Annons

Annons

Han är Hälges ”pappa”!

Dela
(0)

Var skulle seriefiguren Hälges skapare bo om inte mitt i glesbygden med skogen runt knuten? Lars Mortimer trivs bäst hemma på sin Hälsingegård även om han och hustrun Ulla då och då får objudna gäster. Både tvåbenta och fyrbenta…

Annons

– Vi får besök av älgar – och tyska turister som spelar jakthorn för oss!

 

För att hitta hem till Lars Mortimer krävs en detaljerad vägbeskrivning à la svensk landsbygd: ”Håll utkik efter byahuset” och ”sväng vänster vid brevlådorna”. Men vid vägens ände och skogens början ligger den där till sist, den välskötta Hälsingegården som har varit Lars Mortimers hem och arbetsplats i över trettio år.

Gilla Hemmets på Facebook

– Någon frågade om vi tänkte skaffa sommarhus. Men varför i hela fridens namn ska vi det? Vi bor ju i vår sommarstuga, säger hustrun Ulla och serverar kaffe i Hälge-muggar och ostkaka som tillverkats på ett gårdsmejeri i närheten.

Visst händer det att de åker utomlands på semester. Men för Ulla och Lars Mortimer är hemma alltid bäst, speciellt på somrarna när hästarna betar i hagen nedanför tomten. Hunden Arne följer gärna med ut i skogen när det är dags att plocka hjortron. Och det gäller att hinna dit först!

– En sommardag var jag ute på myren för att plocka hjortron, men det fanns inte ett enda bär kvar. Jag var övertygad om att någon annan bybo hade hunnit före mig – tills jag såg björnspåren, säger Ulla.

Det finns alltså björn i skogen. Älg finns det också. De syns inte till lika ofta som förr om åren, men i vintras gick det älgar tvärs över gårdsplanen mellan ateljén och logen med den stora Hälge-skylten på porten. Ulla och Lars märkte att det rörelsestyrda ljuset gick igång och trodde att en katt, eller kanske en räv, sprungit förbi i mörkret. På morgonen hittade de älgbajs mellan tallrötterna.

– När vår dotter Lisa var tonåring sommarjobbade hon faktiskt med att plocka älgbajs. Den sålde hon sedan vidare till en man som paketerade älgbajset i glasburkar och sålde till turister, berättar Ulla.

Lars Mortimer, som fyllt 66 år, hade länge haft en tanke om att göra en serie om en älg när Hälge föddes i baksätet på vägen mellan Falun och gården utanför Alfta.

– Älgar har ett komiskt anslag i huvud och nos. Det har jag alltid tyckt. Men det var inte förrän då, när jag satt i min kompis bil, som jag förstod hur min älg skulle se ut. Jag såg framför mig att han skulle ha två ben och kunna kommunicera både med djur och jägare, säger Lars.

Första Hälge-serien publicerades 1991 i tidningen Åsa-Nisse. I dag är Hälge en mindre industri. Just nu publiceras Hälge i ett 40-tal svenska tidningar, bland annat här i Hemmets Veckotidning.

Lars kommer från början från Sundsvall. Pappa var lokförare, mamma hemmafru. I Hälsingland hamnade han tack vare sin första fru, som hade släkt i området.

– Från början var det bara tänkt som ett sommarställe medan vi bodde i Stockholm. Men sen blev det som det blev. När vi ändå skulle renovera var det en släkting som sa, ”men ska ni inte dra in vatten?” Så vi fick vatten, avlopp och en panna, och sen plötsligt bodde vi här, säger Lars.

Ulla och Lars hade varit vänner och kollegor i många år när de blev ett par. De hade då båda mist sina livskamrater. Lars var ensam med sonen Calle och Ulla hade två barn, Sophie och Rickard, som redan hunnit bli vuxna. Ulla tvekade aldrig inför att lämna Sundbyberg och flytta ut till Lars i skogen.

– Jag har mina rötter i Gästrikland och hade nog på något sätt alltid varit på väg norrut. Nu kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans. Jag åker till storstan så sällan som möjligt. Bilköer är frustrerande, det tar lika lång tid härifrån till Järva krog som från Järva krog till andra sidan Stockholm. Det negativa med att bo som vi gör är förstås att vi behövt skjutsa Lisa mycket. Men fördelarna med att bo så här överväger ändå, säger Ulla.

Deras hälsingegård består av fyra större byggnader – boningshus, ateljé, gäststuga och en loge, som byggts om till galleri och ”förlängt matsalsrum”.

– Vi brukar ordna surströmmingsfest för släktingar och vänner. Då är det skönt att kunna duka långbord och ha möjlighet att sätta till ett extra bord ifall fler gäster dyker upp. När festen sedan är slut är det bara att stänga porten och vänta med städningen tills lusten faller på, säger Ulla.

Det stora boningshuset är äldst och flyttades hit i samband med det laga skiftet på 1800-talet.

– Timmerhusen var som lego, det var bara att plocka ner bitarna, flytta och bygga upp på nytt. Det fanns faktiskt ett ännu pampigare hus här i två våningar, men det revs tyvärr 1943 och såldes som kol till Stockholm, säger Lars och visar en gammal bild från gårdens glansdagar under första världskriget, då ägarna tjänade stora pengar på export av tjära.

Ateljén består av tre rum. Två används som ritrum, det ena för serietecknandet och det andra för mer ”kladdigt” skapande med färg. I det tredje sitter Ulla när hon sköter det administrativa.

– Det ringer folk hela tiden till oss och vill sätta Hälge på sina saker. Ofta säger vi nej för att prylarna och tröjorna har för dålig kvalitet. En gång ringde det en kille som snidade träfigurer och frågade om lov att plocka mina idéer. ”Du kan väl skicka en till mig?”, bad jag, och sedan dess har han skickat en om året, säger Lars och visar på en hylla med Hälge-träfigurer.

 

Läs hela reportaget i Hemmets Veckotidning nr 32!

 

Foto: Helene Svensson


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…