Annons

Annons

Gunillas metod hjälper traumatiserade

I nio år har Gunilla rest i Afrika och lärt ut en enkel självhjälpsmetod för krigsoffer som behöver hantera traumatiska minnen. - Jag har fått så mycket kärlek tillbaka och lärt mig att det är möjligt att ta sig vidare efter svåra upplevelser.

3
Visa bildspel

/
Gunillas metod hjälper traumatiserade
Gunillas metod hjälper traumatiserade
Gunillas metod hjälper traumatiserade
...
Visa mer

Det är nu runt tio år sedan Gunilla Hamne tog beslutet att hon inte längre bara ville skriva. Hon ville vara med och göra skillnad, hjälpa medmänniskor som hade det svårt.

Gunilla hade arbetat som journalist i många år. Hon hade skrivit mycket om barns rättigheter och funderat på hur hon själv skulle kunna hjälpa till.

Annons

Vändpunkten kom när hon intervjuade Abouk, en tolvårig flicka i Sydsudan. Abouk hade kidnappats och hennes familj hade mördats. Flickan utnyttjades som slav i tre år innan hon fritogs.

—Jag ville inte längre bara vara en observatör. Genom en tolk ställde jag många frågor till Abouk och det var väldigt traumatiskt för henne att berätta om de förfärliga upplevelserna. Jag kunde inte hjälpa till och det var där och då jag kände att jag måste göra något mer.

Gunilla hade arbetat som volontär på en kvinnojour och träffat kvinnor som levt under svåra förhållanden. Hon fick tips om en metod som hette tankefältterapi, TFT, och gick på en föreläsning.

—Efter det visste jag att det var det här vill arbeta med. Jag hade läst en artikel om fem psykologer från USA som hade lärt ut TFT till soldater och hälsovårdspersonal. Det gav mig idén att jag själv kanske skulle kunna lära och förmedla metoden. Jag skrev och frågade huvudförfattaren och sa att jag ville lära ut den här metoden till andra och bad att få följa med honom som lärling.

Dr Carl Johnsson är professor i psykologi och traumaexpert. I över 30 år har han arbetat med chockskadade soldater i USA.

Om du hittar någon intressant plats att arbeta på, så låt oss åka tillsammans, löd svaret.

—Jag föreslog Rwanda där jag kände till en förening som hjälpte föräldralösa efter folkmordet 1994. Många hade tvingats bo på gatan efter folkmordet.

2007 åkte Gunilla och professorn till Rwanda för att lära ut metoden till en grupp föräldralösa ungdomar.

—Först satt vi i ett långt samtal med ordföranden för föreningen och förklarade metoden. Han frågade sedan byborna om någon var intresserad av att lära sig en enkel metod för att kunna läka symtom från trauman. Femton unga människor kom.

Mardrömmarna försvann

Redan efter några dagar sa alla att de kände att något hade förändrats, trots att det då hade gått över 20 år sedan folkmordet.

En av deltagarna, Robert, berättade att det var första gången på över 20 år som han hade vaknat upp utan mardrömmar.

—Han hade haft huvudet fullt av krigsbilder. Nu drömde han helt vanliga drömmar.

—Andra talade om att huvudvärken hade försvunnit, att de kunde skratta igen och en av deltagarna ville börja studera. Det var helt otroligt att se att metoden fungerade på så kort tid. Av egen kraft hade de kunnat ta sig ur sina trauman, berättar Gunilla.

Carl och Gunilla bad sedan kursdeltagarna att fråga om de kände några andra som ville prova metoden.

En av de som kom var Francoise, som när han var barn hade gömt sig på vinden och därifrån sett hur hela hans familj hade blivit slaktad.

—Francoise var den mest traumatiserade i byn och hade varit inlagd på traumacentret i Kigali många gånger. Efter några dagars kurs kunde han börja arbeta på en marknad! När byborna såg detta ville nästan alla prova metoden.

Fingertoppsknackningar

Så småningom förenklade Gunilla upplägget så att det blev tydligare, lättare att komma ihåg och enkelt att lära ut till många personer på relativt kort tid. Metoden kallade hon för TTT – Trauma Tapping Technique. Allt man gör är att knacka med fingertopparna på några olika punkter i ansiktet och på kroppen.

Hon återvände till ”sin” by vid varje resa och byborna guidade henne i Rwanda och östra Kongos kultur.

Hon började arbeta med morddömda på fängelserna, med barnsoldater och med våldtäktsoffer i östra Kongo där många kvinnor fått barn med förövarna.

—Många vill eller orkar inte berätta vad de har varit med om och framför allt inte vad de själva gjort. De bär på mycket skuld och skam. Med TTT behöver man inte berätta, säger Gunilla och berättar om Murigo, en ung kvinna i Rwanda.

Hon hade förlorat hela sin familj i folkmordet och haft de mest fruktansvärda upplevelser. I dag arbetar Murigo aktivt för att sprida metoden i Rwanda, bland annat har hon lärt ut tekniken på tretton av Rwandas fjorton fängelser och i flera flyktingläger.

—Det är svårt för många att förstå att hon orkar. Hon säger själv att utan att ha fått möjlighet att använda självhjälpen för att läka sina inre sår hade det inte varit möjligt. Tidigare bar hon så mycket ilska och sorg inom sig. Nu utstrålar hon lugn och förmedlar det genom att berätta om sina erfarenheter. Murigo är ett underbart exempel på att TTT är ett bra redskap i försoningsprocesser, menar Gunilla.

—Jag har sett så många människor förändras och dessa upplevelser är beroendeframkallande. Det är fantastiskt när det går att läka även de svåraste trauman.

Gunilla är i dag 55 år och känner att livsvalet hon gjorde var helt rätt.

—I dag gör jag det jag vill. Jag kan helt enkelt inte låta bli eftersom jag får se så fantastiska resultat. Människors förmåga att läka är mycket större än vad många tror, säger Gunilla.

—Jag får tillbaka mycket mer än det jag själv kan ge. Jag har upplevt så mycket förståelse och omtänksamhet från människor som har förlorat allt, människor som visat att det går att försonas med sitt förflutna. Jag har lärt mig acceptans, att se människan och att inse vad som är viktigt i livet. Afrika har gjort mig till en vänligare människa!

 

Läs mer om TTT, Trauma tapping technique på: www.peacefulheart.se

 

Se filmen om hur Gunillas knackningar går till:

www.selfhelpfortrauma.org

 

 

Läs mer: 

En kram kunde betyda allt när Linda var flyktingvolontär

Irenas resor förändrar livet för barn med gomspalt

8 bevis på att världen faktiskt blir bättre

 

Text: Hélène Lundgren

Foto: Ulf Sandström, Moa Hamne, Fredrik Pleijel, privat

Läs också:

Dela
(1)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…