Annons

Annons

Gunnel Carlson minns barndomen: ”Jag växte upp på pappas plantskola”

Hon älskade att odla och påta i jorden – men det var journalist hon ville bli. Gunnel Carlson är uppväxt på plantskola i Blekinge, hennes pappas, så hon visste hur mycket slit det var och hur lite pengar som blev över. Hon utbildade sig till journalist och lät blommorna bli en hobby. Men en dag var hon tillbaka till sina rötter...

Dela
(93)

Gunnel Carlson

Gunnel är tacksam för att föräldrarna inte lydde hennes råd att sälja stugan på Nabben, alldeles intill havet. I dag är det familjen Carlsons rofyllda oas. Foto: Gugge Zelander

Trots ett stilla sommarregn är naturen magiskt. Runt den lilla stigen genom skogsdungen, som förbinder sommarstugetomten med havet, prunkar djupt rosa vildrosor i  massor.

– Åh, vilken doft, säger Gunnel, som kupat en blomma i sin hand och borrat näsan i den.

Annons

– Underbart! Det är vresrosen, Rosa rugosa, min pappa sålde den på plantskolan fast detta är den vilda arten.

En sann trädgårdsvän går ingenstans utan sin sekatör. Gunnel Carlson hivar upp sin och klipper vant av några blommor som ska få sprida väldoft i stugan.

Stilleben i stugan. Foto: Gugge Zelander

Stugan är det fritidshus som hennes föräldrar byggde, och som Gunnel förr uppmanade dem att sälja eftersom de nästan aldrig hade tid att vara där.

I dag är hon glad att de inte lydde hennes råd. Stugan är hennes familjs och när hemlängtan till Blekinge är för stark, eller Gunnel behöver koppla av,  är detta en oas.

Innan vi nått fram till klipporna har Gunnel också funnit massor av slånbär och konstaterat att det är dags att göra likör.

Vattnet är fyllt av silverblänk och nästan alldeles stilla.

– Min barndoms hav. Det var här runtom jag badade när jag var liten. Oftast var det kallt, iskallt, säger Gunnel med ett gott skratt.

Familjen bodde i Tostarp utanför Asarum, och där låg också Sydöstra Sveriges Plantskola.

Pappan, Arthur Persson, drev gardencentrat under många år och redan som barn lärde sig Gunnel Carlson mycket om växter. Även av sin morfar – som var trädgårdsmästare och hade eget trädgårdsmästeri.

– Mamma Anna var nästan 40 när hon fick mig, mina två bröder Sven-Gunnar och Leif-Göran var 12 och 10 år gamla när jag kom till världen och och min storasyster Ingrid är 7 år äldre.

– Jag var en glad och lite bortskämd lantistjej som hade en oerhörd frihet som barn, på gott och ont. Mamma och pappa jobbade nästan jämnt, och även min äldste bror. Mamma var på kontoret så jag hade barnflicka, vilket inte var ovanligt på den tiden. Och så fanns ju mina andra syskon där. ..

Gunnel med sin hund Bongo 
1966 framför en av försäljnings-
hallarna på plantskolan. Foto: Privat

Det var mycket lek och bus i ladorna med kamraterna.

– Vi cyklade, klättrade på ”bergen”, lekte i skogen och var hemma hos varandra. Familjen hade hund, Bongo, och om vårarna hade vi barn alltid fullt detektivarbete med att nosa upp var de första kattungarna var gömda.

Semester var det inte tal om men någon gång unnade familjen Persson sig en söndagsutflykt.

– Då stuvade vi in oss i bilen och körde ut och tittade på något område som pappa varit med och anlagt, säger Gunnel och skrattar vid minnet.

Familjen hade också sommarstuga. Den låg i Stilleryd men när mycket i den forna lantidyllen jämnades med marken för att lämna plats åt färjehamnen sålde de stugan.

1966 byggde de en ny, vid havet på Nabben, några kilometer därifrån.

– Den var väldigt modern då, med öppet mellan kök och vardagsrum och stora fönster ut mot grönskan. Pappa hade sett den på utställning i Danmark och fått köpa utställningsexemplaret. Men stugan stod nästan lika oanvänd som den förra.

– Ibland tog vi kaffetermosen, saft och bullar och åkte hit. Det var säkert skönt för mina föräldrar att komma ifrån plantskolan någon gång, även om det oftast inte tog lång tid innan pappa blev rastlös och behövde åka hem och vattna, minns Gunnel.

