Annons

Annons

Jag stal piller från mammas medicinskåp

Sören var nyfiken på medicinburkarna och provade ett grönt piller. Livet blev underbart och roligt. Plötsligt vågade han mycket mer. Men efterhand måste han öka dosen för att få samma effekt.

Annons

Jag stal piller ur mammas medicinskåp

Jag undrade varför mamma som ofta var trött och likgiltig som en zombie var så glad när hon kom hem efter sina stadsbesök. Jag var 13 år och började lägga märka till humörförändringar hos min mor. Att hon besökte en läkare i staden visste jag och att hon fick någon medicin där.

Var det månne medicinen mamma blev så glad av? Det här var i mitten på 70-talet och kanske ifrågasatte min mor inte läkarens kompetens och de läkemedel hon fick utskrivna, hon var nog bara nöjd med att de fick henne att må bättre.

Nyfikenheten drev mig att idka spaning på vad det var för slags piller mamma tog. Jag visste var hon förvarade sina burkar och en dag när hon ovanligt nog inte var hemma bestämde jag mig för att kolla i skåpet.

Det var låst! Men det var en baggis för mig, som hade lärt mig att ta mig in i låsta utrymmen av mer durkdrivna existenser, att få upp låset. Det kändes spännande att öppna det låsta skåpet som var belamrat med ett otal mediciner. Valium stod det på en burk och det hade jag hört talas om.

Kanske skulle jag också prova något av pillren? Jag kunde ju också bli en ”jättekul typ” som Cornelis sjöng om.

Skrattade åt allt

Jag tog ett grönt piller, men ingenting hände. Sedan skulle jag ta bussen till skolan och efter ungefär en mil på bussen öppnade sig en ny värld. Jag som annars var tämligen tillbakadragen i större sällskap började plötsligt skratta hejdlöst åt allting. Busschauffören såg ju otroligt komisk ut i sin löjliga mössa. Jag märkte att han tittade förundrat på mig i backspegeln och skrattade ännu mer. En äldre herre som klev på utlöste en ny skrattattack, han såg lika komisk ut han tyckte jag.

—Vad är det med dig Sören? Har du nallat av morfars brännvin? frågade någon.

—Nädå, bättre upp, fick jag fram mellan skrattattackerna.

Det förekom knappt narkotika där jag bodde, så jag tror inte att någon misstänkte något sådant.

I skolan avtog medicinens verkan efter ett tag och allt återgick till det vanliga. Jag undrade vad som hade hänt med mig. Vad i hela friden var det för dunderpiller mamma tog? De hade verkligen fått mig att må bra.

Vågade stöta på tjejer

Det blev en vana att nalla ur mammas pillerburkar. Hon märkte inte något utan gick bara oftare till läkaren och fick mera medicin utskriven.

Tabletterna gjorde skolarbetet till en fröjd och jag blev intresserad av matte som jag tidigare tyckt var en fasa. Det blev lättare att prata med flickor, en ny erfarenhet det med. Nu vågade jag stöta på söta Marie, något som tidigare skulle ha varit omöjligt.

I min nya värld kände jag mig med ens vuxnare än mina skolkamrater, men märkte inte hur de tog avstånd från mig.

Efter en tid hade den gröna tabletten inte längre samma verkan och jag fick öka dosen. Så blev livet lättare igen, men jag upptäckte också att jag lättare tappade tålamodet om något gick mig emot.

Att mitt pillerknaprande nu hade blivit ett problem var inget jag reflekterade över. Jag testade fler sorter i mammas medicinskåp och åter blev livet underbart. Så underbart att jag somnade under lektionerna och när en irriterad lärare väckte mig och undrade hur det var ställt med nattsömnen sa jag lika irriterad:

—Vad svamlar magistern om?

Det ledde till att jag blev inkallad till rektorn, en äldre kvinna som alla hyste en generell fruktan för, jag med. Inför mötet styrkte jag mig med ytterligare en tablett som jag tagit ur mammas förråd. Det skulle jag inte ha gjort.

—Nå, hur länge har Sören använt droger? dundrade den diktatoriska rektorn.

Lärde mig en läxa

Stammande svarade jag att jag aldrig hade tagit några droger, varken i skolan eller utanför. Rektorn låtsades inte höra mig utan berättade att det fanns hjälp att få. Hon sa också att jag måste tala om vem som hade försett mig med drogerna.

—Droger får inte förekomma på min skola. Om Sören inte samarbetar måste jag vidta andra lämpliga åtgärder. Begrips?!

Rektorn spände sina genomträngande stålblå ögon i mig och jag kände mig som en mus fångad av en sadistisk katt, som skulle leka med mig tills jag blev mör. Vet inte varför jag fick den känslan men det tog inte mer än en timme förrän jag hade anförtrott rektorn hela sanningen.

—Bra, sa rektorn och hennes blå ögon såg mänskliga ut igen, varma och nästan vänliga.

—Nu vet vi hur vi ska hjälpa dig, Sören.

Till att börja med fick jag ledigt från skolan och träffade en läkare som skrev ut nya tabletter till mig. De här tabletterna liknade inte alls dem jag hade tagit innan, de gjorde mig bara dåsig. Men jag hade blivit rädd för starka mediciner och fann mig i de biverkningar de nya hade.

Resultatet av det här blev att även min mamma började en avvänjningskur för att sluta med sina tabletter. Det tog sin tid men sedan blev hon normal igen, i stället för att pendla mellan ett zombietillstånd och överdriven glädje.

Mamma har sagt att hon är glad att hon kom till sans i tid och tog det beslutet, men ångrar att hon förvarade medicinerna så att jag kom åt dem.

—Men nu ska vi börja ett nytt liv, Sören, sa mamma.

Jag lärde mig en läxa den gången för många år sedan och har aldrig mer experimenterat med starka mediciner eller droger.

Sören

 

Läs mer

Malin blev missbrukare – som sin mamma

Vi drack både dag och natt

Jag duger inte som mamma

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…