Annons

Annons

Gunhild Carling: Jag har alltid varit en outsider

Skånska Gunhild Carling är inte så skånsk som man tror. Faktum är att hon bott halva sitt liv i Göteborg! – Mina föräldrar hade dålig ekonomi och jag gick alltid i ärvda kläder, men det passade mig eftersom jag ville sticka ut, säger Gunhild, som redan som sexåring gjorde storsuccé på scen när hon spelade Tiger Rag på trombon.

Dela
(2)

7
Visa bildspel

/
Gunhild Carling
Gunhild Carling
Gunhild Carling
Gunhild Carling
Gunhild Carling
Gunhild Carling
Gunhild Carling
...
Visa mer

 

Plötsligt är trädgården fylld av människor. Gunhild Carlings Jazz- och Varietéshow har haft en spelning i Karlstad kvällen före och gjort ett snabbstopp hemma hos föräldrarna på Ljunggatan 7 i Göteborg på vägen tillbaka ner mot Skåne. Gunhild hämtar en flöjt och ett ovanligt stränginstrument inifrån huset och brer ut en broderad duk som sittunderlag mellan prästkragar och fingerborgsblommor.

Annons

—Ska du verkligen ha vintermössan på dig, Viggo? frågar Gunhild försiktigt sonen som inte velat ta av sig sin mössa med öronlappar och älgmärke sedan han köpte den tre dagar tidigare.

Mössan får vara på, den blir en kul detalj i ett foto av en familj som alltid gått sin egen väg. Detta märks också i trädgården. En enhjuling, en cirkuslina och en trasig tallrik på gräsmattan skvallrar om att den här familjen använder trädgården till annat än att grilla och spela kubb. Gunhilds lillebror Ulf berättar om ett balansnummer som inte riktigt gick som planerat. Därav det sönderslagna porslinet.

—Trots att tre av oss bor i Skåne är det alltid här som vi jobbar fram nya nummer till varietén. Det finns ett kreativt lugn här, säger Gunhilds storebror Max, som driver cirkusmuseum utanför skånska Höganäs.

Genom tv-program som Let’s Dance, Allsång på Skansen och Dansbandskampen har Sverige lärt känna multiinstrumentalisten Gunhild som en sprudlande spelglad skånska. Hon bor i Stockamöllan utanför Eslöv och har en dialekt som är ganska typisk för universitetskvarteren i Lund. Men faktum är att Gunhild bott nästan halva sitt liv i Göteborg.

—På gymnasiet försökte jag prata göteborgska ett tag, för att jag inbillade mig att jag behövde passa in. Men det gick inte. Och det finns ingen som tackar en för att man försöker smälta in, säger Gunhild.

Släkthus

Huset på Landala Egna Hem har varit i släktens ägo sedan det byggdes 1915. De första som bodde i den barkbruna jättekåken var Gunhilds morfars mor och far, lärarparet Erlanson. Gunhilds föräldrar Aina och Hans köpte huset av Ainas pappa 1971, efter att de båda fått jobb som jurister i Göteborg.

Gunhild föddes 1975, som tredje barnet av fyra. Hon fick dela vindsrummet på tredje våningen med sin syster Gerd, som var fyra år äldre.

—Det ser ungefär likadant ut här hemma som när vi växte upp. Fast då hade vi mycket färre möbler och saker.

På Landalaskolan stack Gunhild ut från första dagen.

—Mina föräldrar hade dålig ekonomi och jag gick alltid i ärvda kläder, säger Gunhild, men poängterar att det inte var något som störde henne själv eller andra.

—Jag var redan då fast i min jazzvärld. Vi hade ingen tv och jag hade aldrig sett Melodifestivalen.

Pappa Hans Cooling Carling var tradjazzkung i Malmö på 60-talet. Han hade spelat med Dexter Gordon, Lars Gullin och Papa Bue och drev ett band ihop med Mikael Wiehe och Göran Skytte. Karriären hade gått på sparlåga ett tag när Max, då 13 år, tyckte att de skulle bilda en familjeorkester.

Drömde om tiger

Comebacken skulle ske på jazzklubben Swing Inn i Malmö. Natten innan drömde Hans om en tiger i en bur. Han tog det som ett tecken och föste fram Gunhild på scenen för att spela Tiger Rag på trombon.

—Jag var bara sex år gammal och det blev braksuccé. Sedan den dagen har jag i stort sett försörjt mig som artist. Under hela min uppväxt turnerade vi i Sverige och Europa med vår varieté. Pappa spelade trumpet, mamma banjo. Max spelade klarinett, Gerd piano och Ulf trummor. Ett tag försökte jag öva in ett nummer där jag kastade knivar, men det gav jag faktiskt upp. Det är viktigt att det alltid finns humor bakom varje varieténummer men det kändes inte så i knivkastningen, säger Gunhild.

