Annons

Annons

Ingen visste om trillingarna skulle överleva

Lyckan över de väntade trillingarna förbyttes i djupaste förtvivlan när Hanna och Mattias uppmanades att fundera på om de ville välja bort ett av fostren. Allt för att de andra två skulle ha större chans att överleva...

4
Visa bildspel

/
Ingen visste om trillingarna skulle överleva
Ingen visste om trillingarna skulle överleva
Ingen visste om trillingarna skulle överleva
Ingen visste om trillingarna skulle överleva
...
Visa mer

Barnmorskan på specialistmödravården på Falu lasarett tittade koncentrerat på bildskärmen samtidigt som hon förde ultraljudsgivaren över Hannas mage. Var den inte en aning stor för att vara i artonde graviditetsveckan? Hanna, som har tvillingar i släkten, hade börjat misstänka att det kanske inte bara var ett barn som hon bar på, hon var förberedd.

Annons

Vi har en duplex, konstaterade barnmorskan mycket riktigt efter en stund. Några sekunder senare kom beskedet som för alltid skulle förändra livet för Hanna Stålnacke, Mattias Andersson och blivande storasyster Holly: Det är tre bebisar!

I det gamla bondköket i byn Hagen i Dala-Floda, där de faluröda husen ligger på rad längs Västerdalälven, är det stilla och fridfullt. En av trillingarna, Justus, vilar tryggt i farmor Lenas famn. Mamma Hanna håller på att avsluta ett telefonsamtal och Vilton och Igor sover gott på det mjuka gråa fårskinnet i tvillingvagnen. Det har gått en tid sedan trettiofemåriga Hanna och hennes fem år yngre sambo Mattias fick lämna Falu lasarett tillsammans med sina små mirakel. För mirakel är just vad de är. Att Justus, Igor och Vilton skulle få komma hem hela, levande och oskadda, var mycket ovisst i slutet av Hannas dramatiska graviditet och under barnens första levnadsveckor.

Hanna, som arbetar som marknadschef på ett företag i Västerdalarna, berättar att ultraljudsundersökningen fick avbrytas när det stod klart att det var tre bebisar som hon och sambon Mattias väntade.

—Vi skrattade och grät och jag hulkade så att magen hoppade. Vi var helt chockade och i det ögonblicket var det många tankar och känslor som korsades. Hur skulle vi klara av att ta hand om tre små bebisar, samtidigt som vi också hade ansvar för Holly som inte ens hade hunnit fylla två år?

I bilen på väg hem pratade de blivande trillingföräldrarna oavbrutet.

—Tankarna snurrade. Först var det de praktiska sakerna som vi funderade över: Vilken slags bil skulle vi behöva skaffa? Hur skulle det funka där hemma? Var det dags att bygga ut huset? berättar Mattias.

När ultraljudsundersökningen återupptogs några dagar senare kom chocken. En läkare hade upptäckt att allt inte var som det skulle. Trillingarna led av TTS, tvillingtransfusionssyndrom, och utgången såg mycket oviss ut. Skulle alla tre kunna överleva? En gång i veckan fick Hanna och Mattias resa till Huddinge sjukhus där Sveriges ledande läkare inom fostermedicin, Sverker Ek, finns.

—Han förklarade för oss att vi antingen kunde chansa på att allt skulle gå bra, men detta skulle också kunna innebära att vi kunde mista alla tre. Det fanns också risk att ett eller flera av fostren skulle kunna drabbas av svåra hjärnskador. Experten rekommenderade därför att vi skulle ”stänga av” ett av fostren för att de två andra skulle ha större chans att överleva.

Omänskligt beslut

—Ytterst var det vårt eget beslut, men det kändes helt orimligt. Alla barnen var ju våra och vi ville ha hem alla tre. Hur skulle vi kunna välja bort ett?

Hanna och Mattias bestämde sig för att göra det läkaren rekommenderade, det var trots allt han som var experten.

—Mardrömsscenariot var att jag skulle tvingas föda fram ett eller flera döda barn, men allt vi önskade där och då var att de barn som skulle komma till oss skulle vara friska och hela, säger Hanna eftertänksamt.

Men efter graviditetsvecka tjugofyra skedde en mirakulös vändning som ingen vågat tro på. Trillingarnas tillstånd förbättrades och operationen kunde blåsas av. Inte ens läkarexperter ute i Europa förstod eller hade varit med om något liknande tidigare.

 

LÄS MER: Lyckeliv är vårt lilla mirakel!

