Annons

Annons

Hur skulle jag få henne att lita mig?

Peter blev kär så fort han såg Petra. Men hon var bränd och hade tröttnat på svekfulla karlar. Skulle hon kunna tro på kärleken igen?

Dela
(26)

Hur skulle jag få henne att lita på mig?

Mitt jobb i den lilla staden var slut och det var dags att fara vidare. Jag var resemontör, specialutbildad inom järnvägen, och åkte dit arbete fanns. Så såg min tillvaro ut och det passade mig bra eftersom jag var en riktig luffartyp.

Annons

Jag tjänade bra med traktamente och diverse ersättningar och hade sparat en rejäl slant. Kanske skulle jag ta ledigt en vecka och stanna i den lilla staden som var mest känd för sin järnväg? Priset för rum på stadens bästa hotell fick mig nästan att ångra mig, men så bestämde jag mig för att leta efter boende på annat håll.

På Prinsgatan hittade jag en prydlig skylt: Rum att hyra. Säkert en äldre dam, tänkte jag. Tyst efter nio, inga flickor på rummet, ingen rökning och så vidare…

—Hej där! hörde jag en glad stämma säga.

En ung kvinna i min egen ålder, det vill säga runt 30, frågade om jag ville hyra rum. Det var ingen lyx, men billigt. Kvinnan, som presenterade sig som Petra, hade ärvt huset och sedan blivit arbetslös, därav rumsuthyrningen. Allt detta berättade hon i en enda mening utan att andas och så log hon hela tiden.

I min fantasi gick vi redan med armarna om varandra i en lummig park och viskade heta kärleksord till varandra. Petra var den vackraste kvinna jag mött på länge och jag fick stålsätta mig för att inte verka snurrig.

—Det kostar extra för frukost. Toa finns i källaren och en trasig dusch, sa Petra och tillade att jag kunde få bo gratis i fem dagar om jag lagade duschen.

Jag fick ingen ro

Petra hade ingen ring på sig, men det kunde ju ändå dyka upp en tvåmeters-Tarzan och hotfullt väsa ”stick, hon är min”. Bäst att undanröja alla frågor, beslutade jag, och fick veta att hon var ensamstående. Min vackra hyresvärd bjöd sedan på fika med nybakad rågkaka gjord efter hennes mormors hemliga recept.

När jag senare låg i mitt rum fick jag ingen ro. Petras gäckande, mörka ögon ville inte släppa mig. Jag undrade om hon trots allt inte träffade någon – en sådan vacker kvinna fick väl inte vara i fred. Skulle jag kunna imponera på henne med mina insatser som rörmokare?

Nästa morgon vaknade jag av en knackning på dörren.

—Verktygen finns i källaren, jag måste sticka ut en stund. Ta kaffe i köket, ropade Petra och sedan hörde jag henne cykla iväg på en cykel som behövde rundsmörjas. Kanske ännu ett jobb för mig?

Efter kaffe och två ostmackor gick jag ner i källaren där badrummet utgjorde en sorglig syn. Fanns det ingen som hjälpte Petra med praktiska detaljer? Någon pappa eller avlagd pojkvän som kunde offra sig? Det verkade ju inte så.

Jag satte fokus på det jag skulle göra och hittade duschslang, murbruk, murarslev, gips med mera i den innehållsrika källaren. Klockan tre på eftermiddagen var jag klar och efter att murbruket hade torkat kunde Petra prova sitt nya badrum. Det skulle i och för sig behöva målas också – vad skulle min vackra hyresvärd säga om det?

De tänker ta huset

Jag gick ut en sväng för att äta en sen lunch och fick kålpudding till halva priset på en bar jag brukade äta på. När jag kom tillbaka satt Petra på trappan och grät. Hon bad om ursäkt och sa det var lite tråkigheter bara, inget att bry sig om.

Jag visade badrummet för henne och hon sa att det var fint, men jag märkte att något tryckte henne. Jag kände ju knappt henne så det kändes inte rätt att fråga henne.

—De tänker ta huset ifrån mig, sa hon tyst.

Nyfikenheten tog över och jag sa:

—Hur kommer det sig att en vacker kvinna som du lever ensam och hotas av bankrutt? Jag får inte ihop det.

Petra berättade om män som ville hjälpa henne med både det ena och det andra och sedan avsluta hjälpen med en stund i hennes säng. När hon avböjde ville de i stället ha hutlöst betalt – och svart skulle det vara. Själv ville hon inte fuska utan betala skatt och deklarera och göra rätt för sig. Nu kände hon sig dum, lättlurad och värdelös och dessutom var hon ju arbetslös och hade ont om pengar.

Jag ville så gärna hjälpa Petra, men ville inte att det skulle misstolkas. Jag funderade ett par dagar och kom sedan med mitt förslag. Petra var först tveksam, men sedan följde hon med mig till banken. Så blev jag den nye husägaren och Petra hyrde rum av mig.

—Du får sälja huset när du vill, sa Petra.

Men det tänkte jag inte alls göra, jag vill fortsätta att bo där tillsammans med Petra. Bara jag kunde få henne att lita på mig och förstå att jag var kär i henne. Det tog sin lilla tid och jag fick kämpa hårt, men sedan blev vi ett par.

Två år senare bar jag min fru över tröskeln till det som då var vårt hus. Vi väntade barn och passade på att gifta oss. Jag har slutat att luffa runt på olika jobb och har fått jobb vid järnvägen här i vår lilla stad. Petra arbetar som förskollärare och nu väntar vi vårt andra barn. Vår son ska bli storebror.

Peter

Läs mer

Jag fick inte mitt livs kärlek

Tack vare Stellan vågar jag tro på kärleken igen

Kärleken räddade Jimmy från drogerna


Läs mer om:

Dela
(26)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…