fast det var förstås en sak till. Följer du med ut Rolf?

Vi gick ut och där stod den – mopeden! En knallröd Puch Florida med tre växlar, limpa i stället för sadel och högt styre. Jag måste få prova den meddetsamma kände jag. Jag hade tränat lite på en gammal moped som en kompis hade, men inte mer.

En ny värld öppnade sig för mig och jag tyckte att träden bara flög förbi när jag fräste fram. 33 kilometer i timmen kom jag upp i. Det var egentligen inte snabbt, det visste jag. Jocke gjorde 90 på sin Zundapp.

De körde om mig och skrattade

Jag hörde motorljud och så blev jag omkörd av ett gäng killar på mopeder. Det var som att jag stod stilla. En av killarna vände sig om och skrattade när jag blev långt efter. Som om det inte var nog kom en kille till och körde om mig och han hade en flicka bakpå sin moppe. Jag kände igen grannflickan Siv. Hennes nästan vita långa hårsvall blåste i fartvinden och jag hörde henne skratta glatt där de försvann i en väldig fart.

Hade alla grabbar trimmat sina mopeder? Jag visste att man kunde göra det själv, men skulle jag göra det?

I min, tydligen egen, fart åkte jag hem fylld av olika tankar. Skulle jag lättare få en tjej om jag hade en moppe som kom upp i vansinnesfart? Men skulle jag göra mamma och pappa besvikna? Jag visste att det fordrats en uppoffring för dem att finansiera mopeden som säkert hade kostat tusen kronor. Det var en hisnande summa då, en månadslön för många. Jag var imponerad av att det hade sparat ihop så mycket.

Pappa var skogsarbetare och hade tre år tidigare sparat ihop till en ny PV 544. Den var så fin, luktade nytt och hade röda nummerplåtar som visade att den var ny. Pappa var så stolt över den. Och nu hade de kostat på mig en moped som en belöning för mina fina skolbetyg.

Men om jag bara trimmade mopeden lite? Så att den kom upp i 50–60. Men nej. Det var ändå ett ingrepp och jag gillade inte tanken. Måste jag vara som alla andra?

Hon var den sötaste tjej jag hade sett

På söndagen åkte jag och fiskade i en sjö där det var gott om små abborrar. Jag packade matsäck och tog mopeden dit. Det var varmt men fläktade skönt när jag gav mig av vid åttatiden. Sjön såg härlig ut och jag metade abborre medan jag lät tankarna vandra. Jag var inte som andra grabbar i min ålder. Många var småkriminella, måste man vara det för att gå hem bland tjejerna? Blev jag inte accepterad om min moppe inte var topptrimmad och lät som en Formel 1-bil?

Jag hade dragit upp 15 små abborrar när jag plötsligt hörde en glad röst ropa:

—Hej där storfiskarn, du borde rensa de där innan de torkar bort!

Jag blev förvånad över att jag inte längre var ensam och vände mig tvärt om på den sten där jag stod och balanserade. Det skulle jag inte ha gjort. Snöpligt ramlade jag ner i det midjedjupa vattnet.

—Oj då, förlåt, sa rösten.

Nu såg jag att den tillhörde en kortvuxen flicka i min egen ålder med långt mörkt hår. Hon var den sötaste tjej jag hade sett och jag tänkte att det var sådant här som bara hände på film eller i veckotidningar.

—Hej själv… brukar du skrämma vettet ur folk så här utan vidare, fick jag fram.

Flickan bara log och jag kände mig så dum där jag stod i vattnet. Jag tog mig upp ur sjön och vi presenterade oss. Hon hette Linda och tog min blöta jacka och hängde upp på en gren. Jag visste inte vad jag skulle säga, men kom på att jag kunde erbjuda henne en läsk som jag hade i min matsäck.

Till min stora glädje sa hon ja

Medan vi drack var sin läsk frågade Linda om jag hade en kniv och när hon hade fått min fiskekniv flådde hon skickligt abborrarna.

—Synd att vi varken har stekpanna eller smör, sa hon.

—Har fröken hört talas om eld? Fenomenet från stenåldern…

En stund senare grillade vi fiskarna över öppen eld.

—Det här var det godaste jag har ätit, utbrast Linda och jag kunde bara hålla med.

Linda berättade att hon var nyinflyttad och eftersom vi var jämnåriga skulle vi bli skolkamrater till hösten. Jag tyckte att det kändes som att vi redan hade mycket gemensamt och jag gillade verkligen Linda. Hon hade allt, hon var söt, driftig, snabb i repliken och skicklig med kniven.

Nästa helg skulle ett tivoli komma till vår by med karuseller, svärdslukare, sockervadd och popcorn. Jag tog mod till mig och frågade Linda om hon ville följa med mig dit. Till min stora glädje sa hon ja.

Det blev början på ett förhållande som varade några år i ungdomen. Linda var min första stora kärlek och det betydde mycket att hon tog mig för den jag var och inte ville ha en häftig, halvkriminell kille med trimmad moppe.

Rolf

Läs mer

Sarah gick ner 73 kilo – och hittade kärleken

Tack vare Stellan vågar jag tro på kärleken igen

6 kärlekspar vi minns


Läs mer om:

Dela
(15)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…