Annons

Annons

Hemmets hjärtebarn har fått sitt hjärtas dam!

Den 14 juli stod ett lyckligt par på piren vid Galtabäcks hamn, söder om Varberg, och lovade varandra evig kärlek. Inför hurrande vänner och släktingar kysste Jon Ohlsson sin älskade Catherine Ungberg. Och brudgummens stolta föräldrar, Roger och Sol-Britt Ohlsson, lät glädjetårarna rinna nerför kinderna.
Men det fanns en tid när de grät av oro och förtvivlan. När deras hjärtebarns liv hängde på en alltför skör tråd…
– Jon visade tidigt att han var en kämpe, berättar Sol-Britt i Hemmets Veckotidning nr 36.
Vi träffas i lägenheten på Slottsgatan i Varberg, hemma hos Sol-Britt, 60, och Roger, 63. På bordet ute på den inglasade balkongen ligger Hemmets Veckotidning från början av 80-talet. Jon visar Catherine artikeln som berättar om hans mirakulösa kamp för att överleva.
– Vi märke redan på sjukhuset att något var fel, berättar Sol-Britt. Jon sov väldigt mycket och varje gång han åt kräktes han efteråt, men eftersom varken läkare eller barnavårdscentralen hittade något fel, åkte vi hem.
Efter några dramatiska turer skulle det visa sig att Jon hade ett medfött och väldigt ovanligt hjärtfel, kallat totalt anomalt mynnande lungvener.
– Det är ett fosterstadie som inte återbildats, berättar Roger. I korthet innebär det att det syresatta blodet som kommer från lungorna går tillbaka till lungorna så kroppen får inget syre. Det enda syresatta blod Jon fick var genom ett hål mellan kamrarna, som också var en del av hans hjärtfel.
Eftersom Jon inte kunde syresätta sig själv blev hans tillstånd snabbt livshotande. Läkarna på Östra sjukhuset i Göteborg, dit han fördes för att opereras, hade aldrig haft ett barn som var i så dåligt skick.
– Operationsmetoden var dessutom väldigt ny, inflikar Sol-Britt. Bara två, tre hade opererats tidigare och ingen så liten som Jon, han var ju bara tre veckor gammal och vägde 2,5 kilo

Annons

I dag tänker ingen i familjen så mycket på det som hände för snart 30 år sedan, men när minnena kommer väcker de starka känslor. Rösten stockar sig på Roger när han berättar:
– När vi fick vi beskedet av läkarna, att det inte var mycket att hoppas på, minns jag hur jag stod och tittade på det lilla knytet och tänkte ”låt honom åtminstone få en chans”. Men jag såg honom knappt för alla tårar.
Men Jon visade sig vara en riktig tuffing. Efter en 5–6 timmar hjärtoperation kunde läkarna konstatera att allt gått som planerat.
– När vi fick komma in till Jon, se hans små rosiga kinder och han kramade mitt finger, då förstod vi att han skulle klara sig, säger Sol-Britt och ler.
I dag är Jon 30 år och har gått från att vara mammas och pappas hjärtebarn, till Catherines käresta. Det enda minnet från hjärtoperationen är ärret som löper över bröstkorgen från operationen, ett ärr som växt sig större med åren. Men på insidan är allt som det ska vara.
Att Jon är ett hjärtbarn är inget som varken familj eller vänner gjort stor sak av. Kanske för att Jon själv utstrålar ett sådant lugn. Det har han alltid gjort.
– Jag ser aldrig några större problem med saker och ting, förklarar Jon. Och jag har heller aldrig valt bort saker på grund av hjärtfelet.
Hjärtoperationen har dock gett familjen en mer ödmjuk inställning till livet.
– På många sätt är vi som alla andra familjer, fast vi har lärt oss att leva i nuet och ta tillvara stunderna, både här hemma och när vi har varit ute och rest. Vi har rest mycket med Jon och hans bror Måns som är tre år äldre, berättar Sol-Britt.
Jon går just nu butiksledarutbildning inom ICA, för att en dag kunna bli handlare och äga en egen butik, gärna i trakterna runt i barndomsstaden.

Att det är en ljus och härlig framtid som väntar det nygifta paret råder det ingen tvekan om. Jon och Catherine strålar i kapp när de berättar om höstens bröllopsresa, och drömmarna om att en dag bilda familj. Att Jon är ett hjärtbarn påverkar inget av detta.
– Jons hjärtfel är inte ärftligt, förtydligar Sol-Britt.
– Nej, enda gången vi tänker på mitt hjärtfel är på alla hjärtans dag, då blir det alltid bakelser, säger Jon.

Visste du att...
…alla barnhjärtoperationer i Sverige görs sedan 20 år i Göteborg och Lund, en centralisering som gjort att svensk barnhjärtsjukvård i dag håller världsklass. Varje klinik har också sin egen mottagning för vuxna med medfödda hjärtfel, GUCH.
…på 1960-talet var överlevnaden bland hjärtebarnen cirka 60 procent. Tack vare framgångsrik forskning överlever i dag mer än 95 procent!

Läs hela artikeln i veckans nummer!

Foto: Gugge Zelander

 

Läs också:

Dela
(1)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…