Annons

Annons

Sanna Nielsen är tillbaka på mammas gata!

Julvärd 2016, Eurovision Song Contest, Melodifestivalen, Allsång på Skansen... Sanna Nielsen gör verkligen succé! Men hur började egentligen allt? Följ med oss till Sannas hemby Edenryd där hon berättar om barndomen, familjen och hur hon sjöng och sjöng - tills skolfröken en dag fick nog...

Sanna Nielsen 

Mellan skog, åkrar och hav i nordöstra Skåne ligger den lilla byn Edenryd – en riktig idyll med blommande trädgårdar, fågelkvitter och en fridfullhet som är lätt att förälska sig i. Och det var precis vad paret Nielsen gjorde en sommardag på 1980-talet.

Annons

– Vi bodde först i Bromölla. Men en dag var mamma och pappa ute och cyklade i Edenryd och fick syn på ett hus. ”Här vill jag bo”, sa mamma, och dagen efter var huset till salu och de köpte det, berättar Sanna Nielsen som har haft den ljusgula trävillan på Östersjövägen som sin fasta punkt sedan hon var tre år.

Här växte hon upp med mamma Ingmarie, pappa Christer och lillebror Thimmy, som är tre år yngre. Till familjen hör även de äldre halvsyskonen Pelle och Madde.

– Vi har alltid varit en starkt sammansvetsad familj som gillar att umgås. Jag tycker mycket om att träffa mina syskon och syskonbarn.

Norska skogskatten Siri var också en älskad familjemedlem.

– Vi var oskiljaktiga. Hon var en helt underbar katt, lite högfärdig och med egen vilja. Hon hade verkligen nio liv och överlevde ormbett, hundbett och att bli överkörd av en bil.

Reste Sverige runt

Sanna Nielsen

Med micken i högsta hugg på flickrummet.

Sången kom tidigt in i Sannas liv.

– Jag sjöng alltid och när jag var fyra år sa jag att jag ville bli sångerska. Det fanns inget annat för mig, berättar Sanna som inspirerad av idolerna Celine Dion, Carola och Lotta Engberg började tävla i talangjakter redan som sjuåring.

– Den första var på Matfestivalen i Olofström då jag sjöng dansbandslåten Kvällens sista dans. Sedan fortsatte vi att åka på talangjakter i hela Sverige och även i Finland. Hela familjen var med, vi bodde på campingar och vandrarhem. Det blev våra semestrar och jag tyckte det var jätteroligt. När jag hade upptäckt Lejonkungen sjöng jag Can you feel the love tonight – och då vann jag alltid!

Som elev på Edenryds skola tyckte Sanna bäst om musik och sämst om matte, speciellt efter att fröken förbjudit henne att räkna på fingrarna.

– När det var musiklektion var jag lycklig. Jag sjöng på alla skolavslutningar, ibland fick fröken faktiskt säga till så att någon annan också fick chansen. Jag spelade blockflöjt och fiol – det lät för jäkligt – och sedan piano. Men annars var jag väldigt blyg i skolan, vågade inte räcka upp handen eftersom jag var rädd för att svara fel.

Några andra fritidsintressen fanns det inte riktigt tid för, även om Sanna en kort tid prövade att spela fotboll och ibland följde med bästa kompisen Sofia till stallet.

– Hon var hästtokig, men jag var mest rädd för hästarna. Inte så konstigt kanske, för en gång när jag skulle rida sprang hästen i väg, skenade kändes det som. Jag skrek, Sofia skrattade och försökte stoppa hästen genom att dra den i svansen och sedan trillade jag av i en stor nässelhög!

Det tog många år innan jag ville sätta mig på en häst igen, men nu som vuxen har jag ridit och tycker att det är mysigt.

Plockade bär med morfar
Sanna och lillebror Thimmy var ofta hos mormor Anna-Lisa och morfar Kalle i Norra Ryd, fem mil bort i Småland.

– Vi var där varenda helg när mamma och pappa var ute och dansade. De älskade att skämma bort oss och vi blev verkligen gödda när vi var där. Mormor gjorde jättegoda köttbullar och pannkakor och ville alltid att man skulle ta lite till.

Även på somrarna var syskonen mycket hos mormor och morfar.

– Vi steg upp tidigt och gick ut i skogen med morfar när dimman fortfarande låg kvar och det var dagg i gräset. Morfar lurade i oss att det var älvorna som dansade och så pratade han om troll och spöken – och vi köpte allt! Vi brukade plocka blåbär i skogen, som vi sedan åt med mjölk när vi kom hem, säger Sanna.

Morfar Kalle hade fiskaffär och var marknadsknalle och åkte runt på marknader och sålde rökt ål och egna sillinläggningar. Sanna minns besöken i sillaboden där morfar stod med stort skinnförkläde och gjorde i ordning sillen, med skräckblandad förtjusning.

– Det luktade fruktansvärt! Jag tyckte aldrig om sill som barn. Det är bara de senaste åren som jag har börjat äta det, men då ska det vara morfars. En kusin till mig driver företaget vidare och använder morfars recept.

