Annons

Annons

Jag förlåter aldrig min fostermor

Uppväxten i fosterhemmet var hemsk och har satt djupa spår. Zandra blev slagen och kränkt. Nu vill hon berätta sanningen och få upprättelse.

Dela
(0)

fostermor

Det har tagit mig många år att samla mod till att skriva om min barndom. Jag har gått till kuratorer, pratat med min nya familj och börjat skriva, men inte förrän nu orkar jag skriva ner allt.

Det här handlar om min fostermor, kvinnan som förstörde min barndom. Under hela min uppväxt kände jag mig oälskad och mindre värd.

Annons

Min fostermor tog på sig ansvaret för fyra små flickor som inte kunde bo hos sin mamma. Hon skulle ta hand om oss, älska oss och ge oss den uppväxt som vår mamma inte kunde ge oss. Hon skulle hjälpa oss att utvecklas till självständiga människor. Hon misslyckades med den uppgiften, så mycket som det bara går.

Jag var två och ett halvt år när jag kom till min fostermor. Jag var sen i talet och hade inte börjat prata än. Min lillasyster var strax under året. Varför fick hon kalla henne för mamma men inte jag? Vi fick inte ha någon kontakt med vår biologiska mamma och min fostermor skulle vara i hennes ställe. Varför skulle jag tilltala henne med hennes namn?

Får enorm ångest

Min fostermor såg mig aldrig som sin dotter, och som hon behandlade mig behandlar man inte sina barn. Det enda hon lärde mig var att hata. Det enda jag känner när jag tänker tillbaka på min barndom är hat.

Min fostermor slog mig om jag nämnde mina biologiska föräldrar. Hon kallade mig för en rad nedvärderande ord. Hon idiotförklarade både mig och mina föräldrar och sa ofta att det inte var konstigt att de inte ville ha mig.

På grund av min fostermor var jag tvungen att börja gå i terapi, och jag gör det fortfarande trots att det har gått fem år sedan jag flyttade ifrån henne. Jag kämpar med ångestattacker och depression och har svårt att lita på andra människor. På grund av henne måste jag ta antidepressiv medicin för att ens orka stiga upp på dagarna. Jag får enorm ångest som gör att jag vissa dagar inte kan lämna min lägenhet. Jag hatar att medge det, men min fostermor påverkar fortfarande hur jag mår.

Jag glömmer aldrig dagen jag flyttade. Jag planerade allt i smyg och mina väskor var färdigpackade och undangömda redan två veckor före flytten.

Nu har jag efter en massa flyttande äntligen fått en ny familj. En familj som har lärt mig att älska och lita på folk. En familj som bryr sig om mig och vill att det ska gå bra för mig i livet.

Tänker fortsätta kriga

Min fostermor förstörde inte bara min barndom. Hon splittrade även fyra systrar. Hade det inte varit för henne hade vi systrar haft kontakt i dag. Men på grund av min fostermors lögner har vi inte det.

Jag undrar hur hon orkar leva med sig själv efter allt hon har gjort. Det borde vara hon som tvingas ta antidepressiva. Det borde vara hon som mår dåligt.

Jag har varit på socialförvaltningen och berättat hur det egentligen var att växa upp hos henne. De vet allt nu. Jag berättade att vi blev tillsagda exakt vad vi skulle säga när de kom på besök. Jag berättade om allt stryk jag fick och alla nedvärderande ord hon sa om mig. Och om hennes alkoholvanor.

Äntligen har jag fått göra min röst hörd. Jag är inte längre den oönskade, tysta flickan som inte vågade prata. Jag har vuxit upp och tänker fortsätta kriga. Jag tänker inte vara tyst och rädd längre. Inte förrän jag har fått upprättelse kommer jag att vara nöjd.

Nu vet jag att jag är viktig. Min röst räknas. Jag har all rätt i världen att prata. När jag är färdig kommer jag att stå som vinnare. Min fostermor kan förneka allt så länge hon lever, men både hon och jag vet hur min uppväxt var. Jag kommer aldrig någonsin att förlåta henne.

Zandra

 

Läs mer

Idas mamma övergav familjen för scientologin

De sa att jag var en olämplig mamma

Får jag någonsin träffa min dotter igen?

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…