Annons

Annons

Gudrun skulle leva ensam resten av livet – då kom Toivo

Det slog gnistor direkt när Toivo bjöd upp Gudrun en sommarkväll för sex år sedan. Han föll för hennes fina ögon och hon tyckte hans finska brytning kändes så hemtam. I fjol gifte de sig, 78 och 75 år gamla.

Annons
3
Visa bildspel

/
Kärlek på äldre dar - Toivo och Gudrun
Kärlek på äldre dar - Toivo och Gudrun
Kärlek på äldre dar - Toivo och Gudrun
...
Visa mer

Nej, det är inte någon skillnad på att mötas som äldre jämfört med när man var ung. Känslorna är lika starka, menar Toivo och Gudrun Nurmiranta.

—Förutom att känslorna är mycket stadigare nu. När man är ung är man så oerfaren och vet inget om livet, säger Toivo.

Hemma i villan utanför Eskilstuna råder det full aktivitet. Gudrun och Toivo håller precis på att flytta ihop.

—Jag har ett stort hus i Nykvarn som vi precis har tömt, berättar Gudrun.

Möbler, husgeråd, gamla kläder och leksaker. Det är mycket som måste bort för att de ska få plats i ett gemensamt hem.

—Vi har hållit på i fyra månader och flyttat, skänkt bort och slängt en massa saker. Men nu är det nästan klart. Det är bara mitt piano och dragspel som också ska flyttas hit, säger Gudrun.

Det var på en dans i Kolbäcksparken som de träffades för snart sex år sedan. Då var Gudrun skild sedan flera år tillbaka. Toivo var änkling, men hade levt i ett särboförhållande som precis hade tagit slut.

—Jag ville träffa någon att dela mitt liv med, så jag var mycket ute och dansade, berättar Toivo.

Även för Gudrun kändes livet ensamt. Hon bodde i sitt stora hus och ägnade sig mest åt att passa barnbarnen. Hon saknade någon, men aldrig hade hon tänkt sig att hon skulle få uppleva kärleken på nytt.

—Det var helt otroligt att jag skulle träffa på Toivo bland alla människor där i Kolbäcksparken. Det är ungefär som att hitta en nål i en höstack. Jag som trott att jag skulle få leva ensam resten av mitt liv.

Gudrun har alltid tyckt om att dansa. Men sedan hon fick jobb och familj blev det inte så mycket tid över för det. Tills en grannfru tyckte att de skulle åka på dans.

I Kolbäcksparken blev hon uppbjuden av Toivo, som också tycker mycket om att dansa.

—Det var som om blixten slog ner. Jag föll direkt för Gudrun. Det var något med hennes fina ögon, berättar han.

Kändes så hemtamt

Och känslorna besvarades. Gudrun föll för Toivo när han kom där med en guldkedja med ett lejon runt halsen, glad och solbränd.

—Det kändes så hemtamt när Toivo bjöd upp mig med sin finska brytning. Jag kände direkt igen tongångarna eftersom jag är född i Norrbotten och har en styvmor som bryter på finska.

Men det skulle dröja några danskvällar innan de vågade närma sig varandra på allvar.

—Vi träffades flera gånger, dansade och småpratade. Mellan danskvällarna längtade jag tills vi skulle träffas, berättar Gudrun.

Och Toivo kände likadant. Så när sista danskvällen var över för säsongen tog han mod till sig och ringde upp Gudrun.

—Jag frågade henne om hon ville komma in i mitt liv!

Ett sådant erbjudande kunde förstås inte Gudrun motstå.

—Jag tyckte det kändes spännande och kunde inte göra annat än att säga ja. Jag for hem till honom direkt, utan betänketid, säger Gudrun och skrattar.

De båda blev snabbt ett par. Rätt snart började de också bo hos varandra. Men det skulle dröja flera år innan de gifte sig.

—Jag tyckte vi skulle gifta oss och friade, berättar Toivo. Men Gudrun var tveksam.

Hon tyckte det kändes så krångligt eftersom båda har barn och barnbarn från sina tidigare äktenskap. De har tre barn vardera och tillsammans har de också elva barnbarn. Men så blev hon plötsligt sjuk.