Med bara ett par timmars mellanrum gick mormor och morfar bort 2005 och lämnade ett stort tomrum efter sig, men också många härliga barndomsminnen.

Uppskattar lugnet
Edenryd är en liten by med knappt 200 invånare. Men någon brist på sysselsättning var det aldrig när Sanna växte upp, och det fanns gott om lekkamrater i grannhusen.

– Vi lekte hos varandra eller i skogen. Ibland hängde vi på skolgården. Vi hoppade hage, spelade kula och köpte marsipangrodor och chokladbollar i ett bageri som då låg mittemot skolan. När jag blev lite äldre hade vi pyjamaspartyn och tacoskvällar hemma. Jag har alltid varit hemmakär och inte velat åka in till Bromölla och gå på diskotek. Jag var ju ute och sjöng från att jag var elva år och träffade mycket folk, så jag hade aldrig någon längtan efter det. Jag är likadan nu. Det är sällan jag är ute i vimlet, jag sitter hellre hemma på balkongen med min sambo och äter något gott, dricker ett glas vin och tittar på solnedgången.

I Edenryd är det nära till havet och badplatsen Tomsabo, som enligt Sanna brukar vara knökfull vid vackert väder.

– Jag är en riktig badkruka och tycker att det är för kallt att bada i Sverige. Men jag badade här när jag var barn förstås, och det var mysigt att gå ner och ta ett kvällsdopp efter en varm dag.
Men det var också här jag fick min första fästing. Nu kommer jag gärna hit och solar, fikar och grillar korv, säger Sanna när vi besöker badplatsen.

– Det brukade vara valborgsmässobål på stranden och här hade vi alltid skolavslutning. Det var så fint.

2005 flyttade Sanna till Stockholm där hon har bott sedan dess, som artist är det mest praktiskt att ha huvudstaden som bas. Ett par gånger om året är hon hemma och hälsar på i Edenryd, umgås med familjen och träffar barndomsvännerna.

– Det blir inte riktigt så ofta som jag skulle vilja. Det är svårt att hinna med. När jag är här uppskattar jag lugnet och den vackra naturen. Det är så skönt att bara sitta på vår baksida och titta ut över åkarna. Jag vill tro att det har gjort mig lugn, trygg och harmonisk att växa upp här.

Läs mer: Sanna Nielsen är årets julvärd 2016 

 

Sanna Nielsen

Mysigt och lantligt vid gårdsbutiken. Jordgubbar och hallon är en favoritfrukost.

 

Sanna Nielsen

I Edenryds skola gick Sanna från ettan till femman. – Vi brukade hoppa hage och spela kula på skolgården. Jag är glad att jag gick på en sådan mysig, liten skola.

 

Fakta om Sanna Nielsen
Ålder: Fyller 30 år i november.
Familj: Sambo med gitarristen Joakim Ramsell.
Bor: I lägenhet i Stockholm.
Arbetar: Som sångerska. Slog igenom som elvaåring med låten Till en fågel. Har varit med i Melodifestivalen sju gånger, vann i år med Undo och tävlar i Eurovision Song Contest i Köpenhamn på lördag den 10 maj.
Gillar: Hemmakvällar och solsemester på Kreta.

 

Sanna Nielsen

Fotografering och autografskrivande hör till när Sanna är på besök. Margreth Sunnerfjell passar på att ta en bild på Sanna med barnbarnet Pelle Sunnerfjell. – Jag har följt Sanna sedan hon var elva år, berättar Margreth.

 

Sannas bästa utflyktstips
1. Edenryds kustled
Vacker promenadslinga som går längs Östersjön genom hagar, med kor och får, och skog.
2. Rusthållargården
Sommarkafé, pub och bed & breakfast. Kontakt: 0456-260 26 eller www.rusthallaren.com.
3. Edenryds gårdsbutik
Presenter och närodlat; bär, frukt, grönsaker, ägg och blommor. Öppettider: Alla dagar 9–18. Kontakt: 0708-11 41 01 eller www.edenrydsgastgivargard.se.

 

3 snabba inför Eurovision Song Contest
Hur kändes det att vinna Melodifestivalen?
– Det var helt fantastiskt! Jag blev ganska chockad när jag väl insåg att det var vi som hade vunnit. Det var en mäktig känsla när jag stod uppe på scenen och fick sjunga Undo igen och 30 000 pers stod upp. Det glömmer jag aldrig.
Vad gör Undo till en vinnare?
– Både text och melodi berör, från första ton. Låten har också mycket styrka i sin berättelse och det tror jag många tycker om.
Hur laddar du inför Eurovisionsfinalen?
– Jag laddar för fullt med repetitioner, klädprov och möten med diverse människor som ska vara med mig i Köpenhamn. Vi utvecklar scennumret med SVT och så jag är ute och gör mina konserter.

 

Läs mer:

Göingeflickorna: Storasyster Sonja lever vidare genom vår musik…

Lars Lerin har vant sig vid att vara lycklig

Tommy Nilsson berättar om de svåra åren och sitt nya liv

 

Av Anette Bülow
Foto: Hans-Peter Bloom, Privat

Läs också:

Dela
(424)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…