Annons

Annons

Författaren Kristina Ohlsson räds inte kalla kårar

När Kristina Ohlsson arbetade som säkerhetspolitisk expert i Mellanöstern hade hon inget behov av att bli rädd för nöjes skull. Men här hemma älskar hon att läsa och skriva skräckromaner och nyligen kom hennes första rysare. – Och lyckas jag skrämma läsarna blir det fler!

Dela
(0)

Författaren Kristina Ohlsson räds inte kalla kårar

 

Missa inte: Vinn Kristina Ohlssons roman Sjuka själar här!

Idén till sin första skräckroman fick Kristina Ohlsson när hon promenerade runt i ett idylliskt villakvarter i barndomsstaden Kristianstad för några år sedan.

Annons

—Bakom de låga häckarna, på de perfekt klippta gräsmattorna stod folk och grillade och hade det mysigt. Under den här till synes perfekta ytan skulle det kunna finnas något riktigt mörkt och obehagligt och det är det jag tagit fasta på i min bok. Det är lättare att skriva om skräck när det finns något att ta sönder. För att det ska bli skräck måste det finnas ett tryggt element att utmana. Dessutom kändes det lite kul att förlägga handlingen till min egen hemstad, säger Kristina som växte upp i en villa tillsammans med sin mamma och pappa.

Gilla Hemmets på Facebook

I dag bor hon i en lägenhet.

—Det känns mycket tryggare, säger denna mörkrädda författare och skrattar åt sig själv.

Hon hymlar inte med att hon är barnsligt förtjust i skräckgenren.

—Jag har alltid tyckt om att bli rädd, fast inte på riktigt förstås. En bra skräckbok ska kunna förmedla en konstant känsla av obehag – man ska känna att man obönhörligen är på väg mot något riktigt mörkt, säger Kristina och betonar vikten av att känna sig trygg när man konsumerar skräcklitteratur.

Själv kände hon en konstant ilande kall kår längs ryggraden när hon skrev sin rysare.

—Om inte jag blir rädd, då kan jag ju knappast förvänta mig att läsarna ska bli det heller. Samtidigt vill jag inte att de ska bli så skrämda att de slutar läsa.

Hon utesluter inte att det blir fler rysare, om hon lyckas skrämma sin kräsna läsekrets tillräckligt mycket med denna första skräckroman för vuxna.

—Tänk dig en berättelse som tar avstamp i ett dysfunktionellt äktenskap. Det skulle kunna bli riktigt obehaglig skräck. Ett par som lever ensamma i ett hus som ligger väldigt avskilt. Det kan bli hur skrämmande som helst, funderar Kristina som om hon i sitt huvud redan tycks ha börjat skissa på nästa skräckroman.

Men det dröjer kanske en stund för först ska hon ge ut en zombiebok, därefter en varulvsbok för barn.

—Jag har ofta flera böcker på gång samtidigt. ”Sjuka själar” skrev jag för flera år sedan.

Boken handlar om Lukas som återvänder till sin hemstad tio år efter att han kidnappades och fördes bort och sedan hittades svårt skadad några veckor senare.

—Han har inget minne av händelsen. Det enda han, och alla andra, vet är att ytterligare två personer fördes bort men de kom aldrig tillbaka. Vad döljer sig i denna minneslucka? Ett antal personer rör sig obönhörligen mot ett ganska mörkt crescendo.

Har bott i Irak och Israel

Ofta överträffar verkligheten dikten. Och det har funnits perioder i Kristinas liv då hon inte alls känt behov av att grotta ner sig i en rysare.

—När jag jobbade i Bagdad och pluggade i Israel var inte mitt behov av att bli rädd lika stort, eftersom obehagligheterna ständigt fanns i ens närhet.

Hon berättar om den gången hon ombads att skriva en artikel om ”Nattvandrar-Bengt”, en lustmördare som våldförde sig på och spred skräck bland kvinnor i Kristianstad i mitten av 1990-talet.

Hon sticker inte under stol med att hon kände sig illa till mods av att skriva om mannens bestialiska mord.

—Han överföll tre kvinnor och mördade två av dem på ett groteskt sätt. När jag skrev den texten fick jag en enorm respekt för alla inblandade, för detta var ju på riktigt, till skillnad från den skräck man fantiserar ihop. Jag vet att jag reflekterade över vad människor faktiskt är kapabla till och att verkligheten ständigt överträffar dikten med råge.

Att det bara skulle vara vuxna förunnat att bli skrämda från vettet av en ryslig berättelse stämmer inte.

—Se på vilka sagor vi läser för våra barn. Det är ofta rätt grymma historier. Ta bara Rödluvan som blir uppäten av vargen. En ganska grotesk historia.

Med skräckblandad förtjusning minns hon hur hon och hennes kompisar brukade skrämma varandra med kusliga spökhistorier som barn.

—Vi brukade piska upp stämningen genom att berätta fruktansvärda skräckhistorier när vi sov över hos varandra.

Hon fann skräcklitteraturen i bokslukaråldern på biblioteket i hemstaden.

—Mina föräldrar läste bara snälla sagor för mig, men så fort jag kunde läsa själv blev det mycket spökhistorier. Jag tyckte det var mysigt att bli rädd.

Miljön där Kristina sitter och skriver är långt ifrån spöklik, åtminstone inte mittpå ljusa dagen, vilket är tur, eftersom denna skräckförfattarinna faktiskt är mörkrädd.

—Mörker och utsatthet triggar igång min rädsla. Även om det inte är rationellt att tänka så är känslan att allt blir mycket hemskare i mörker. Och är man dessutom ensam sätter fantasin gärna igång och spelar en spratt.

Första gången hon såg rysaren ”The ring”, av många ansedd som en av de mest skrämmande filmer som visats, kände hon ett påtagligt behov av att se dagsljus.

—Den var väldigt obehaglig.

Kan lätt avskärma sig

Även om hon aldrig skulle sitta ensam i ett öde torp långt ute i skogen och skriva om skräck tillhör hon inte den typen av författare som alltid måste sitta på samma ställe för att komma i rätt stämning.

—Det behöver inte vara det minsta spöklikt. Jag kan skriva i avgångshallen på Arlanda, om lusten faller på. Jag har mycket lätt att gå in i rätt sinnesstämning och avskärma mig från allt som sker runtomkring.

Hon har lyckligtvis varit förskonad från att utsättas för händelser som gjort henne stel av skräck.

—Det enda jag råkat ut för är att jag blivit rånad på min handväska, vilket i och för sig var obehagligt, men jag blev aldrig rädd. Däremot finns det en inneboende, latent rädsla hos de flesta av oss att vi ska förlora någon som vi älskar.

 

Kristina Ohlsson

Ålder: 36 år.

Familj: Singel.

Bor: Stockholm, uppvuxen i Kristianstad.

Bakgrund: Säkerhetspolitisk expert. Har bland annat arbetat på UD och Säpo. Skriver kriminalromaner och barnböcker på heltid sedan 2012.

Favoritskräckförfattare: Ira Levin (Rosemarys Baby), Stephen King (Lida, Cujo, Jurtjyrkogården).

Aktuell: Med sin första skräckroman Sjuka själar (Piratförlaget).

 

Läs mer:

Vandra i deckarnas spår

10 skräckfilmer du måste se

Under helgerna var det fylla och misshandel

 

 

AV Katarina Arnstad Elmblad

Foto: Stefan Nilsson


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…