Under en resa tillsammans med sin bror och svägerska hamnade Gudrun, som har diabetes, i insulinkoma.

—Jag tänkte, tänk om jag aldrig får träffa Toivo mer. Det kändes så otäckt. När jag blev bra igen sa jag åt Toivo att vi kanske skulle gifta oss i alla fall.

I augusti förra året vigdes de på Toivos lantställe, ett vackert timmerhus som ligger alldeles vid Mälaren.

—Det var så fint väder den dagen, säger Gudrun. Vi hade en borgerlig vigsel ute på bryggan. Våra barn och barnbarn var med, de spelade och sjöng för oss.

Varken Gudrun eller Toivo tycker det var speciellt nervöst att berätta för sina familjer att de hade funnit en ny partner.

—Mina barn blev bara glada när de fick höra det, säger Toivo.

Även Gudruns barn blev jätteglada.

—De hade haft lite dåligt samvete över att jag var så mycket ensam. Samtidigt var de lite skeptiska. Jag har varit mycket barnvakt. Och nu var de rädda för att Toivo skulle komma och röva bort mig, säger hon och ler. Men det gick över.

Har äktenskapsförord

För att det inte ska bli några oklarheter när de är borta har de skrivit ett äktenskapsförord.

—Både Toivo och jag har egendomar. Det är bra att vi har skrivit hur vi vill ha det, så att det inte blir några stridigheter, menar Gudrun.

Nu lever de ett gott pensionärsliv. Toivo har arbetat som svetsare och Gudrun har varit barnmorska och distriktssköterska.

—Det är skönt att vara pensionärer, säger Toivo. Men tiden går väldigt fort. Jag förstår inte vart den tar vägen.

Toivo är så otroligt energisk, menar Gudrun.

—Han ska alltid ha något för händerna.

De tycker det går lätt att samsas. Och deras vanor skiljer sig inte mycket åt.

—Vi hjälper varandra. Båda har fått lite krämpor så Toivo följer med mig till min doktor och jag följer med honom till hans. Det känns väldigt tryggt och bra.

Ett av Toivos stora intressen är fiske. Gudrun har aldrig tidigare fiskat men nu har hon följt med honom i båten och lagt ut nät.

Under sommarhalvåret vistas de mycket på lantstället vid Mälaren. Som den finländare Toivo är finns där också en bastu. Tidigare brukade han även bada i isvak.

—Men det fick han sluta med sedan vi träffades. Jag sa ifrån, eftersom jag var rädd för att hans hjärta inte skulle klara det, säger Gudrun.

De hoppas på många fina år tillsammans och fortfarande åker de på dans till Kolbäcksparken där de träffades.

—Vi gillar båda den gamla, lite romantiska musiken. Och så älskar vi att dansa tango. Det är så roligt, säger Gudrun.

 

 

Tid att odla sin relation

Att allt fler inleder nya kärleksrelationer på äldre dar beror på att fler skiljer sig och på att vi är friskare högre upp i åldrarna. Bland dem mellan 60 och 90 år är det fler som är frånskilda än som är änkor och änkemän, och som frånskild är man mer intresserad av en ny partner än om man kanske har levt ihop med någon ett helt liv.

De flesta nöjer sig med att bli särbo eller sambo, det är ovanligt med giftermål. Hänsyn till vuxna barn och vetskapen att äktenskapet inte längre har samma juridiska funktion som när man var yngre och kanske hade småbarn.

Den stora skillnaden mellan äldres och yngres kärlek är det som forskarna kallar tidsparadoxen. Äldre är i en annan livsfas och har mer tid att odla sin kärleksrelation. Samtidigt är man medveten om hur begränsad tiden är. Det leder till en mer intim relation. Risken är heller inte så stor att man växer ifrån varandra.

 

 

Läs mer: 

På 38:e försöket fann Leif sin ungdomskärlek

Greta och Ture firar två år som gifta

Ballongfrieriet slutade med en krasch

 

TEXT: Marita Andersson

Foto: Maria Qvarzell, privat

 

 

 

Läs också:

Dela
(137)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…