Annons

Annons

Följ med Carl Jan Granqvist till Hidinge och Örebro!

Carl Jan

Krögaren Carl Jan Granqvist var tidigt en affärsman att räkna med. Han sålde kakor i sin lekstuga, ”torgade” i Örebro och öppnade i hemlighet pensionat i familjens hus – när föräldrarna var bortresta!
– Ett år senare ringde någon och ville boka ett dubbelrum. Då kan jag säga att pappa blev förvånad!

Annons

Den gamla kantorsbostaden i Hidinge utanför Örebro är ett rött trähus med vita, spröjsade fönster. Här växte Carl Jan Granqvist upp och bodde sina första 19 år. Mycket har ändrats sedan dess, kan Carl Jan berätta när vi besöker barndomshemmet som ligger utmed gamla riksvägen mellan Örebro och Karlskoga.
– Huset är ombyggt och tillbyggt. Den fina verandan med snickarglädje är borta och trädgården var mycket större förr. Nu är det förskola här, säger Carl Jan och pekar ut fönstret på andra våningen som var hans.
Pappa Johannes var kantor, skolchef och bibliotekarie i Hidinge så därför huserade familjen Granqvist där. Mamma Mai var handarbetslärarinna på Hidinge skola, som ligger precis intill. Familjen bestod också av den tre år äldre storasystern Anne-Marie, boxern Bessie och katten Lumumba Johansson.
– Pappa brann för folkbildning och det var han som såg till att Hidinge skola byggdes 1950. Det var den första centralskolan i Örebro län och den var väldigt modern med bespisning för barnen. Pappa förhandlade själv med ecklesiastikministern och såg till att det byggdes lärarbostäder intill skolan. Ja, det var pappa som skötte hela Hidinge, som var egen kommun på den tiden, och han var den enda som hade en skrivmaskin. Han var kantor också, utbildad hos Jussi Björlings pappa.
– Min mamma som kom från Lekhyttan utbildade sig först till sjuksköterska på Röda Korset, men omskolade sig sedan till handarbetslärarinna när hon fick familj. Hon var en förtjusande och glad person som kallades Syster Sol.
Carl Jan beskriver sin uppväxt som gammaldags och säger att han är präglad av en svunnen tid.
– Mina föräldrar var gamla när de fick oss och deras bekantskapskrets var ännu äldre. Allt var väldigt ålderdomligt på landsbygden eftersom mycket hade stannat upp under andra världskriget. Det fanns inga traktorer, alla hade häst, och jag gick och hämtade mjölk på en gård varje dag. Folk pratade om sådant som hänt för hundra år sedan och spelade fyrhändigt på klaver. Här fanns många krumelurer och original som kunde berätta fantastiska historier, säger Carl Jan som själv visar sig vara full av fantastiska historier – allt från att han som barn spelade fotboll med Orvar Bergmark till att han som 19-åring startade herrbutiken Moustage där storsäljaren var mustaschvax.
Gillade att spara
I skolan tyckte Carl Jan bäst om historia, kristendomskunskap och svenska. Han tyckte att det var roligt att utbilda sig, men hade det inte helt lätt alla gånger.
– Jag var ordblind och vände även på siffrorna. Mina föräldrar läste läxorna högt för mig så att jag lärde mig dem utantill. Det ledde till att jag fick ett extremt bra minne. Det har jag fortfarande, även om åldern börjar ta ut sin rätt.
Utanför skolan var Carl Jan en energisk ung man full av upptåg och idéer. Han var tidigt en entreprenör med sinne för affärer och inställd på att tjäna pengar. Matlagning, som ju senare skulle bli hans levebröd, var ett av många intressen.
– Åh, det gamla gråpäronträdet står kvar, utbrister han förtjust när vi går runt i trädgården. Jag har kokt in många päron. Inlagda päron med lättvispad grädde är så gott. Det kan jag längta efter.
Mamma Mai tyckte om att ordna kalas, men var själv inte road av matlagning. Det var i stället familjens trotjänarinna fru Ella Karlsson som lärde den unge Carl Jan att laga mat och baka.
– Vi bakade väldigt mycket. Plättbakelser, mandelrån, uppåkrakakor med sylt, vansinnigt goda hasselnötstoppar och wienerbröd formade som gifflar. Det som blev över sålde jag varje lördag i min lekstuga.
Affärsverksverksamheten omfattade även buketter med blåsippor, vitsippor och liljekonvalj som Carl Jan sålde ute vid vägen. När han blev lite äldre hade han egen grönsaksodling och cyklade in till Stortorget i Örebro och sålde potatis, morötter och rödbetor. Han skaffade 200 hönor och sålde ägg.
– En sommar fick jag för mig att jag skulle öppna pensionat när mamma och pappa var bortresta. Fru Karlsson hjälpte mig och det gick hur bra som helst, alla rum i huset var uthyrda. Efteråt berättade jag det för mamma, men vi kom överens om att inte säga något till pappa. När vi satt och åt söndagsmiddag ett år senare ringde någon och ville boka ett dubbelrum – då kan jag säga att pappa blev förvånad!
Pengarna Carl Jan tjänade på alla sina affärsprojekt var han faktiskt inte så intresserad av att spendera.
– Det var en fascination att se pengarna växa, att tior blev till en hundring och att hundringarna blev till en tusing. Jag tyckte att det var roligt att spara. Jag var tidigt road av antikviteter och köpte faktiskt gustavianska stolar för lönen jag fått som simlärare en sommar, men då rök alla pengarna.
Helgjobbet som orgeltrampare i Hidinge gamla kyrka där pappa var kantor betalades ut en gång om året till jul och användes till julklappsinköp.
Träffade Dag Hammarskjöld
13 år gammal började Carl Jan på Nikolai högre allmänna läroverk i Örebro och en ny värld öppnade sig.
– I Hidinge bodde ju bara bönder, och nu träffade jag folk som hade samma intressen och bildningshunger som jag hade. Jag fick vänner som jag fortfarande umgås med. Därför är jag ofta i Örebro, som jag tycker är en av Sveriges vackraste städer.
I Örebro fanns Granqvists karamellfabrik och flera konfektyrbutiker, som ägdes av den dynamiske farfar Eric. Dem besökte Carl Jan gärna på rasterna. Ibland hjälpte han till med försäljningen av karameller i strut.
– Sidenkuddar med fyllning av honung var vansinnigt gott. Hela familjens favoriter var brända mandlar och nougat. Och kokosbullarna – de var ljuvliga och mycket omtyckta, säger Carl Jan och tillägger att den gamla slottslika karamellfabriken som låg mittemot brandstationen numera är riven och företaget som drevs vidare av en farbror såldes för tiotalet år sedan.
Till sommaren hörde bildningsresor från norr till söder.
– Min syster och jag skulle lära oss allt om Sverige. Vi var runt och tittade på kyrkor och museer. Det tycker jag fortfarande om att göra. Jag minns att Brahehus gjorde starkt intryck på mig. Pappa var engagerad i Svenska Turistföreningen och en sommar träffade vi Dag Hammarskjöld på hans gård i Skåne, och det är förstås ett minne för livet.

