Annons

Annons

Familjen Hammarberg tillbringade fyra år på de sju haven!

I 18 år planerade Linda och Ludvig sitt livs äventyr: att segla jorden runt med hela familjen. Under sina fyra år på de sju haven har de fått uppleva sådant som de flesta av oss bara kan drömma om – som ett besök på Pippi Långstrumps Kurrekurreduttö...

Dela
(0)

8
Visa bildspel

/
Familjen seglade jorden runt
Familjen seglade jorden runt
Familjen seglade jorden runt
Familjen seglade jorden runt
Familjen seglade jorden runt
Familjen seglade jorden runt
Familjen seglade jorden runt
Familjen seglade jorden runt
...
Visa mer

Att komma hem till familjen Hammarberg i Västra Hamnen i Malmö är inte som att besöka vilken småbarnsfamilj som helst. I stället för att bo i hus eller lägenhet bor de nämligen i sin båt, som går under det fantasifulla namnet Mary af Rövarhamn. Här har Ludvig och Linda bott de senaste tolv åren, vilket innebär att barnen Lovis, 8, och Otto, 6 år, har bott här under hela sitt liv. Men båten, som är tolv meter lång och nästan fyra meter bred, är inte vilken semesterjolle som helst. Här finns autopilot, navigationsdator, mörkerkikare, satellittelefon, solpaneler, vindgenerator och vattenburet värmesystem med handdukstork. Och en hel del annat som behövs när man seglar jorden runt. För det är nämligen just vad familjen har sysslat med de senaste fyra åren!

Annons
Gilla Hemmets på Facebook

– Rutten gick från Sverige till Marocko och vidare till Kanarieöarna, sedan till Kap Verde över Atlanten, vidare genom Karibien och ut genom Panamakanalen. Sedan fortsatte vi till Galapagos och seglade över Söderhavet, till Australien och vidare till Tasmanien. Vi fortsatte till Malaysia och seglade över Indiska Oceanen, kom till Sydafrika och åkte vidare till USA och Kanada. Till slut åkte vi hem via Grönland och Island, förklarar Ludvig.

Men hur kom de egentligen på tanken att segla jorden runt? Idén föddes redan för runt åtta år sedan.

– Jag har alltid tyckt om att resa, och Ludvig ville segla. Så vi bestämde oss för att göra en lång resa med båt. Det viktiga för oss var att komma in i en annan lunk och att vara borta länge, berättar Linda.

Under 1999 började paret leta efter rätt båt för sitt livs äventyr. Tre år senare hittade de den – och flyttade genast in. Att bo i en båt var naturligtvis annorlunda jämfört med att bo i hus eller i lägenhet, men Ludvig och Linda förklarade för vänner och bekanta att de sparade pengar till en kommande långresa. Och det var precis vad åren som följde handlade om: att jobba, spara pengar och att segla. Dels för att samla ihop till reskassan, dels för att skaffa sig så mycket rutin och erfarenhet som möjligt av själva seglingen.

– Varje sommar seglade vi så långt vi kunde. Det blev Bottenviken och Östersjön, Lofoten och runt Skottland. Det var härliga resor men vi ville ju hela tiden segla längre, förklarar Linda.

Åren gick. Så kom barnen, med ett drygt års mellanrum, och de kritiska rösterna höjdes, minns Linda. En del personer tyckte att det var dags att flytta från båten och att börja bo på land.

– Folk tyckte att det var mer galet att bo med barnen på båten än att segla jorden runt med dem. Vissa var oroliga för att de inte skulle få tillräckligt med leksaker och ha tråkigt. Men båten var ju deras hem och trygghet. Och vi var ju med dem hela tiden.

Inspirerades av Pippi

Att långresan skulle bli av var det ingen som helst tvekan om. Det var däremot inte helt klart vart skutan skulle styras. Men en dag kom lilla Lovis på idén att åka till Kurrekurreduttön. Hon var just då väldigt fascinerad av Pippi Långstrump och nyfiken på ön som Pippis pappa hade bott på i sagan.

Sagt och gjort. Kurrekurreduttön fick det bli.

– Vi tog tjänstledigt från våra jobb och pratade med skolan om att få sköta Lovis undervisning på båten. Otto var så liten att det inte spelade någon större roll för hans skolgång. Det var nu eller aldrig, kände vi. Barnen var stora nog att följa med men små nog att inte ha börjat skolan, så det var precis lagom.

Att segla långt med barn kändes helt naturligt för Linda och Ludvig, även om det är oprövad mark till och med i rutinerade seglarkretsar. Enligt Linda brukar landets tyngsta seglarprofiler tipsa om att bara segla korta sträckor med barnen och stanna i hamnen så länge man kan.

– Många familjer seglar till Västindien och tillbaka och så, men vi känner bara till en annan svensk familj som seglat runt jorden tidigare. Och deras barn var äldre.

Den 1 augusti 2010 var det dags. Familjen kastade ut från Malmö och gav sig äntligen i väg på sin äventyrsresa. Kurrekurreduttön nådde de efter ungefär ett halvår.

