Annons

Annons

Ingrid är kroniskt sjuk i nöd och lust

De hade tre blöjbarn och skulle bygga hus när Ingrids kropp kraschade och Daniel gick in i väggen. Hennes största rädsla var då att han skulle lämna henne. Men en del par klarar alla svårigheter – vad är deras hemlighet?

4
Visa bildspel

/
chronprinsessan
chronprinsessan
chronprinsessan
chronprinsessan
...
Visa mer

 

Vad föll han för?

– Hon är ett sprudlande väsen. 
Öppen och lätt att prata med. Jag blev helt betagen, säger Daniel Melkersen och tittar på Ingrid som sitter bredvid honom.

– Väsen, säger Ingrid Hoff Melkersen och himlar med ögonen.

Annons

Hon gillar inte riktigt ordet, men hennes ansikte lyser mot honom. Det syns, trots det, i ögonen att hon är trött. Året som gått har varit tufft med en inläggning på sjukhus då Ingrid svävade mellan liv och död.

De har varit ett par i 17 år. Redan från början var Ingrid öppen med sin diagnos, Crohns sjukdom, en kronisk inflammation i mag-tarmkanalen med symtom som diarré och magsmärtor. Sjukdomen kan också ge livshotande komplikationer – och så har det varit för Ingrid.

På sjukhus i nio månader

Hon har varit inlagd på sjukhus över hundra gånger och genomgått 39 operationer. Den största var 2004 då hon fick stomi. Som längst har hon legat på sjukhus i nio månader.

Allt medan Elias, 13 år, och tvillingarna Tuva och Vilde, 12 år, har behövt sina föräldrar som mest.

Flera gånger har Ingrid önskat att hon skulle få dö. Flera gånger har Daniel gått in i väggen. Men runt köksbordet i Stjördal i Norge fortsätter deras ansikten att lysa mot varandra.

Ingrid minns fortfarande suget i magen den där sommardagen 1999. Hon och en kompis hade fått sommarjobb på en camping och de låg på alla fyra och skurade golv.

Chefens son Daniel var ovanligt hjälpsam. Han var lång och mörk och hade gröna ögon – och blev ofta klumpig i närheten av Ingrid.
En dag hittade hon en lapp i tvättrummet, instucken bakom papperet med arbetsupp-
gifter. ”Har du tid och lust – ring mig. Daniel.”
De blev ihop en julikväll. Hon var 16 och han 18 och på väg att göra värnplikten i flygvapnet.

Ingrid var knappt 19 år när hon upptäckte att hon var gravid. Själv hade hon alltid drömt om barn – men hur skulle Daniel reagera? De hade precis flyttat ihop och han hade börjat studera naturförvaltning. Hon hade en sjukdom som höll på att göra henne handikappad. Rädslan att Daniel skulle lämna henne har varit en ständig följeslagare. Men den gången smekte han henne på kinden och sa:

– Jag älskar dig Ingrid, vi ska klara det här.

Elias var bara ett halvår när Ingrid blev gravid igen – och sedan föddes tvillingarna Tuva och Vilde.

När tvillingarna var åtta månader och Elias femton kom det värsta slaget: Sjukdomen var i en aggressiv fas och stora delar av tarmen var inflammerad. Ingrid fick välja mellan att operera bort delar av tarmen eller dö.

Då bad Ingrid att Daniel skulle lämna henne. Det kändes som att livet var över för henne. Hur skulle hon kunna leva ett värdigt liv med stomipåse på magen? Hur skulle hon kunna vara kärleksfull och intim?

Daniel bad henne att skärpa sig och se på allt det fina hon hade omkring sig: barnen, familjen, vännerna – och de två. Påsen på magen var inget problem – tvärtom. Den hade räddat livet på henne.

Tolv år senare säger Ingrid:

– Min största rädsla är svek, att bli lämnad, säger hon stilla och tittar ner i bordet.

– Om jag hade velat lämna dig hade jag gjort det för länge sedan, kontrar Daniel.

Det blir tyst en liten stund och sedan säger Ingrid det de båda vet:

– Jag hade inte lämnat dig heller.

Sjuk av stress

Även om Daniel alltid har funnits där för Ingrid har det självklart inte varit enkelt. Han har gått in i väggen flera gånger.

– När jag studerade hade vi tre blöjbarn och Ingrid blev sjuk samtidigt som vi planerade att bygga hus. Då fick jag svårt att andas en kväll. Vi trodde att det var hjärtat, men det var stress. Det var skrämmande, men jag lärde mig otroligt mycket av det.

Han gjorde ett uppehåll i studierna då, men fullföljde sedan sin utbildning och har de senaste åren arbetat heltid.

För Daniel har ändå inte den största ut-
maningen varit att leva med någon som är kroniskt sjuk utan att vara pappa när mamma har varit nere för räkning.