Carl Jan

Vilken fräck bil! Carl Jan med en Austin framför barndomshemmet i Hidinge.

 

Carl Jan
Carl Jan Granqvist
Ålder: 68 år.
Arbetar: Tidigare gästgivare på Grythyttan där han byggde upp Måltidens hus och Restauranghögskolan, professor i matkonst vid universitetet i Stavanger, äger och driver Saxå herrgård mellan Filipstad och Grythyttan.
Familj: Sonen Carl Johan, 22 år.
Bor: På Saxå herrgård.
Gillar: Historia, kläder och mat och dryck.

Carl Jans bästa utflyktstips
Stadsparken i Örebro: Har blivit vald till Sveriges vackraste park flera gånger.
Slottet: Ger karaktär åt Örebro. Under sommarperioden arrangeras dagliga turer på slottet. Kontakt: Turistbyrån 019-21 21 21.
Sankt Nicolai kyrka: Jag tycker om att besöka kyrkor. Kontakt: 019-15 46 00.
Örebro läns museum: När man kommer till en stad tycker jag att man ska besöka museet om det finns ett. Länsmuseet här i Örebro är väldigt fint. Kontakt: 019-602 87 00. Öppettider: 14/6–31/8: dagligen 11–17. Övriga året: tis 9–18, ons 12–21, tors 9–18, fre–sön 12–16.

Carl Jan

– Jag cyklade in till Örebro och ”torgade” här på Stortorget. Jag sålde potatis, morötter och rödbetor som jag hade odlat själv. Bakom Carl Jan syns Rådhuset.

Carl Jan

Carl Jan har fått en egen väg i Hidinge. Längre fram delar den sig i Gourmetstigen och Måltidsstigen.

AV ANETTE BÜLOW
FOTO: JOHAN ARDEFORS, PRIVATA BILDER AVFOTOGRAFERADE AV ANNA BJÖRNSTRÖM

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…