Annons

Annons

Hunden Edith fick ett nytt hem hos Agneta

När Agneta Enqvist skulle skaffa en ny hund valde hon att ta emot en omplaceringshund. Ett beslut som hon inte ångrar – även om hon var lite tveksam när hon först fick höra talas om Edith. En utmärglad, tovig liten hund som levt sex år i mörker…

Annons

 

Den som träffar Agneta Enqvist och hennes lilla maltesertik Edith kan inte tro annat än att de varit lyckliga tillsammans sedan Edith var en liten valp, så samspelta är de. I själva verket har Edith bara bott hos Agneta sedan den 30 augusti förra året. Dessförinnan hade hunden haft det mycket svårt.
– Hon hade legat i en mörk lada där hon fick valpkull efter valpkull som sedan sålts på Blocket, berättar Agneta i Hemmets Veckotidning nr 6.
Så vitt man vet hade Edith tillbringat större delen av sitt sexåriga liv på det sättet. När polisen beslagtog henne hade hon nästan inga muskler. Pälsen var en enda tova och ögonen tålde knappt ljus eftersom hon levt i mörker.
– Den första tiden gick vi många men väldigt korta promenader, berättar Agneta, och jag fick ofta bära henne bitvis eftersom hon hade så lite ork. Ögonen rann hela tiden och var irriterade av ljuset.
Agneta har haft flera hundar tidigare, amerikanska cocker spaniels. Den sista av dem, Luciano, hade precis gått bort när Agneta läste ett reportage i en kvällstidning om Djurskyddet Malmö, en ideell organisation som arbetar med att hitta omplaceringshem till hundar som beslagtagits av polisen, så att de inte ska behöva avlivas.
– Jag ringde Inger Carnegie på Djurskyddet Malmö för att höra om de hade någon hund som kunde passa mig. ”Vi har en liten malteser på sex år”, sa hon. ”Nej, en så gammal hund vill jag inte ha och ingen tik”, sa jag.
Men på något sätt lyckades Inger ändå väcka Agnetas intresse för den lilla Edith. Och efter en lång utfrågning om vanor, jobb, tidigare hundvana – plus en rekommendation från Agnetas veterinär – fick Agneta slutligen efter ett par dagar beskedet att hon kunde åka och hämta Edith när hon ville.
– Det visade sig att hon var på ett djurhem bara tio minuter härifrån, berättar Agneta. Jag åkte dit och där satt den lilla hunden i en stor bur, med alldeles tovig och smutsig päls.
Agneta tog hem henne, badade och klippte ner den toviga pälsen. Och Edith låg alldeles stilla.
– Jag trodde först att hon var sjuk, men förstod sedan att hon njöt så av att bli ompysslad, kanske för första gången i sitt liv.
Det var som om Edith genast förstod att livet nu skulle bli bättre. Redan efter första promenaden visste hon vilken dörr hon skulle springa till, vilket som var hennes nya hem.
– Jag är så förvånad över att det gått så lätt, säger Agneta, som föreställt sig att hon i början skulle ha en rädd och ynklig hund, vars förtroende hon skulle få kämpa för att vinna.
– Men hon har varit tillgiven från första stund. Jag märker att hon har haft det jobbigt, men på ett positivt sätt: hon är som ett läskpapper. Hon kan inte få nog av kärlek, skrattar Agneta.

Men ibland påminns hon om att Edith har ett förflutet som hon inte vet något om.
– Det är som om vissa signaler väcker minnen till liv.
Ofta handlar det om ljud, eller dofter. Ett plötsligt smattrande ösregn när de åkte bil gjorde Edith livrädd, ett tuggben skänkt i all välmening fick henne att gny av skräck.
– Eller en gång när vi var i Spanien och jag gick runt och klappade i händerna för att uppmana henne att leka. Då ryckte hon till och blev skräckslagen, säger Agneta.
I sitt nya liv har Edith varit i Spanien på semester tillsammans med Agneta och bonushusse Christer. Åkt flygplan i flygväska och fått beröm av flygpersonalen för att hon var så lugn och fin. Världen har blivit större för Edith och hon börjar bli mer och mer nyfiken på den.
– Första tiden gick hon bara rakt fram på promenaderna, berättar Agneta. Nu är det som om hon börjar ta för sig av världen. Hon stannar och nosar, tittar på en fågel, undersöker saker som hon tidigare inte hade tid att lägga märke till.
– Jag har haft hundar tidigare och älskat dem, säger Agneta, men för Edith är känslorna på något sätt starkare. Jag kan bli så rörd och så ledsen när jag tänker på hur fin och tillgiven hon är, och hur illa behandlad hon varit. Det är helt otroligt att få känna hur hon andas ut här, i trygghet.
– Det bästa hon vet, berättar Agneta, är när vi sätter på musik och dansar. Jag har henne i famnen och hon sätter nosen i min halsgrop och hänger som en trasa och bara njuter.
Vill du ta hand om en omplaceringshund?
De största organisationerna som jobbar med omplaceringar är www.djurskyddetmalmo.se, tel 0703-11 24 40 (Skåne) och www.hundstallet.se, tel 08-20 38 48 (Stockholmsområdet). På andra orter finns lokala föreningar som samarbetar med polisen på liknande vis.

 

I veckans nummer kan du också läsa om Catharina Lundberg som arbetar ideellt på Djurskyddet Malmö med att hitta nya hem till hundar som råkat illa ut.

Text: Hanna Hallborg

Foto: David Bergström

 

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…