Annons

Annons

Häng med Richard Herrey till mammas gata!

Redan som barn lärde sig Richard Herrey att jobba för att få ekonomin att gå ihop. Han fick mocka i stallen på föräldrarnas ridläger och dela ut tidningar. Allt för att pappa Willy var fast besluten att ge sina barn det han själv aldrig kunde få - en gedigen musik- och dansutbildning.

Dela
(0)

10
Visa bildspel

/
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
Häng med Richard Herrey till mammas gata!
...
Visa mer

 

Regnet hänger i den varma luften under den augustidag då vi möter Richard Herrey på hans mammas gata i Göteborg. Eller rättare sagt på några av gatorna. Richard har växt upp på flera ställen – i Strömstad, Sitges, Tynnered, centrala Göteborg, Los Angeles…

Annons

I motsats till den mulna himlen strålar det om Richard när han visar runt och berättar om alla hyss och upptåg. Han har hunnit fylla ett halvt sekel, håret är kortklippt men lika tjockt som på 80-talet. Leendet har han kvar – men de gyllene skorna är utbytta mot limegröna träningsdojor.

—Jag var väl inte Guds bästa barn. Men inte det sämsta heller, säger han med bus i blicken och pekar på Stadsbiblioteket.

— Där hängde jag med kompisarna många timmar under högstadietiden sedan vi flyttat in till centrum. Men det var inte flitens lampa som lyste. Jag var helt enkelt skoltrött, trivdes inte så bra på Nordhemsskolan och skolkade en hel del. Biblioteket blev lite av en fristad där man kunde lyssna på musik och läsa tidningar.

—Men det gick ju hyfsat bra för mig ändå, säger han och skrattar.

Det finns många felaktiga uppfattningar om mellanbrodern med de gyllene skorna och Diggi-loo diggi-ley, låten som än i dag älskas och spelas flitigt, 31 år efter Eurovisionssegern. En av de grövsta missuppfattningarna är att han är en aktiv mormon, som glidit in i showbusiness tack vare rika föräldrar som hade råd att flytta barnen till USA.

Richard tog ett aktivt beslut och lämnade kyrkan för många år sedan. Och när familjen flyttade till USA hade de så ont om pengar att de fick resa en i taget när de jobbat ihop tillräckligt med pengar.

Vilda västern-liv

Richard föddes i Strömstad och under flera somrar levde han rena vilda västern-livet. Föräldrarna Willy och Gerd arrangerade Ranchens ridläger, ett av Sveriges största, under somrarna. De hade bortåt 50 hästar och dagarna var fyllda av ridning, bad, bus, lek och utflykter tillsammans med massor av andra barn. Men det innebar också hårt jobb för hela storfamiljen. Förutom lillebror Louis och storebror Per har Richard också fyra äldre systrar; Gil, Liz, Eva, och Mari.

—Vi fick alla arbeta. Det var här jag lärde mig att bygga hagar, laga staket, göra rent i stallet. Men i gengäld fick jag också njuta av de mest fantastiska sommarlov. Det var ju alltid gott om lekkamrater här och nära till havet.

Det var inte bara ridningen som intresserade de unga bröderna. Musik, dans och fotboll var något de alla gillade.

—Här på gräsplanen lirade vi alltid med kompisarna. Det var turneringar och ett ständigt kickande. Grannarna var säkert irriterade och fönsterrutorna ofta i fara, säger Richard när vi går runt bland radhuslängorna i stadsdelen Tynnered där familjen Herrey bodde i flera år.

—Vi testade också brandstegarna och lekte uppe på taken. Efter en tid sattes det upp plankor för de nedersta stegen så att små pojkben inte skulle kunna klättra upp. Naturligtvis blev detta bara en sporre och vi firade oss upp i stället.

Pyramidspel gick fel

Richard var sju år när musik- och dansintresset tog fart på allvar. Familjen hade flyttat till Sitges utanför Barcelona. Pappa Willy hade lockats av att kunna tjäna pengar på att sälja glass och kosmetikavaror för ett pyramidspelsföretag. Det gick inte så bra och det dröjde inte länge förrän Gerd och Willy Herrey var tvungna att flytta tillbaka till Sverige för att söka jobb.

Men barnen blev kvar och bodde hos storasyster Gil som var 18 då och tog hand alla sina syskon.

—Jag började i engelsk skola men framförallt var det dansen och musiken som gav de starkaste minnena från Spanientiden.

Det var här som sagan Herreys föddes.

—Per hade börjat spela gitarr, skrev egna låtar och vi andra sjöng med. Så var det ju alla serveringarna där det både sjöngs och dansades flamenco. Jag kunde stå och titta, njuta och spana på hur de rörde sig och vilka steg de tog. Naturligtvis började jag själv dansa.

Hemma i Göteborg igen blev det utbildning på instrument och dessutom balettakademien för Richard, Per, Louis och syster Mari. Föräldrarna skaffade instrument och musikanläggningar som riggades upp hemma i Tynnered.