 

Hanna och Mattias var lättade och en lugn period följde. Nu skulle allt gå bra. Fem veckor senare, i samband med en rutinkontroll i vecka tjugonio, berättade Hanna att hon hade känt sammandragningar och haft en malande värk i magen det senaste dygnet. Genast ordinerades hon sängläge och dropp för att trillingarna skulle stanna kvar i den trygga livmodern så länge som möjligt. Men efter en vecka på sjukhuset kände Hanna att det var dags att föda och Mattias fick kasta sig i bilen för att hinna fram i tid. Den 28 januari föddes trillingarna med kejsarsnitt på Falu lasarett, tio veckor för tidigt. Vilton, som kom först, vägde 1118 gram och hans bröder Justus och Igor vägde 1563 respektive 1425 gram. Totalt medverkade 21 personer vid förlossningen!

—Det var en jättefin förlossning, lugn och stillsam, alla visste sin plats, säger Hanna som inte nog kan berömma den fantastiska sjukhuspersonalen som hon och Mattias har mött.

Direkt efter förlossningen intuberades Vilton och Igor eftersom de behövde hjälp med andningen.

En natt blev läget kritiskt för Igor, något krånglade med hans intubering, men han klarade krisen. Några dagar senare blev Vilton sjuk och läkarna befarade NEC, en mycket allvarlig tarmsjukdom som kan drabba för tidigt födda eller sjuka spädbarn. Den stora kuvösen med bebisen, som inte var mycket större än ett mjölkpaket, lastades in i en ambulans och Mattias följde efter i taxi till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Även denna gång verkade en skyddsängel vaka över trillingarna och Viltons operation behövde aldrig genomföras.

En dag i taget

—Nu är vi superglada, vi inser att vi är så lyckligt lottade, säger Hanna samtidigt som hon konstaterar att tiden som ligger bakom har varit tuff, riktigt tuff.

Genom hela graviditeten, och tiden efteråt, var hon fast besluten att bara tänka goda och positiva tankar.

—Mattias och jag kunde bara planera för en vecka i sänder, ibland fick vi hålla oss till en dag i taget, säger hon och stryker Justus över det lilla huvudet.

Hon tillbringade tio veckor på Falu lasarett innan trillingarna var redo att åka hem till huset i Hagen.

När familjen åter kunde börja se ljust på framtiden kom de intensiva veckorna med oro och vaka i kapp Hanna och Mattias. Det hade inte blivit många timmars sömn och de hade försummat dottern.

—Men vi har världens bästa farmor, berömmer Hanna.

Mattias mamma tog tjänstledigt en tid för att kunna avlasta Hanna och Mattias, inte minst för Hollys skull. Storasyster tvingades ju vara skild från sina föräldrar under perioder när dramatiken var som störst. Mattias, som är egen företagare, har också haft svårt att vara hemma så mycket som han egentligen skulle vilja.

Socialnämnden har gett Hanna och Mattias 20 timmars stöd i hemmet i veckan under sex månader.

—Nu har vi mycket tid att ta igen med Holly. Att bara kunna gå med henne och mata grannens hästar är värdefulla stunder.

 

LÄS MER: Syskonen föddes med hopväxta fingrar

 

Trots allt som trillingarna har gått igenom säger Hanna att hon aldrig har varit rädd på allvar:

—Vi har varit omgivna av släkt och vänner, positiva människor, som har peppat oss, och sjukhuspersonalen har varit helt fantastisk. De har sagt: Ni har starka och fina pojkar, de hade kunnat vara mycket sjukare.

Hanna berömmer också Sverker Eks professionalism, hans värme och humor som bar henne och Mattias genom den ovissa tiden.

Så med ens är det slut på friden. Holly har kommit hem från förskolan och pojkarna har vaknat och är hungriga. Samtidigt!

—Visst är det slitigt och visst kör det ihop sig ibland, säger Hanna. Men när jag såg Martin Timell och trillingsnickarna på tv så bröt jag nästan ihop. Jag blev så himla rörd och jag tänkte: Oh, my god, Mattias och jag kommer att få vara med om en så häftig resa – tillsammans med Holly och våra tre pojkar!

Obalans i moderkakan

TTS, tvillingtransfusionssyndrom, kan uppstå vid graviditeter med flera foster som delar moderkaka och beror på en obalans mellan fostrens blodcirkulation. Detta är vanligtvis oproblematiskt eftersom fostren alltid är genetiskt identiska när de delar moderkaka. Men för 10–15 procent medför obalansen att ett foster får för mycket blod och det andra för lite, vilket leder till hälsoproblem för båda. Tillståndet kan behandlas med gott resultat, exempelvis genom att täppa till flödet mellan fostren med laserteknik. Obehandlat är dödligheten hög.

 

 

Läs mer:

Lille Gösta är vårt mirakel

Lille Hilmers huvudvärk var en hjärntumör

Inger fick bli mamma till sina barnbarn

 

Av EWA BROBÄCK

Foto: SUSANNE JOBS

 

Läs också:

Dela
(42)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…