Gunnels pappa Arthur Persson 
med två olika arter av thuja. Foto: Gunnel Carlson/privat

– Under höstarna var det mycket anläggningsarbeten och på vintrarna ritade pappa trädgårdar – och samlade frimärken– och i februari var vi luspanka. Mamma fick trolla för att vi skulle få mat på bordet. Men hon var duktig på det.

Familjen hade inget överflöd, men barnen fick alltid julklappar och födelsedagspresenter.

– Tidigt om våren började en ny, spännande tid då brummande holländska långtradare kom fullastade av blommor och växter. Det var som en fläkt av den fina världen. Farbröderna som kom doftade alltid cigarr och hade med sig choklad, holländsk likör och andra presenter, säger Gunnel.

Alla sommarjobbade på plantskolan 

När hon blev lite äldre sommarjobbade hon på plantskolan – precis som de flesta av hennes skol- och klasskamrater.

Gunnel som Blomsterflicka 1962. 
– En bilhandlare lanserade en 
ny Saab-modell och pappa 
levererade blommor som jag fick 
dela ut till besökarna. Foto: Gunnel Carlson/privat

I skolan gick det bra för Gunnel som hade lätt att lära och bra betyg. Lågstadiet var i Tostarp och mellan-högstadiet gick hon i Asarum.

Gymnasiet i stora staden Karlshamn blev en stor förändring för Gunnel.

– Då gick jag här på Väggaskolan, säger hon medan vi vandrar runt byggnaderna som ligger på en höjd med utsik över havet.

Den äldsta byggnaden, ”Gamla skolan”, uppfördes 1917 av Gunnar Asplund.

Gunnel Carlson utanför Väggaskolan i Karlshamn. Foto: Gugge Zelander

Gunnel sätter sig ner på en bänk och minnena sköljer över henne.

–  Karlshamn kändes som en storstad och det kom elever från alla håll i kommunen till gymnasiet. Jag stormtrivdes och tyckte allt var så spännande.

Gunnel Carlson hade alltid varit nyfiken och gillat att pröva nya saker, nu fick hon chansen.

– Jag gjorde allt, men var inte bra på någonting, säger hon med glimten i ögonvrån.

– Jag lirade gitarr, red, spelade handboll, sjöng i kör, var scout, och spelade skolteater.

Nu tog också musikintresset och samhällsengagemanget över. Syster Ingrid var Au pair i England i slutet av 60-talet och hade skickat hem nya och spännande skivor. Gunnel hade mött nya vänner, det var mycket musik och höga diskussioner.

Hon deltog i 70-talets kvinnokamp och tycker fortfarande att kvinnor ska ha samma rätt som män att ta plats.

Hon engagerade sig i Nordiska samfundet för plågsamma djurförsök och hon var med och startade Karlshamns Musikforum, en livskraftig förening som hade spelningar med många av dåtidens hetaste band.

– Jag lyssnade mycket på alternativ musik och progg, men i Karlshamn fanns bara Folkets park och dansband. Ville man att det skulle hända något, ja då fick man ordna det själv.

Gunnel hamnade i styrelsen som i övrigt mest bestod av grabbar. Musikforum etablerade sig snabbt och lyckades fixa eget hus i centrum. Så småningom föddes också Rockslaget ur föreningen.

På Antikvariat Bode träffar Gunnel en av Musikforums verkliga stöttepelare, Claes Jansson, som är kulturkändis i stan.

Gunnel Carlson och Claes Jansson på Antikvariat Bode. Foto: Gugge Zelander

Hon går igenom hyllorna med botaniska böcker, bläddrar lite bland gamla LP-skivor och pratar minnen med Claes, skrattar och uppdaterar sig om det senaste i hemstaden.

Vi vandrar vidare ner mot Karlshamns torg som är lite av stadens hjärta och som har torghandel sex dagar i veckan.

– Här hängde man på 70-talet. Jag hänger här fortfarande när jag är hemma, fast nu är det blommorna som är intressanta, inte killarna, säger Gunnel med ett skratt.

Hon minns hur stort det var när hon 1974 som 18-åring tog körkort och fick låna sin snälle storebrors helt nya Ford Capri.

– Det blev många varv runt torget. Man varvade ner rutan, snackade lite med killarna som fanns där. I bland slog jag till på en mjukglass från kiosken – som fortfarande finns kvar.

Karlshamns torg har en speciell plats i Gunnel Carlson hjärta. Foto: Gugge Zelander

Journalist, inte trädgårdsmästare 

Gunnel tog studenten 1975, men ville inte satsa på någon trädgårdsmästarutbildning.

– Det är mycket slit, men lite pengar. Jag vet. Mina föräldrars plantskola gick i konkurs så småningom och det var en mörk tid. Men min äldste bror tog över plantskolan.

