Annons

Annons

Introverten och extroverten: Vi kompletterar varandra!

Cecilia är introvert och trivs med att planera saker. 
Gunilla är extrovert och gillar spänning och kickar. Ibland skaver det i deras relation, men de har lärt sig att både hantera och uppskatta 
varandras olikheter.

Dela
(0)

Cecilia är introvert och Gunilla är extrovert

Cecilia är introvert och Gunilla är extrovert, de lyckas vara vänner även om deras personligheter krockar ibland.

Vad minns ni från första 
intrycket av varandra?

Cecilia: Vi blev bekanta på gymnasietiden. Jag minns Gunilla som en cool brud som var utåtriktad, tydlig och stark!

Och du Gunilla, hur uppfattade 
du Cecilia?

Annons

Cecilia: Äsch, hon såg inte mig …

Gunilla: Nej, jag har faktiskt vaga minnen, men på den tiden tror jag att människor som du oroade mig. I dag uppskattar jag ju att du är mycket mer eftertänksam och inte smajlar upp dig så fort du möter någon. Men på den tiden stressade det mig. Jag minns dig som lite sval.

Sedan hittade ni varandra igen flera år senare, när ni hamnade på samma arbetsplats, och blev vänner då. Varför fungerade det bättre den gången?

Gunilla: Jag har alltid varit enormt social och haft hur mycket vänner som helst. Men jag tror att jag har blivit mer introvert med åren, och jag uppskattar i dag verkligen den lite lugnande effekt som introverter har på mig. Jag har också gått igenom saker som har tvingat mig att hämta kraft inifrån. Min man gick plötsligt bort, 52 år gammal, i en hjärtinfarkt, och det visade sig att min yngste son hade en autismdiagnos.

Cecilia: Och jag blev ju lämnad när mina barn var små, så vi möttes ganska direkt i en känsla av sorg och smärta. När vi träffades hade du ju också mycket i ditt liv som var rörigt. Då tror jag att min personlighet hjälpte dig, för jag är ju ganska så ”boxig” och tar en sak i taget.

Gunilla: Ja, det var en väldigt rörig fas i mitt liv och då blev Cecilia en stabil kraft.

Cecilia: Men Gunilla berikar ju verkligen mitt liv också! Hon är mer ”all over the place” och knyter lätt nya relationer, vilket jag kan haka på lite. Jag hade till exempel aldrig varit här på den här intervjun om det inte vore för Gunilla som sydde ihop det. Hur gick det här till, kan jag tänka? Exponera mig så här …

Gunilla: Sen har vi ju enormt stark humor tillsammans som jag är väldigt glad över. Vi har precis samma humor!

Hur märks det på er att ni 
är introverta respektive extroverta?

Cecilia: Jag gillar att göra en sak i taget, och då gör jag det ordentligt. Jag minns ett påsklov, jag var runt 10 år, och då byggde jag ett 5 000-bitars pussel helt själv dygnet runt. Jag har ett fokusområde som jag koncentrerar mig på. Gunilla hoppar runt bland ämnen. Ibland när vi power-walkar så kan jag säga till henne: ”Inte så många ord, Gunilla!”

Gunilla: Ja, jag har 37 fokusområden igång samtidigt och hade aldrig kunnat lägga ett pussel på 5 000 bitar, varken då eller nu. Där är vi enormt olika. Jag är mycket mer en spännings- och kicksökare.

 

Testa dig själv! Är du introvert eller extrovert

 

Kan ni krocka någon gång, just för att ni är olika?

Cecilia: Det var ett tag sedan nu.

Gunilla: Men vi har krockat ganska ordentligt några gånger.

Cecilia: Det har ofta handlat om att jag har tyckt att det har gått för fort i någon situation, till exempel när vi planerat gemensamma resor, och känt mig överkörd. Jag har behov av att bli involverad vid förändringar mycket mer än vad jag tror att Gunilla har.

Gunilla: Precis, jag tänker bara ”okej, då gör vi väl så i stället då”.

Cecilia: Så när Gunilla har tagit beslut som påverkar mig så kan jag uppleva att jag inte hinner med, och då har jag blivit stressad. Men jag tycker att vi har lärt oss av det. Vi går undan och smälter det lite mentalt bara. Vi behöver inte ha någon öppen konflikt om det, för vi vet ju ändå vad det handlar om.

Gunilla: Hade det legat och grott, då hade vi behövt prata om det, om någon hela tiden hade tänkt ”åh, nu gjorde hon så igen”. Men det känns inte som att någon är offer på riktigt.

Cecilia: Nej, jag driver ju också i vänskapen, men vi driver på olika sätt. Vi jobbar ju ändå som chefer båda två, så vi är båda flexibla. Jag har inte autism.

Gunilla: Tack och lov! Det hade varit lite jobbigt om du också hade haft det …

Vad är bäst och sämst med att vara introvert/extrovert?

Cecilia: Att vara introvert är ett väldigt vilsamt tillstånd. Man är oftast nöjd.  Sedan kan det bli lite ensamt för att jag behöver mer mental vila. Min närmaste krets är ju mycket mindre än Gunillas.

Gunilla: Att vara extrovert är fruktansvärt roligt. Jag har väldigt lätt att känna att det pirrar i kroppen av möjligheter. Sedan kan man bli väldigt trött av det, vilket är det negativa.

 

Experten Linus Jonkman: Att de förstår varandra är fantastiskt!

– Jag tycker att Gunilla och Cecilia är väldigt insiktsfulla. Att de förstår varandra så bra är fantastiskt att se, och de prickar in flera saker som vi genom forskning vet om 
introverta och extroverta, till exempel att introverta människor har en stark förkärlek för ”single tasking”, alltså att göra en sak i taget, medan 
extroverta föredrar att multi-taska. Extroverten gör1 det för att driva upp dopaminnivåerna i hjärnan. 
Hon behöver komma upp i de nivåer där det känns som att det händer tillräckligt mycket för att uppgifterna ska upplevas som stimulerande.

Läs också: Hur funkar introverta och extroverta tillsammans? 

 

 

Fakta om extroverten

Namn: Gunilla Lewerentz.

Ålder: 52.

Familj: Singel med två 
barn, 19 och 10 år.

Bor: Malmö.

Gör: Förvaltningschef.

 

Fakta om introverten

Namn: Cecilia Svensson.

Ålder: 52 år.

Familj: Två barn, 19 och 17 år.

Bor: Malmö.

Gör: Förvaltningschef.

 

 

Läs mer:

Mats sjukdom splittrade syskonen

Johan fick synen tillbaka efter fem år som blind

Nina grät floder när hon var som allra lyckligast

 

Text: Marina Nilsson

Foto: Gugge Zelander, Shutterstock


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…