Annons

Annons

Inger ger sig ut i Vasaloppsspåret för 21:a gången!

Dela
(0)

Det går inte att komma otränad till Vasaloppet – det vet Inger Bardh, 70, som i år ställer upp för 21:a gången. Hon löptränar ett par mil i veckan och åker rullskidor och vanliga skidor.


– Jag tar det hellre lite lugnare och kommer i mål. Då har jag vunnit, det är min inställning, säger hon i Hemmets Veckotidning nr 10.

Annons


Det började med en födelsedagspresent från maken Våge – för 30 år sedan uppvaktade han henne med ett par längdåkningsskidor. Det blev starten för ett idogt motionerande.


– Numera åker jag Tjejvasan, tre mil är mer lagom,  säger Inger. Men 15 gånger har jag kört Vasaloppet och det var lika härligt varje gång.


De nio milen mellan Berga by i Sälen och målet i Mora kräver sin kvinna. Det är viktigt att ha en grundform, till Vasaloppet måste du ha minst 50 skidmil i kroppen för att må bra, förklarar Inger och Våge samstämt.


– Man måste plåga sig innan under året och träna uthålligheten. Om det är för lite snö kör vi rullskidor och så springer vi mycket för att få upp konditionen.


När så dagen är inne är det mycket pirr i magen, erkänner Inger som i åker Tjejvasan tillsammans med 10 000 andra kvinnor.

– Men så fort starten gått släpper allt, då är det bara kul att vara igång igen! Det är en fest varje gång man åker. När man kommer på upploppet och ser devisen ”För fäders spår – för framtids segrar”, då försvinner tröttheten, säger Inger. Man är så glad att lilla jag har gjort detta. Det måste upplevas!

För sex år sedan insåg Inger att hennes krafter inte riktigt räckte för nio mils skidåknng. Det var då hon började köra Tjejvasan.


– Tre mil räcker, den första milen är ganska tuff,  så man ska inte underskatta det loppet. När jag kommer i mål vill jag känna, det här var kul, det här vill jag göra igen.


Inger och Våge är varandras bästa vänner – och träningskompisar. Paret tränar samma dagar, men inte tillsammans. Våge har ett annat tempo i såväl skid- som löparspåret.


– Träningen har gjort mig mycket piggare, skulle jag inte springa mår jag inte bra. Det är en livsstil för mig, säger Inger som onekligen ett strålande bevis på att det aldrig är för sent att börja motionera. Fast numera sätter hon inte målen lika högt.


– Vi tar ett år i taget. När det gäller Vasaloppet får vi se hur det blir nästa år, men det är svårt att inte göra det för det är ju så roligt!


Foto: Jan-Erik Ejenstam samt privat


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…