Annons

Annons

Ilsket vildsvin var nära att döda hunden Ella

Hunden Ellas liv hängde på en mycket skör tråd efter den våldsamma vildsvinsattacken. Hon blödde kraftigt, tarmarna låg utanför magen och mjälten låg en bit bort sedan hon fått hela magen uppsliten av de vassa betarna. Det var i sista stund hon kom till experterna på djursjukhuset…

Dela
(49)

4
Visa bildspel

/
Hunden Ella
Hunden Ella
Hunden Ella
Hunden Ella
...
Visa mer

Det var en kall morgon i början av december när Anders Nilsson släppte sin wachtelhund lös i skogen. Ella var glad och ivrig och husse förhoppningsfull.

Anders, som är en erfaren jägare och hunduppfödare, hade tagit med sig sin 1,5-åriga tik för att avlägga ett jaktprov.

Annons

—Det var Ellas första jaktsäsong. Hon hade möjlighet att bli en mycket bra jakthund och därför ville jag få henne premierad genom domarbedömningen.

Allt gick bra i början. Genom gps-sändaren i halsbandet kunde husse och domaren följa hennes rörelser i skogen.

—Plötsligt hörde jag henne ge ståndskall. Hon hade fått vittring på något och markerade genom att stå stilla och skälla.

Anders anade att hunden hade hittat ett ställe där vildsvin låg och tryckte. Men så kom hon springande tillbaka till Anders i full fart för att sedan bege sig in i skogen igen, där hon på nytt började skälla.

—Förmodligen hade Ella hittat en vildsvinslega där suggorna låg och tryckte och sedan blivit bortjagad av galten. Det var säkert därför hon kom tillbaka till mig.

Allt blev tyst

Tvärt gnällde hon till. Sedan blev allt tyst.

—Då förstod jag att hon hade blivit allvarligt skadad.

Anders fick hjälp av de andra deltagarna i jaktlaget att leta efter Ella i den snåriga och svårframkomliga skogen.

—Det var en hemsk syn som mötte oss när vi hittade henne.

Troligen hade hon blivit attackerad av vildsvinsgalten snett bakifrån. Den här gången hade hon inte hunnit springa undan.

Galtens betar hade rivit upp hennes mage. Hon blödde kraftigt och tarmarna låg utanför buken. Jag såg hennes mjälte ligga i björnbärsriset en bit bort, berättar Anders.

—När jag kom fram till henne rusade en vildsvinssugga upp bara en och en halv meter från mig och sprang iväg, Det var troligen den som Ella skällt på.

Anders tog av sig sin jacka och svepte in sin svårt skadade hund i den. Sedan bar han henne så varsamt han kunde till sin bil.

—Jag förstod att hon var för skadad för att en vanlig veterinärklinik skulle klara av att ge henne vård så jag körde henne direkt till djursjukhuset i Hässleholm, berättar han.

Under den cirka fem mil långa färden till sjukhuset låg Ella i hans jacka på passagerarsätet bredvid honom.

—Precis när jag körde in på djursjukhusets uppfart lyfte hon på huvudet och tittade på mig. Sedan föll hennes huvud ner. Då trodde jag att hon dog.

Under bilfärden till Hässleholm hade Anders även ringt djursjukhuset och förvarnat dem om att han kom med ett akutfall. Därför stod ett team lett av veterinären Erik Sundqvist beredda och väntade på dem.

—Jag var sedan tvungen att åka tillbaka till Degeberga där mina andra båda hundar var kvar. Men innan jag lämnade djursjukhuset stoppade veterinären mig och förklarade att Ellas läge var mycket kritiskt. Han frågade om jag verkligen ville att de skulle göra allt de kunde för att rädda hennes liv.

Anders förstod att det skulle kosta mycket pengar eftersom försäkringen inte täckte allt, men han tvekade ändå aldrig.

—Jag kunde inte veta vad det skulle kosta. Men pengarna hade ingen betydelse. Ella är en familjemedlem, säger han.

Sedan följde en orolig väntan. Ella hade förlorat mycket blod och hennes liv hängde på en skör tråd.

—Hon hade säkert mist hälften av sitt blod och hon var väldigt nära döden när hon kom in till oss. Det första vi fick göra var att ringa in en annan hund som kunde donera blod till henne, berättar veterinär Erik Sundqvist, som nu håller på att starta en blodbank på djursjukhuset.

Opererade i tre timmar

Själva operationen tog närmare tre timmar. Hustrun Lisbeth, Anders och även barnbarnet Alma, Ellas extramatte, glömmer aldrig hur det kändes att vänta.

—Vi tolkade varje timme som gick utan att de ringde från djursjukhuset som att Ella fortfarande levde, och det var positivt, berättar Lisbeth.

Till slut kom det förlösande samtalet om att operationen hade gått bra och att Ella skulle överleva.

Den förlorade mjälten ska inte heller innebära några framtida problem för henne, enligt veterinär Erik Sundqvist:

—Det verkar som om hundar klarar sig lika bra utan sin mjälte, säger han.

Efter en vecka på djursjukhuset fick Ella komma hem till Västra Torup. Hon återhämtade sig snabbt och bara några veckor efter vildsvinsattacken var hon som vanligt igen.

—Första gången hon kom ut i trädgården för att rastas efter att hon kommit hem hoppade hon jämfota av glädje på gräsmattan, berättar Lisbeth.

—Och hon har inte blivit avskräckt från jakt. Jag har inte jagat med henne sedan det hände, men jag har gått i skogen med henne i koppel och låtit henne lukta på vildsvinsspår och då har hon inte blivit rädd, säger Anders.

Förutom att Ella numera får extra kärlek och omtänksamhet har vildsvinsattacken inneburit andra förändringar för henne.

— Hon har blivit vår innehund. Hon behöver inte bo med de andra hundarna i hundgården längre, säger Lisbeth.

Ella viftar glatt på svansen och lägger huvudet i Almas knä för att bli klappad. Det enda synliga spåret efter den våldsamma vildsvinsattacken är ett långt ljust ärr på hennes högra bakben.

—Det är tack vare Almas kärlek och omtanke som Ella har klarat sig så bra som hon gjort, säger Lisbeth. Dessutom är det en hund med en oerhört stark livsglädje.

—Jag har pysslat om henne och sett till att hon mått bra, tillägger Alma och tar upp Ella i sitt knä.

 

TEXT: PER-OLA OHLSSON

FOTO: STEFAN SANDSTRÖM

 

LÄS MER:

Kossan Margit tror hon är hund!

Tack vare Missing Dog hittades stulne hunden Loui

Gatuhunden Arthur har hittat sin rätta plats i världen

 


Läs mer om:

Dela
(49)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…