– Osäkerheten när hon plötsligt blir sjuk. Rädslan att inte räcka till. Jag hade dåligt samvete för barnen, partnern och jobbet.
Även för Ingrid har barnens osäkerhet varit det svåraste. Vad svarar man när 
de frågar vid sjukhussängen: ”Mamma, kan du dö?”
Att finnas där för barnen betyder mycket för henne. Under en av Elias fotbollsmatcher hejade Ingrid på från en hopfällbar säng vid sidan av planen. När han gjorde mål ropade han: ”Det målet var för dig, mamma!”

– Det som gör Ingrid så speciell är att hon har ett enormt driv och en stark livsgnista, säger Daniel.

Låg i koma
Typiskt för Ingrid är att hon ett halvår efter stomioperationen 2004 anmälde sig till ett lopp och kämpade sig genom fem kilometer. Allt hon gör stöttar Daniel till hundra procent.

När han fick höra att hon hade anmält 
sig till norska mästerskapen i bikinifitness – hon skulle ändå träna inför en operation – var det Daniel som pressade henne att 
ge sig ut på löpturer i ösregnet.

I december förra året gick en rutinoperation snett och Ingrid vaknade utan känsel från midjan och ner. Sedan insjuknade hon i en kraftig lunginflammation.

På natten blev Daniel uppringd av över
läkaren som sa att de inte hade något annat val än att lägga Ingrid i konstgjord koma och koppla in en respirator.

Inte förrän i somras fick Ingrid tillbaka full känsel i båda benen.

– Jag beundrar barnen, de har vuxit av detta. Jag har inte varit på ett enda utvecklingssamtal i skolan utan att ordet empati har blivit nämnt. Jag är så stolt över dem, säger Ingrid.

Hur orkar de?

– Man blir bra på att prioritera, kanske för bra. När Ingrid låg på sjukhus i nio månader blev jag en robot som bara gjorde det jag måste, säger Daniel.

– Jag trodde att jag var svag psykiskt, men har upptäckt att jag är väldigt stark, 
säger Ingrid och fortsätter:

– Jag får ut en massa skit när jag tränar. Vi har också pratat mycket med varandra – på gott och ont. Daniel är inte den som lägger fingrarna emellan, ler Ingrid.

Även Daniel har använt träning som 
ett sätt att göra sig av med frustration. De senaste åren har han också kunnat ta en 
årlig time out. Han har åkt till Afrika och deltagit i ett biståndsprojekt – och då går det inte att få tag på honom.

Just att förstå att vi alla har olika sätt att hantera svårigheter är viktigt när man drabbas av en kris tror de.

Ingrid lyser upp när jag frågar vad som binder dem samman.

– Vi är så olika. Han är svag där jag är stark och tvärtom.

– Vi kompletterar varandra och är riktigt goda vänner. För mig är det otänkbart att inte vara tillsammans med Ingrid. Jag kan inte föreställa mig det. Vi har upplevt så mycket tillsammans på gott och ont – och det har gjort att det vi har har blivit oändligt mycket starkare, säger Daniel.

– Det är både jättesvårt och lätt att svara på. Vi är inte bara ett kärlekspar – vi är något mycket mer, säger Ingrid.

 

 

En del par 
verkar klara allt

Runt hälften av alla förhållanden spricker enligt statistiken. När det gäller par där en är kroniskt sjuk är skilsmässoprocenten ännu högre. Men det finns par som verkar klara allt. Efter över 40 års forskning och 3 000 parintervjuer anser den amerikanske psykologiprofessorn John Gottman att han vet varför. Det finns något som alla välfungerande par har gemensamt: vänlighet och generositet.

– Lyckliga par är i grunden väldigt snälla mot varandra. De har förmågan att leva ihop. Olyckliga par är mer aggressiva och nedlåtande, säger John Gottman.

Parterapeuten Dimitrij Kielland Samoilow menar att det finns tre komponenter för att ett förhållande ska fungera:

Tillgänglighet: När jag 
behöver min partner ska partnern finnas där för mig.
Responsivitet: Min partner 
är lyhörd och lyssnar på mig.
Engagemang: Min partner stöttar mig och ger mig positiv respons.

– Om någon av punkterna inte är uppfylld är det något ni måste ta tag i, säger Dimitrij och tillägger att bagaget du har med dig in i förhållandet också är viktigt.

– När människor är trygga med sig själva och känner sig värda att älska är det lättare att gå in i ett kärleksförhållande.

Varför värdesätter vi de kärleksförhållanden som klarar allt så högt?

– Det ger tröst att höra om andra som håller ihop när det är tufft. Det ger kraft och inspiration till andra som kämpar, säger Dimitrij och fortsätter:

– I ett förhållande är partnern den vi vänder oss till när vi är sårbara och be-
höver tröst. När vi känner att vi har någon vid vår sida orkar vi lite mer.

Läs mer om Ingrids otroliga historia på www.ingridanette.com

 

Läs mer: 

Nina förlorade alla sina gamla minnen

Mats sjukdom splittrade syskonen

Camilla vaknade efter 13 månader i koma

 

TEXT: GRY THUNE

FOTO: GEIR DOKKEN  
ÖVERSÄTTNING: ANETTE BÜLOW

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…