Gunhild gick aldrig på kommunala musikskolan som barn.

—Mina föräldrar tyckte inte att vi skulle ha en lärare, vi skulle hitta vår egen inre musik. Det var i stället min bror Max som lärde mig allt, berättar Gunhild.

Max håller med. I efterhand har de reflekterat över hur starkt deras plats i syskonskaran påverkat dem.

—Gerd och jag är föräldrauppfostrade, men Gunhild och Uffe är uppfostrade av oss storasyskon. Det märktes inte minst när vi började spela ihop professionellt. Gerd och jag hade övat mycket, för Gunhild och Ulf var detta inte lika viktigt. De behövde inte öva på samma sätt, de lärde sig genom att vara en del av oss, säger Max.

I skolan fortsatte Gunhild att vara en udda fågel, eller outsider, som hon själv säger. Men hon hade aldrig svårt att få vänner.

—Jag fick en vänkrets med många olika sorters människor. På gymnasiet gick jag humanistisk linje på Schillerska, en skola där alla ville vara så extremt alternativa för att vara en motpol till de propra eleverna på Hvitfeldtska. Jag gick klädd i långa indiska kjolar, broderade blusar och bred hatt. I dag kan jag tycka att det såg väldigt flummigt ut, men, faktiskt, den där looken lockade ju de skönaste killarna! De där med flätor i skägget och skor som de själva hade sytt…

Mer om killarna får vi inte veta. Gunhild och hennes Johan Blomé har varit ett par sedan 2000. De träffades i Lund, där Johan utbildat sig till civilingenjör.

—Han hade aldrig mött en människa tidigare som levde för dagen, såsom jag alltid gjort. Jag kommer från en familj med många akademiker och jag vet inte riktigt varför jag inte blev akademiker själv. Men jag var medelmåttig i skolan och hade inget tryck på mig hemifrån.

—För mina föräldrar var det viktigare att inte vara vanlig. Vanlig var ett skällsord – man skulle sticka ut. Och så tyckte de att vi skulle vara oss själva, och snälla. Och ödmjuka. Med det sistnämnda lyckades de kanske inte så bra, säger Gunhild och skrattar.

Enhjuling på Liseberg

När vi ska ut i Göteborg har hon svårt att välja ut ställen vi ska besöka. Det finns ju så mycket! Den lilla hamnen vid Sjömagasinet brukade hon passera när hon som 16-åring fick dille på att motionspromenera. Badplatsen vid Röda sten bjuder på en underbar utsikt över Älvsborgsbron och hamnen. Liseberg måste vi också besöka, för där cyklade hon enhjuling och spelade trumpet i Lilla Manegen i sjuan. Feskekörka har hon inte tagit sig tid att besöka på många år, men hon kan, förstås, fortfarande minnas lukterna, stämningen och det fantastiska utbudet av typisk västkustmat.

—Vi brukade alltid köpa kräftor och krabbor från Feskekörka när vi hade födelsedagskalas för Max på somrarna. Det var en fast tradition, liksom ostfondue på Hans födelsedag och gås till Mårten. Och ärtsoppa med pannkakor på torsdagar!

Och visst hade familjen Carling även annat än musik i huvudet. De var hängivna fotbollsfans och gick ofta på IFK Göteborgs hemmamatcher.

—Varken min man eller jag är speciellt intresserade av fotboll numera. Det blev väldigt lustigt när mina föräldrar tog med våra barn på en IFK-match. Jag kan nästan inte sluta skratta när jag tänker på det, säger Gunhild.

—Då hejarklacken skrek blåvitt trodde Idun och Viggo att de skrek då-litt, alltså dåligt på skånska. Och I-F-K Gö-te-borg tolkade de som Vi vill ha köttbullar…

 

Kort om Gunhild Carling

Ålder: 41.

Bor: I en gammal disponentvilla i byn Stockamöllan, Eslövs kommun.

Familj: Maken Johan Blomé, barnen Idun, 11, och Viggo, 9.

Aktuell med: Spelningar i Sverige och världen. Var med i America’s Got Talent i våras. Turnerar bla i Tyskland, Brasilien, Sydafrika, Argentina, Thailand och England i år. En USA-turné är inplanerad 2017.

 

Gunhild Carlings 3 utflyktstips

1. Badplatserna. Torslanda på Hisingen eller vid Röda sten. Fin utsikt över hamnen och Älvsborgsbron!

2. Feskekörka. Här handlade vi mycket god mat till familjens fester förr i tiden.

3. Universeum. Extra roligt med barn i sällskap!

 

Läs mer: 

Följ med Sanna Nielsen till mammas gata!

Shirley Clamp minns sin busiga barndom

Följ med Tina Thörner till barndomens Värmland!

 

TEXT: MARIA SVEMARK

FOTO: LEIF BOSTRÖM SAMT PRIVAT


Läs mer om:

Dela
(2)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…