Annons

Annons

Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt!

Sjuksköterskan Irena är specialist på att hjälpa barn med läpp-, käk- och gomspalt. Sedan pensionen reser hon jorden runt för att hjälpa drabbade.

Dela
(21)

4
Visa bildspel

/
Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt!
Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt!
Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt!
Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt!
...
Visa mer

 

64-åriga Irena kom hem från ett volontäruppdrag på Madagaskar för två månader sedan och nästa resa väntar om några veckor. Den här gången är målet en liten stad i Ghana i Afrika och precis som alltid är det teamet från organisationen Operation Smile som samlas för att hjälpa barn med läpp-, käk- och gomspalt. Irena har perfekt kompetens – efter att ha arbetat som barnsjuksköterska i nästan trettio år på plastikkirurgens barnavdelning i Malmö vet hon exakt vad hon ska göra inför och efter en spaltoperation.

Annons

Vi träffas hemma hos henne i Trelleborg. Här bor hon med sin man Andrzej, katten Mozart och hunden Lucy i ett ljuvligt hus nära havet.

—Att kunna ge av det man kan och är bra på känns helt fantastiskt. Jag gick i pension för knappt ett år sedan och sedan dess har jag verkligen kunnat ge järnet och resa. Under en period blev det varje månad men det är för ofta – man måste vara hemma och återhämta sig också. När man ute på ett uppdrag är det massor med jobb – ofta i en misär man knappt trodde fanns – men också en enorm värme och glädje från dem man hjälper.

Operation Smile är en internationell organisation som trummar ihop specialistkompetens från hela världen – allt från plastikkirurger till sjuksköterskor – och sätter ihop team av volontärer som reser ut i världen och opererar barn med läpp-, käk- och gomspalt. Irena har varit med på åtta uppdrag hittills och fler blir det.

—Det är som ett gift. Jag kan bara inte låta bli och det ger mig så mycket tillbaka, säger hon och ler när hon visar bilder från sina resor. Bilder som visar barn med kluvna läppar, barn med helt missbildade ansikten. Och så efterbilder när de blivit opererade.

—Vi får verkligen in allt. En del barn har bara en enkel läppspalt, andra kan ha dubbelsidig läpp-, käk- och gomspalt med helt kluven läpp, gom och käke som deformerar ansiktet rejält. De vanligaste operationerna i läppen är inte särskilt komplicerade men förändrar livet för barnet. Efter en eller ibland flera operationer är det som förut dominerade utseendet bara kvar som en skiftning på överläppen. Ett mirakel – både för barnen, föräldrarna och samhället i stort.

Många behöver hjälp

När teamet är på ingång till en stad eller by sprids ryktet med ljusets hastighet. Organisationen annonserar, lokala medarbetare sätter upp affischer och inte minst så fungerar mun till mun-metoden.

—Och internet såklart. Det finns uppkoppling till och med i Amazonas!

Den första kollen av barnen – eller screeningen som Irena säger – sker oftast utomhus under ett provisoriskt tälttak, sedan görs operationerna på lokala sjukhus där man hyr in sig.

—Det brukar vara hur mycket människor som helst som kommer den första dagen, säger Irena och visar en bild på en kö som ringlar sig lång.

—Jag har träffat familjer som vandrat barfota i flera dagar för att komma till oss och vi försöker hjälpa alla. Patienterna är fattiga och har inga möjligheter att fixa en operation utan frivilliga insatser. Hinner vi inte med någon så ser vi till att den får hjälp nästa gång vi kommer dit. Teamet består av fyra fem kirurger, minst tre narkosläkare, ett tiotal sjuksköterskor, en logoped, flera administratörer, en tandläkare och en lekterapeut. Och så välkomnar vi lokala observatörer och sjukvårdspersonal som kommer för att lära sig. Vi är på plats i tolv dagar. Det är hårt och svettigt och jobb från tidig morgon till sen kväll – men också helt underbart.

Irena och hennes sjuksköterskekollegor förbereder barnen och föräldrarna inför operationen med hjälp av en tolk.

—Jag förklarar att man måste fasta och att de kommer att få en nål i armen och sövas och att jag tar hand om barnen efter operationen. I fattiga länder är det svårt med hygienen och vi ser till att skicka med kompresser, antibiotika och noggranna instruktioner när det är dags att åka hem. När operationsdagarna drar igång vill kirurgerna hinna med så många som möjligt och det kan bli långa dagar med uppåt 35 patienter dagligen. Ibland börjar man sju på morgonen och slutar vid tiotiden på kvällen.

—Som ett löpande band men med säkerhet. Alla är proffs.

Irena fullständigt lyser av glädje när hon berättar om hur en relativt enkel operation ändrar hela familjens liv och ger barnen ett leende.

—I en del outvecklade länder ser man missbildningen som ett straff från högre makter, barnet är dömt av onda andar och hela familjen blir utesluten ur den sociala gemenskapen. De här barnen hålls ofta gömda i hemmet och har svårt att göra sig förstådda eftersom missbildningen påverkar talet.

Omskakande resor

Irenas första volontärresa gick till slummen i Perus huvudstad Lima för fyra år sedan.

—Det var Organisation Smile som hittade mig och frågade om jag var intresserad och jag tvekade inte en sekund. Vi bodde en timmes resa från slummen och arbetsdagarna var långa. Självklart blev det en kulturchock för mig även om jag har rest ganska mycket tidigare men då bodde jag ju på hotell långt ifrån misär och elände. Nu arbetade vi mitt i det.

Irena har hittills hunnit vara med på uppdrag till Peru, Filippinerna, Nicaragua, Etiopien, Marocko och tre gånger på Madagaskar.

—Mina senaste resor som gick till Madagaskar var omskakande. Det är så obeskrivligt fattigt där vi var. En lukt av smuts låg som en dimma överallt och det kryllade av kackerlackor. Här fanns nästan ingen infrastruktur, vattnet var smutsigt, man levde på byteshandel med enkla varor. På landsbygden såg jag en liten pojke som bar eld på en träbit från by till by så att elden kunde hållas levande eftersom de flesta saknar tändstickor. Det går inte att förklara med ord utan man måste känna det inpå huden. Men där fick jag kontakt med en kvinna som är lärare och kunde engelska. Hennes dotter Joyce opererades för läpp-gomspalt och ser i dag ut som vilken ett och ett halvt-åring som helst, berättar Irena och visar bilder på lilla Joyce som ser ut som en liten docka med sitt vackra ansikte och smålockiga hår.

—Hennes mamma och jag skriver till varandra på Facebook och hon är vår ambassadör på ön och sprider info om oss och flaggar för vårt nästa besök.

Irena har inga egna barn men säger att barnen hon träffar ute i världen blir hennes barn på ett sätt.

—Man får så otroligt mycket tillbaka. Det är verkligen en gåva att få hjälpa till. Jag är tacksam varje dag att jag får vara med och det känns in i ryggmärgen att man gör nytta. Arbetet känns så meningsfullt och jag känner mig behövd och bekräftad.

 

Läs mer: Susanna startade barnhem i Ghana

 

 


Läs mer om:

Dela
(21)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…