Annons

Annons

Fem veckor efter begravningen upptäcktes den fasansfulla förväxlingen…

Dela
(0)

Whitney till vänster och Laura till höger.

Whitney till vänster och Laura till höger.

Whitney Cerak är kanske den enda människa som har lyssnat på bandupptagningar av sin egen begravning. Och som dessutom har gift sig i precis den kyrka hon blivit begraven i. Det låter som en ockult historia men är en fasansfull rysare ur verkligheten. Whitney var bara 18 år när hennes familj fick ta emot det fruktansvärda beskedet att hon omkommit i en svår trafikolycka som hade krävt fem ungdomars liv. Bara en ung flicka, Laura VanRyn, sades ha överlevt. Whitneys föräldrar sörjde och begravde sin flicka medan Lauras familj vakade vid hennes sjukbädd i veckor. Laura var svårt skadad och bandagerad, men familjen blev mer och mer konfunderad…

Annons

Den vackra försommardagen var nästan symbolisk när hennes begravning hölls i Gaylord Community Evangelical Free Church i Michigan. Whitney hade stått på tröskeln till vuxenlivet vid den fasansfulla olyckan.
Kyrkan var fylld till bristningsgränsen. 1 400 släktingar och vänner hade kommit för att ta ett sista farväl av en älskad ung kvinna.

gerbera Kyrkan var smyckad med gerberor – Whitneys älsklingsblommor. Tårarna rann, känslofulla tal och sånger avlöste varandra och de förtvivlade vännerna hade gjort minnestavlor. Familjen hade fått hundratals kondoleanskort som de samlade i ett vackert skrin.
Många var fortfarande i chock och kunde inte förstå att den glada, engagerade och omtyckta Whitney var borta för gott…
Trafikolyckan den 26 april 2006 hade varit våldsam. En traktor med släp hade kommit över på fel vägbana och frontalkrockat med den minibuss där Whitney, en lärare och fyra av hennes skolkamrater färdades. Fem hade omkommit. En flicka, Laura VanRyn, hade överlevt, men låg allvarligt skadad på sjukhus.
Hon låg i koma under flera veckor, djupt sargad och helt bandagerad. Hennes föräldrar och syskon vakade över henne dygnet runt. Fem veckor efter olyckan började hon återfå medvetandet. Hon kunde inte tala men skakade på huvudet och blev orolig och upprörd varje gång hennes familj sa hennes namn.
Läkarna hade lugnat och förklarat att hon troligen led av minnesförluster. Men det var fler saker som inte verkade stämma. Lauras bror tyckte att tänderna såg annorlunda ut och systern förvånades över att Laura skulle ha gjort en navelpiercing utan att berätta om det.
Sjuksköterskorna kom på idén att ge patienten en penna och ett block och bad henne skriva sitt namn. Med svag hand skrev hon: Whitney.
Det var då alla insåg den ofattbara förväxlingen. Familjen VanRyns hopp om att se dottern frisk och stark igen släcktes för evigt. Beskedet var omänskligt – deras Laura hade i själva verket varit död i fem veckor utan att de vetat om det, och dessutom var hon redan begravd.
Trots chock och förtvivlan tog familjen beskedet med fattning. De fick sin dotters kista uppgrävd och höll en egen gripande begravningsceremoni. De anklagade ingen och yttrade aldrig några hårda ord över förväxlingen.
Familjen Cerek fick däremot vara med om något som kändes som ett under – de hade fått tillbaka sin dotter från de döda.
Det var ännu en chock, fast en glädjechock den här gången.
Efteråt beskrev Whitneys morfar Emil Frank upplevelsen som en saga.
Whitney var vid liv men fortfarande allvarligt skadad och läkarna kunde inte spå utgången. Det fanns en risk att hon inte skulle kunna bli som förr, hennes hjärnskada var svår.
Men Whitney kämpade och stöttades helhjärtat av sin ungdomskärlek Matt Wheeler.
Efter två år återvände hon till universitetet. Trots inlärningssvårigheter gav hon inte upp utan lyckades ta sin examen.
2010 stod Whitney brud i samma kyrka som hennes begravningsceremoni hade ägt rum i fyra år tidigare. Samma präst vigde henne och Matt till äkta makar.
I dag har paret två barn, Zachary och Rebecca, och lever ett lyckligt familjeliv i Missouri.
Whitney har lyssnat på den inspelning hennes pappa gjorde under begravningen och hon har läst alla brev. Hon har gjort det en gång, för att försöka förstå, men kommer aldrig att göra om det.
– Det var underligt, surrealistiskt och skrämmande. Det kändes som om alla vackra ord var till någon annan, det var svårt att förstå att de talade till mig, har Whitney berättat i intervjuer.
Att de båda flickorna kunde förväxlas har förklarats med att man hittade Whitneys plånbok intill en av de döda kropparna. Familjen Cerek hade inte heller identifierat den döda. De hade fått veta att kroppen var svårt sargad och i deras chocktillstånd upplevde de att de inte skulle ha klarat av det.
I alla år har de två familjerna behållit kontakten med varandra och Whitney känner att hon vill leva för Laura också.
– Jag älskar familjen VanRyn. De fanns vid min sida, vakade över mig, höll mina händer och la märke till varje litet framsteg jag gjorde. Varje gång vi träffas blir jag ju en påminnelse för dem om deras älskade dotter, men de har aldrig någonsin låtit mig få dåligt samvete för att jag överlevde men inte hon. Tvärtom har de fortsatt att bry sig om mig och hur jag har det och mår, har Whitney berättat.
I flera år levde hon själv med tankar och förebråelser om varför just hon blev skonad medan alla de andra miste sina liv.
– Jag hade samvetskval och det kändes som att jag var tvungen göra något stort och värdefullt som tack för att jag fick behålla livet. Men med tiden har det gått upp för mig att jag inte behöver göra något större än att få barn och vara en bra mamma. Det är stort nog och jag vet att det var detta som Laura också drömde om.

AV MAUD HOLMBERG KLYFT
FOTO: ALL OVER, TT, SHUTTERSTOCK


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…