—Det var dyrt, egentligen tror jag inte vi hade råd. Men mina föräldrar ville att vi barn skulle ha det bra även om det innebar att de fick ta extrajobb. Vi fick ju också själva hjälpa till med försörjningen.

—Pappa har alltid levt ett rotlöst happy-go-lucky-liv och när han fick en idé om någonting kunde ingenting stoppa honom. Inte ens mamma, säger Richard och förklarar att pappan ville väl men inte alltid insåg att allt som glimmade inte var guld.

—Mina föräldrar kom båda från arbetarfamiljer med knappa förhållanden. Pappa växte upp hos sin farmor och farfar sedan hans mamma skiljt sig och tvingats välja bort ett av de två barnen när hon skulle gifta om sig. För mamma och pappa, som båda lever på Gotland i dag, var det alltid familjen och kyrkan som prioriterades.

Alla jobbade jämt. Willy tog dubbla jobb och Gerd körde spårvagn och buss. Hela familjen jobbade också som tidningsutbärare i Haga, varje dag under flera år.

— Jag minns varenda trappuppgång och varenda liten genväg. Fast dagens Haga är ju vackert, på den tiden såg det mer ut som i tv-serien Albert och Herbert, säger Richard och skrattar.

Respengarna tog slut

I Göteborg fortsatte scendrömmarna att växa. När han var 10 år spelade han med i Annie get your gun på Scandinavium. Herreys popband deltog i talangtävlingar, spelade i kyrkan och uppträdde på De okändas revy.

Pappa ville att barnen skulle få den bästa utbildningen – och den fanns i USA.

—Vi flyttade till Los Angeles för att kunna gå på dansskolor. Men det var dyrt så först skickades jag över ensam till Dupree Dance Academy. Jag hade tur och lyckades få stipendium som bekostade utbildningen. Då fick jag åka hem och hämta Louis. Vi köpte billigaste standbybiljetten, fick 200 kronor till maten – men fick vänta i tre dagar innan vi kom med. Sista dagen hade vi nästan slut på respengarna, och hade bara råd att köpa en chokladkaka att dela på, minns Richard.

Även Louis fick stipendium och ett halvår senare kom Per. Och därefter föräldrarna. Herreys var återförenade, men när Mari var 16 hoppade hon av bandet.

—Vi hyrde ett litet hus, pappa fick jobb på ett lager och städjobb och mamma arbetade som nanny.

I början av 80-talet jobbade Richard som dansare i Hollywood och medverkade bland annat i Travoltas film Staying Alive och i populära tv-serien Fame.

Resten är, som man säger, pophistoria.

—Åren efter segern i Melodifestivalen och Eurovision Song Contest var fantastiska, men helt galna. Vi slog igenom över en natt och hade svårt att ta in vad som hänt.

Herreys blev den bäst säljande popgruppen i Sverige under 80-talet och slog publikrekord på många konserter. Men efter några år dalade deras stjärnor och grabbarna var rejält slutkörda. När Herreys splittrades var bröderna mogna att gå vidare i livet. Per är i dag jurist på musikerförbundet och Louis utbildningschef inom mormonkyrkan.

Richard gifte sig med sin Marie, fick två döttrar, Mirelle och Melina, och har fortsatt livet i full fart och med stor aptit och nyfikenhet. Under några år bodde familjen i Los Angeles men återvände till Sverige.

— Livet går upp och ner. Jag har fått vara med om så mycket som berikat mig och gett mig erfarenheter, och det är jag väldigt tacksam för. Jag är nyfiken och inte rädd för nya utmaningar, eller för att jobba mycket. Det har jag med mig sen barndomen.

Bröderna har bra kontakt med varandra och varje år sammanstrålar de för någon eller några konserter. Fansen har inte glömt. De gyllene skorna gnistrar än!

Om Richard

Ålder: Fyller snart 51 år.

Familj: Hustrun Marie, döttrarna Mirelle och Melina.

Aktuell: Programledare på Sveriges Radio P3/P4, sänder Önskenätter i programmet Vaken. Många artistuppdrag.

Bor: Saltsjöbaden.

Efter Herreys: Har bland annat spelat i Grease och översatt, producerat, regisserat och medverkat i West Side Story. Den gick två säsonger på Oscarsteatern i Stockholm och vann flera Guldmasker. Tillsammans med Christer Björkman gjorde han schlagershowen Rätt låt vann som sedan blev turnén Den stora Schlagerfesten. Har varit chef för Oscarsteatern och Golden Hits i Stockholm, programledare på Vinyl 107 och marknadschef för Vätternrundan.

Motionär: Han tränar mycket och i somras kunde vi följa honom i SVT när han genomförde "En svensk klassiker". Cyklar, simmar, springer, tränar på gym och åker skidor.

Sommargodis: Älskar glass, ju större desto bättre.

 

Läs mer

Jonas Wahlström hade eget zoo redan i pojkrummet

Birgit Carlstén bjuder hem oss till mammas gata

Följ med Tareq Taylor till barndomens Malmö

 

AV MAUD HOLMBERG KLYFT

FOTO: CICCI JONSON, ERIK LINDAHL/TT och PRIVAT


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…