Annons

Annons

Jag vågade inte följa mitt hjärta

Deras kärlek var förbjuden – av flera skäl. Men Gunnel och Jarl kunde inte hålla sig ifrån varandra. Här berättar hon om sommaren hon aldrig glömmer.

Dela
(26)

Jag vågade inte följa mitt hjärta

Jag läste dödsannonsen en solig morgon. Jag kände en gnutta sorg, men var samtidigt glad. Han fick ett långt liv, 81 år, och klarade sig utan större krämpor. Det vet jag eftersom jag hade följt honom på håll.

Annons

Vår hemlighet var länge en skam för mig, jag var rädd för vad andra skulle tycka. Vem vet vad som hade hänt om jag hade vågat följa mitt hjärta den gången.

Allt började en solig sommardag för lite mer än 40 år sedan. Maj och jag sommarjobbade på ett vandrarhem. Hon satt i receptionen, tog emot och bokade in gästerna. Jag var alltiallo, skötte frukostbuffén och städade rummen.

Det var en fantastisk sommar med medelhavsvärme som fortsatte dag efter dag. Maj och jag hade precis tagit studenten och njöt av livet – nu var vi fria att göra precis vad vi ville.

Maj var den söta av oss med stora ögon och ett glänsande timotejsvall. De unga männen som semestrade på vandrarhemmet flörtade intensivt med henne. Det hände att en och annan ung man kastade en blick på mig också men inte i samma utsträckning.

Jag var lång och smal som en pinne, men den sommaren växte jag i min kropp och accepterade den efter tonårens alla kritiska år. Det var mycket Majs förtjänst, hon förstod inte varför en kvinna skulle skämmas över sin kropp. Det var lätt för henne att säga, tänkte jag. Alla klänningar satt fint på henne och i byxor såg hon cool ut, och hennes inställning smittade av sig på mig.

Kunde han vara 40?

Receptionen stängde klockan 17 och då brukade vi springa ner till insjön och ta ett dopp. En het eftermiddag i början av juli blev Maj uppvaktad av en kille på campingen bredvid som hon länge haft ett gott öga till. Jag satt den sista halvtimmen i receptionen för att hon skulle hinna med en tidigare buss till stan.

Jag fixade med ett par bokningar när en lång, blond man klev in. Han var klädd i kortärmad skjorta och ett par ljusa shorts och jag kunde känna hur temperaturen steg trots sommarhettan. Han tog av sig pilotglasögonen, tittade sig omkring och log.

—Jobbar inte Maj i dag? undrade han.

Då kände jag igen honom, det var Majs pappa. Vi hade hälsat lite snabbt hemma hos Maj. Då bar han kontorskläder och gav ett striktare intryck. Han såg ung ut, kunde han vara 40 ens? Maj hade berättat att hennes föräldrar fått henne som ungt kärlekspar. Relationen hade inte hållit och pappan bodde i grannkommunen.

—Jag är Majs pappa, Jarl. Visst har vi träffats? Gun inte sant?

—Gunnel, rättade jag och tog hans hand som var varm och fast.

Vill du ha skjuts hemåt?

Vad skulle jag säga nu? Jag visste inte om Maj ville att jag skulle berätta varför hon hade åkt in till stan.

—Maj hade några ärenden i stan, började jag och Jarl nickade.

Han studerade ett par flygfoton över området som var upphängda på väggen.

—Det är fint här, många strövområden. Om du gillar att vandra kan jag rekommendera flera leder.

Snart hade jag tagit fram kartor och berättade lyriskt om områdets naturliv och historia. Jarl lyssnade uppmärksamt och halvtimmen som jag täckt upp för Maj var slut.

—Vill du ha skjuts hemåt? undrade Jarl. Jag tänkte överraska Maj men det får bli en annan dag och vi ska ändå åt samma håll.

Jag åkte med och studerade Jarl i smyg. Det var inte svårt att se var Maj hade fått sin ögonfärg och närvaro från. Jarl var trevlig och belevad på ett sätt killar i min ålder sällan var.

Plötsligt var vi i varandras armar

Till min stora glädje kom han tillbaka efter några dagar för att gå en vandringsled. Maj sa bara snabbt hej till sin pappa och försvann sedan till sin nya kille på campingen. Jarl småpratade alltid med mig och en varmtung kväll gjorde vi sällskap till en liten badvik.

Viken var lite av en hemlighet och svår att hitta för den oinvigde. Vi var ensamma där och jag hoppade i och Jarl hoppade efter. Sedan gick allt mycket snabbt. När vi kom upp till ytan hamnade vi intill varandra och plötsligt var vi i varandras armar. Det var början på en overklighet som varade resten av sommaren.

Jag och Jarl kunde inte hålla oss ifrån varandra. Det var inte bara det att han var snygg och världsvan, vi kunde prata om allt. Maj var fullt upptagen med sitt förhållande och märkte ingenting. Vi hade hemliga möten i skogarna runt vandrarhemmet. Många dagar promenerade vi bara på skogsstigarna och pratade om livet. Jag är säker på att jag fick en ny dimension i min personlighet den sommaren.

Begravde mig i studierna

När slutet på augusti närmade sig och mina universitetsstudier skulle börja kom det oundvikliga.

—Ring när du hälsar på i stan, sa Jarl men vi visste båda att jag inte skulle göra det. Minns mig inte som en läskig gammal gubbe, okej?

Jag stängde av den hösten och begravde mig i studierna. Det var en tuff tid. Jarl hade gjort ett starkt intryck på mig, men jag var rädd för vad omgivningen skulle tycka om vi blev ett par. Det var väl ändå alldeles för uppseendeväckande att bli tillsammans med en kompis pappa som var dubbelt så gammal. Det var bättre att låta det vara.

Maj och jag höll kontakten och via henne fick jag några år senare veta att Jarl hade hittat en ny kärlek. Det gladde mig. Själv hade jag ett fast förhållande och hade trätt in i vuxenlivet.

I dag ser jag på sommaren med Jarl som en gåva att bevara i minnet. Det är en sommar jag aldrig skulle vilja vara utan.

Gunnel

Läs mer

Felix Herngren: Clara fick mig att tro på kärleken igen! 

Vågar jag satsa på kärleken?

Min dotter accepterar inte min nya kärlek


Läs mer om:

Dela
(26)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…