Annons

Annons

Heidi hjälper barnen i Nepal

Heidi Ek reste på semester till Nepal för att bergsvandra. Två och ett halvt år senare var hon tillbaka, men denna gång vid den skola hon själv varit med och byggt upp.

Dela
(0)

11
Visa bildspel

/
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Heidi hjälper barnen i Nepal
Text: Lina Norman Foto: Anna Edlund
...
Visa mer

 

I den lilla bergsbyn Thade i Nepal, 3 000 meter över havet, bor drygt 200 människor. Heidi Ek visar en bild av byn: en grupp stenhus med blå plåttak på en sluttning. Nästa bild föreställer Heidi sittandes på en bänk bredvid två pojkar och en liten flicka, alla har de små skålar i händerna.

Annons

—Här åt vi lunch, berättar Heidi leende. Det var en bön- och potatisröra, en ganska vanlig skollunch i Thade.

Vi befinner oss hemma hos 44-åriga Heidi på Hisingen i Göteborg. För tre år sedan kände hon inte till Thade, byn som då inte hade en fungerande skola, men allt skulle förändras efter en vandring i de nepalesiska bergen. Heidi bestämde sig nämligen i mars 2013 för att åka på en 23 dagar lång vandringsresa.

Väl uppe bland bergen i Nepal fick Heidi höra talas om ett projekt som dragits igång med målet att bygga en ny skola i Thade.

—Det som fanns var en massa bra planer och en gammal förfallen skolbyggnad, berättar Heidi.

Men projektet, som startats av en man som heter Saran Subba och hans svenska fru Christina Sandström, hade avstannat eftersom man inte fått ihop tillräckligt med pengar.

Långt till skolan

Heidi berättar om hur vissa av barnen i Thade tidigare fick vandra i två timmar för att ta sig till en skola i en annan by.

—När de skulle gå hem igen hade det ofta blivit mörkt.
 Andra fick åka till huvudstaden Katmandu och gå i skolan där, men alla hade inte råd med det. Det var många barn som inte gick i skolan alls.

När vandringen var över och det var dags för hemresa hade Heidi fortfarande inte själv besökt Thade, men hon hade blivit så berörd att hon ville försöka göra något för att hjälpa till.

—När man går i 23 dagar och pratar om den här skolan och hur mycket den skulle betyda, då blir man engagerad, konstaterar Heidi.

Det behövdes drygt 200 000 kronor för att bygga upp skolan och väl hemma bestämde sig Heidi för att göra ett försök.

—Jag ringde några samtal, säger hon dröjande. Men det visade sig att det inte var så enkelt utan en organisation. Så jag googlade ”starta skola i Nepal” och fick upp några andra skolprojekt. På så sätt kunde jag se hur de hade gjort. Jag startade också en organisation tillsammans med två vänner som kom in i projektet. Även Christina sitter i styrelsen.

Härnäst ringde Heidi, som då arbetade på Volvo, till VUH, Volvoanställdas U-hjälpsförening, och hade ett samtal med ordföranden.

—Hon sa ”Åh, du låter så engagerad. Du får gärna komma och berätta om projektet”, minns Heidi.

Sagt och gjort. Heidi gick för att träffa styrelsen i VUH, som genom pengar som Volvoanställda skänkt sponsrar projekt i fattiga länder i världen.

—Och vi fick bidrag, utbrister Heidi leende. Med de pengarna och med bidrag från privatpersoner och några andra företag byggde vi sedan skolan. Bygget kom igång på våren 2014.

Heidi berättar att hennes pensionerade pappa Kauko Imponen reste till Thade för att hjälpa till med själva byggarbetet.

—Han är cool. Han blev väldigt omtyckt i byn.

Jordbävning i området

I maj förra året var det så tänkt att skolan, som fått namnet Grace Academy Thade, skulle öppnas och Heidi skulle vara med vid invigningen. Men så inträffade den allvarliga jordbävningen i landet och i området.

—Byn klarade sig, men det var ändå för farligt att resa dit, säger Heidi. Vi bestämde att skolan trots allt skulle öppnas. De hade en mini-invigning och sedan hade vi den stora invigningen i november.
 Att komma dit, träffa barnen, leka med dem, få träffa rektorn och lärarna – det kändes jättestort. Invigningen höll på en hel dag, det var fantastiskt. Vi hade släpat med två tårtor också från Katmandu, åtta timmar bort med bil.

Skolan har i dag 42 elever. Där finns två förskoleklasser, en etta och även en dagisgrupp.

—Vi erbjuder fria luncher, berättar Heidi. Det, och kvaliteten på undervisningen, har triggat många föräldrar att skicka sina barn till skolan. Och det kommer barn även från byarna runtomkring.

Thade ligger i det fattigaste och mest försummade distriktet i Nepal. Det finns inget rinnande vatten i husen och inga duschar. Vädret är rått.

—Första gången jag kom dit kunde man få tillgång till el max en timme om dagen, minns Heidi. Ungefär så är det fortfarande. Men människorna är otroligt vänliga och väldigt medvetna om betydelsen av utbildning och andra viktiga frågor. Och jag har aldrig sett gladare människor.

Heidi fingrar lite på sin kaffekopp. Katterna Lola och Chabo stryker nyfikna omkring i köket.

—Det är så himla härliga barn, säger Heidi och återgår till att berätta om höstens besök i Thade, i samband med skolinvigningen.

—Jag hälsade också på i skolan dagen efter invigningen. Vi lekte svenska lekar och barnen ville hålla handen hela tiden. Under lektionerna ville de sedan visa sitt absolut bästa. Alla var jätteglada och rektorn var så stolt. Det var fantastiskt att se.

Behöver bli självförsörjande

Heidi förklarar att hon är socialantropolog från början.

—Att jag nu kan hjälpa till genom skolprojektet känns bara fint. Jag lägger gärna tid på det. Utbildning är verkligen grunden till ett bra liv. För barnen är det vägen ut ur fattigdom. Men det fungerar inte i längden att skolan är beroende av oss.

Hon berättar att de behöver få in 150 000 kronor om året, och att de räknar med att det dröjer fem år innan skolan rullar själv.

—Kvinnorna i byn ska starta upp ett kooperativ och sälja hantverk för att få in pengar både till skolan och till dem själva, säger Heidi som har som mål att åka och hälsa på en gång per år. I framtiden vill hennes barn Jessica, 14, och Lucas, 12, gärna följa med och längre fram skulle Heidi till och med kunna tänka sig att bo delar av året i Nepal.

—Man lever så isolerat här, säger hon. I Thade är alla så närvarande.

 

 

Läs mer: 

Som djurvolontär gör Birgith skillnad

Ulf och Camilla reste till Afrika som volontärer

Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt

 

Text: Lina Norman

Foto: Anna Edlund


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…