Annons

Annons

Hjälp, är du också ansiktsblind?

Synen är det inget fel på, ändå känner de inte igen vänner och bekanta, och ibland inte ens sig själva. Runt två procent av befolkningen antas vara ansiktsblinda, ett handikapp som kan orsaka minst sagt pinsamma situationer, det vet både Mark Levengood och Felix Herngren.

Dela
(25)

ansiktsblindhet

 

För Anna Jarås, 65 år, blir det ofta pinsamt när hon stöter på bekanta på platser där de inte brukar träffas. Kläder känner hon igen, men inte ansikten.

Problemet med ansiktsblindhet började tidigt, när hon var 19 år och hade bestämt träff med en kille som hon mött på en dans några dagar tidigare.

Annons

—När jag stod utanför biografen visste jag inte vem jag väntade på. Jag kom inte ihåg hans ansikte, men när han dök upp hade han tack och lov samma kläder på sig som på dansbanan!

Det var första gången det gick upp för Anna att hennes oförmåga att känna igen ansikten kanske inte var helt normal.

—Innan dess hade jag bara förutsatt att alla hade lika svårt att följa med i en film eller tv-serie för att de blandade ihop skådespelarnas ansikten, säger Anna.

Många ansiktsblinda har även dåligt lokalsinne och teknikrädsla. Men det är inget som Anna känner igen. Här utforskar hon omgivningarna på en segway.

Många ansiktsblinda har även dåligt lokalsinne och teknikrädsla. Men det är inget som Anna känner igen. Här utforskar hon omgivningarna på en segway.

Anna, som bor i Kalmar, har svårt att känna igen grannar, nya arbetskamrater, barnens kompisar och vännernas bekanta om de träffas ute på stan eller i miljöer där de inte brukar stöta på varandra. Men hon räknar sig ändå som milt ansiktsblind. De hårdast drabbade känner inte igen sina egna barn om de bytt kläder på dagis.

—Min senaste riktigt pinsamma händelse skedde när jag träffade en väninnas väninna i affären. Trots att vi umgåtts några timmar tidigare kände jag inte igen henne. Hon pratade och jag såg nog mest frånvarande ut.

För cirka femton år sedan läste Anna om ansiktsblindhet på nätet. Det var första gången som hon förstod att det faktiskt fanns en riktig diagnos.

—Jag har haft svårt att sätta mig i kafferummet på jobbet och berätta rakt ut att jag är ansiktsblind. Att det skrivs om det gör det lättare för mig att vara öppen, säger Anna.

Hon möter ofta förståelse när hon berättar om sitt handikapp, men tror att alla kanske inte ser allvaret och sorgen bakom.

—De säger att ”jag har också svårt med namn”. Men jag lider nog mer, säger Anna.

Anna har aldrig brytt sig om att få en läkardiagnos, det hade inte gjort någon skillnad, menar hon.

— Jag är 65 och precis som många andra i min ålder har jag slutat att bry mig om vad andra tycker och tänker, säger Anna med glimten i ögat. Jag har nyss flyttat till ett flerfamiljshus med tre uppgångar. Jag har bestämt mig för att jag hälsar på alla. Och när vi träffas på gården och gör saker ihop, då berättar jag helt öppet om att jag har svårt att känna igen folk.


Läs mer om:

Dela
(25)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…