Växterna fick förbli hobby, Gunnel sökte till journalistlinjen på Skurups folkhögskola, klarade testerna galant och kom in som 19-åring.

I nästan tjugo år arbetade hon som allmänreporter, först på tidningar som

Karlshamns Allehanda, NST och BLT, innan det blev radio, i Blekinge och sedan OBS Kulturkvarten i Malmö.

Jag hade träffat min blivande man, Claes, även han journalist, och vi flyttade ner till Skåne.

Gunnel hade precis gjort ett radioprogram om danska trädgårdshistoria för P1 när telefonen ringde. Kunde hon tänka sig att bli programledare för ett nytt trädgårdsprogram som skulle börja sändas i SVT?

– Jag blev helt paff, hade inte ens tänkt tanken att jobba med tv.

Hon tvekade först.

– Jag gillade radio men kunde ingenting om tv-tekniken. Jag kände mig lite rädd att inte klara det, men då puffade Claes på mig: ”Du måste säga ja om du inte är helt befängd, Gunnel!”

Ledde SVT:s Gröna Rum

I nio år ledde Gunnel Carlson Gröna rum och blev en av landets största trädgårds-ikoner. Hon kände snabbt att det var här hon hörde hemma och hade mycket ofta fria händer med produktionen. Men 2005 ville SVT förnya och la ner programmet. Det blev det folkstorm och och Gunnel fick ett nytt program, Gunnels gröna, som dock var en deltidstjänst.

– Jag ville ju ägna mig åt trädgårdsjournalistik på heltid och inte bli någon bitter surkärring. 2006, när jag var 50 år, sa jag upp mig för att bli frilansjournalist. Det har inte ångrat det en dag!

I dag finns inte Gunnels föräldrar i livet längre, men hon har ändå massor av varma minnen av dem, inte minst hemma i sin trädgård i Arlöv. Blommor och växter hon fått av sin pappa.

– Växter gör att minnena förblir levande. Man hugger inte ner ett träd man fått av en kär vän.

Gunnel älskar trädgårdslivet: att påta, gräva, dofta, och framförallt att se ett frö gro och växa. Det är magi, mycket viktigare än en stor skörd eller riklig blomning för henne.

– I dag kan jag heller inte tänka mig ett liv utan stugan i Bleking. Här odlar hon inte, här är det är naturen, stillheten och avkopplingen som råder.

– Men lite yrkesskadad är jag. Jag kommer ofta på mig själv med att fundera på om det är pappas träd, häckar eller blommor som prunkar så härligt…

Gunnel Jennie Ann Carlson

Gunnel Carlson. Foto: Gugge Zelander

Född:  25 november 1956 i Asarum

Familj: Maken Claes, vuxna döttrarna Cajsa, Maja och Lisa. Katten Hjördis.

Bor: 20-talshus i Arlöv, Malmö och sommarstuga på Nabben, Blekinge.

Gör: Trädgårdsjournalist, författare, ciceron på trädgårdsarrangemang och resor mm. Blev känd för svenska folket som programledare för Gröna rum i SVT. Medvarkar regelbundet i Go Kväll. Initiativtagare till Tusen trädgårdar

Bloggar på: www.tradgardsriket.se

Gunnels 3 utflyktstips:

Alice Tegnérs minnesstaty. Bild: Maud Holmberg Klyft

* Rosengården som som snart fyller 100 år, vid Väggaskolan. Parken har ett rikt utbud av växter, ett stort rosarium, woodlandplantering och många ovanliga buskar och träd. Här finns också Alice Tegnérs minnesstaty Lilla Maja.

* Vägga fiskhamn med Wägga Rökeri & Fiskrestaurang.

* Sommarstadens koloniträdgårdsområde i Karlshamn. – Jag älskar fina gamla koloniområden, att bara gå runt och kika in i de prunkande trädgårdarna.

Gröna rum i SVT:s Öppet Arkiv

Blir du nostalgisk när du tänker på Gröna Rum? Du har faktiskt möjlighet att titta på 13 program! På SVT:S Öppet Arkiv ligger 1999 års avsnitt ute:

 

Fler kändisar tillbaka på mammas gata

Vill du följa med fler kändisar tillbaka till barndomsstaden? Klicka här för att se alla tidigare reportage i Hemmets artikelserie.

mammas-gata-puff

 

Läs också:

Sanna Jansson: Jag hamnade på spädbarnhem som liten

Plura minns uppväxten i ett rosenskimmer

Minns du smaken av din barndoms glass


Läs mer om:

Dela
(93)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…