Annons

Annons

I 57 år var Marlene fångad i en mans kropp

Marlene har länge vetat att hon är en kvinna född i en mans kropp. Sent i livet valde hon att genomgå en könskorrigering. Nu lever hon fullt ut som kvinna – och känner äntligen som sig själv.

Annons
9
Visa bildspel

/
Marlene Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
Tåström Youesef, könskorrigering
...
Visa mer

 

Marlene Tåström Youesefs tidigaste minne av att känna sig som en flicka var när hon som 4-årige Mats klädde sig i en fin klänning.

—Jag minns fortfarande den pirrande känslan av lycka. Sedan blev det helt svart. Antagligen upptäckte mina föräldrar vad jag höll på med och bannade mig, säger Marlene.

Den lille pojkens svaghet för klänningar sågs som ett problem i den ångermanländska byn där han växte upp, men föräldrarna lät för det mesta sonen vara. De såg ju att han hellre lekte med flickor än med pojkar och föredrog pyssel med dockor framför tuffa lekar, men de gjorde ingen stor affär av det. Inte då.

I skolan blev Mats mobbad och han kände själv att han inte passade in, vare sig med killarna eller tjejerna. Han gav ”fel” signaler och uppfattades som annorlunda. Utåt försökte han vara den kille han inte alls kände sig som, men gjorde ändå små försök att bejaka flickan inom sig, bland annat genom att börja spara till långt hår.

—Långt hår gick kanske an i storstäderna i slutet av 60-talet, men absolut inte i byar. Så jag fick vackert klippa mig kort, säger Marlene med en suck.

När Mats var 15 år slog han upp ordet homosexuell och kom fram till att det var det han var. Han gillade ju killar. Transsexualitet var det ingen som talade om och han visste inte att det fanns människor som var födda i fel kön. Men hela tiden kände han att det var något som skavde. Visst tände han på killar, men inuti kände han sig inte homosexuell, utan som en tjej som gillar killar. Fysiskt började han utveckla små bröst.

22 år gammal och med en gymnasieexamen från ekonomisk linje fick han jobb på Postgirot i Stockholm. Under 1980-talet etablerade han sig i huvudstaden, jobbade med ekonomi inom bank- och postväsendet och fortsatte sökta efter kärleken och sin identitet. Han träffade män och inledde homosexuella förhållanden, men det fungerade så där, eftersom han ju egentligen var en heterosexuell kvinna.

Förnekade sig själv

Han kämpade emot den inre kvinnan och försökte dämpa sitt kvinnliga rörelsemönster och sin fjollighet.

—Jag förnekade mig själv hela tiden och blev deprimerad. Men när jag började i samtalsterapi fortsatte jag att gå som katten kring het gröt och vågade inte sätta ord på vad jag kände och visste innerst inne. Jag hoppades att terapeuten skulle se och förstå och ställa de rätta frågorna. Men det hände aldrig, säger Marlene sakta.

Vid ett tillfälle – på en maskerad – fick hon chansen att under en kväll blomma ut som kvinna.

—Det var en härlig men skräckblandad känsla när jag såg min spegelbild. Gud vad bra jag såg ut! Samtidigt så var tanken på att vara kvinna förbjuden för mig. Jag lovade mig själv att aldrig mer klä ut mig till kvinna eftersom det väckte så starka känslor.

Men den ständiga förnekelsen gjorde Mats alltmer deprimerad.

Under 2000-talet kom insikten om att han var en heterosexuell kvinna fångad i en mans kropp smygande. Marlene minns känslan när polletten trillade ner vid 54 års ålder.

— Jag fick en riktig aha-upplevelse där jag stod framför en spegel och såg mig själv precis som den jag var, för första gången i mitt liv. Jag kunde bekräfta mig själv på riktigt och kände att detta är ju jag! Att våga erkänna det kändes stort. Året efter bestämde jag mig för att påbörja en utredning för att byta kön. Jag hade väntat så länge, men nu var det äntligen dags.

Marlene tystnar och låtar minnet landa i kroppen. Hon var så innerligt trött på att försöka lura sig själv och omgivningen. Resten av livet ville hon leva som sitt sanna jag – och hon hade ingen tid att förlora.

Utredningen, som startade i mars 2009, visade på höga östrogenhalter och låga testosteronhalter i blodet. Läkaren kunde bara konstatera att Mats kropp talade sitt tydliga språk: han var egentligen kvinna.

Utredningen innebar stora psyktester, stödsamtal med andra i samma situation och täta läkarbesök. I april 2010 kom diagnosen som Mats hade väntat på: han var transsexuell.

—Självklart var det en lättnad att få papper på det jag redan visste. Nu kunde jag ansöka om könskorrigering, säger Marlene, som sedan en tid hade bestämt sig för namnet. Efter Marlene Dietrich.

Men innan operationen kunde genomföras var Marlene tvungen att leva ett år som kvinna – sådan är lagen. Operationen är livsförändrande och man måste vara hundra procent säker.

Förberedde vännerna

—Jag förberedde mina kollegor genom att skicka ett mejl och de flesta tog det bra. Alla hade ju förstått hur det låg till, så de var inte förvånade. Mina föräldrar, som fortfarande var i livet, tog det hårdare. Pappa blev väldigt upprörd. Jag förklarade att det inte var deras fel, men de upplevde att de var på väg att förlora sin son. Samtidigt såg de ju hur bra jag mådde, att jag för första gången var hel, så de accepterade mitt beslut, säger Marlene sakta.

Så lyser hon upp igen. Berättar livfullt hur allt vände när hon för första gången fick leva som kvinna. Plötsligt upplevde hon hur hon smälte in bland andra kvinnor, det kändes som den naturligaste sak i världen.

— Jag fick frågan var jag hade lärt mig att röra mig som en kvinna. Men det var inget jag lärt mig, det bara fanns där, säger Marlene.

Den 3 december 2011 kom äntligen dagen hon hade väntat på. Hon skulle transformeras fysiskt från man till kvinna och fullt ut bli Marlene, vilket även inkluderade nytt personnummer. Penis skulle avlägsnas och av huden som blev kvar skulle en vagina skapas.

— Jag var inte ett dugg orolig, utan bara väldigt lycklig och förväntansfull. Jag kunde knappt bärga mig.

62 år gammal, men ganska nyfödd som kvinna, har hon ingen tid att förlora. Hon älskar att sminka och smycka sig och att bära vackra feminina kläder.

2012 satte hon in bröstimplantat modell större och hon njuter av uppmärksamheten och bekräftelsen. Hon har dejtat sedan könskorrigeringen och gifte sig förra året med en yngre man. I dag bor hon i Järfälla, har make, bonusbarnbarn och många vänner.

Marlene har alltid varit öppen med det hon gått igenom.

— Jag värdesätter mig själv och vägrar att låta mig behandlas illa. Den som inte kan acceptera mig som jag är vill jag inte heller umgås med, säger Marlene bestämt.

—Jag är lyckligare än någonsin och så glad över att jag tog steget att byta kön. Det är det bästa jag har gjort för mig själv. Det är först nu som mitt liv har börjat på riktigt!

 

Läs mer: 

Emma misshandlades och lämnades att dö

Dortes man fick barn med en annan kvinna

Han stal mina pengar och mitt hjärta

 

TEXT: Maria Zaitzewsky Rundgren

Foto: Jennifer Glans, privata

Läs också:

Dela
(132)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…