– Vi hade i förväg tagit reda på vilken ö Astrid hade använt som inspiration till Kurrekurreduttön. Och vem som var förlaga till Pippis pappa. Det var en svensk sjöman som led skeppsbrott utanför Papua Nya Guinea, flöt i land på en ö och gifte sig med hövdingens dotter. De fick nio barn tillsammans.

Allt det här gjorde förstås barnen väldigt nyfikna på att få se Kurrekurreduttön. Men det fanns också en risk att de skulle bli besvikna. Böckerna om Pippi skrevs på fyrtiotalet. Åren hade gått. Tänk om det inte alls såg ut som i böckerna längre…

– Men det gjorde det! Precis som det står i böckerna såg vi grottor och hajar på väg mot ön och krokodiler på en av stränderna. Husen stod på stolpar och folk var pyntade på ett som vi inte såg någon annanstans på hela resan. Illustrationerna är väldigt träffsäkra, så den där sjömannen måste ha varit jättenoga i sina beskrivningar när han kom hem, säger Linda.

Papua Nya Guinea var intressant även av andra orsaker, tycker Ludvig.

– Där finns 850 olika språk och på två öar kan språken skilja sig lika mycket som svenska och finska även om öarna ligger helt intill varandra. Det finns inga klockor och det vanligaste transportmedlet är kanot. All post hamnade i en gemensam postbox i ett litet samhälle 80 sjömil bort. När man frågade hur lång tid någonting skulle ta så var folk väldigt diffusa och vaga. Hade vi trevligt skulle det gå snabbt, annars skulle det ta längre tid, sa de. Det där gjorde att vi fick en annan inställning till tiden.

Efter besöket på Kurrekurreduttön började familjens hemfärd. Och när de väl återvände till Malmö kunde de se tillbaka på en väldigt lyckad resa.

– Det bästa var att besöka alla länder och se alla djur. Jag såg elefanter, geparder och vombats. Och så fiskade jag och pappa tillsammans, säger Otto.

Lovis har också ett favoritminne, vid sidan av besöket på Kurrekurreduttön.

– Det var att få rida elefant på Sri Lanka. Det var på min födelsedag.

Fått nya kompisar

Man kan ju tänka sig att en fyra år lång jordenruntresa med barn kan vara riskabel, men ingen i familjen blev allvarligt sjuk eller skadad och inga stora katastrofer inträffade längs vägen.

– Vi fick personliga prognoser från en hobbymeteorolog i Australien, och var väldigt noga med att undvika dåligt väder. Visst kunde det storma och en gång blev vi träffade av blixten så att all elektronik slogs ut, men det var aldrig fara för liv. Däremot hände förstås en hel del annat. Vi har kört rakt upp på ett rev, blivit rammade av ett fartyg, kört på mindre isberg och fått inombordsmotorn stulen i Thailand, berättar Linda.

Att komma hem igen blev en överväldigande upplevelse. Familjen blev uppvaktad med presenter och en stor välkomstkommitté bestående av släkt och vänner och människor som läst Lindas blogg från resan. Nu, när de varit hemma i några månader, är känslorna blandade.

– Det är ju jätteskönt att inte behöva planera nästa steg hela tiden, att inte ständigt vara på väg. Men det är också lite vemodigt att barnen går i skolan och att vi inte träffar dem lika mycket längre. Vi kom hem en lördag och de började skolan på måndagen, så det var snabba ryck.

Just umgänget med barnen har varit en av de stora poängerna, menar Ludvig.

– Första dagen på jobbet var jag borta från barnen mer än under de senaste fyra åren totalt. Många har ju ganska lite tid för sina barn egentligen. Och ångrar det på dödsbädden. Vi har levt med barnen till hundra procent i fyra år. Och vi passade på medan de faktiskt ville. Barn vill ju vara med föräldrarna under en viss period, sedan blir de äldre och prioriterar annat.

Nu är det dock jobb och skola som gäller. Så småningom ska de flytta från båten och in i ett hus eller en lägenhet.

– Och vi vill göra allt det där andra, som att åka skridskor, åka på skidsemester, paddla kajak och vandra i fjällen. Vi har levt för resan i så många år och inte gjort annat än att segla eller meka med båten.

Störst skillnad är det kanske för barnen. De har ju levt hela sitt liv på båten. Lovis saknar värmen, förklarar hon. Otto tycker det är både bra och dåligt att vara hemma igen. Det märkligaste är nog egentligen att ha börjat skolan.

– Det känns konstigt. Men man kan ju leka med vännerna på rasterna. Först hade jag inga vänner men efter några dagar fick jag min första. Sedan fick jag min andra och sen min tredje. Nu har jag fyra vänner!

Även Lovis har fått nya vänner på löpande band. Och konstigt vore det ju annars. Vem vill inte höra spännande berättelser om lejon, hajar och äventyr på Kurrekurreduttön!

 

Vill du se fler bilder från familjens resa eller läsa Lindas blogg? Klicka in på www.symary.com.

Känner du igen Linda, Ludvig, Lovis och Otto ? Just nu medverkar familjen i programmet Familjer på Äventyr som visas i SVT.

 

Läs mer:

Annelie ordnar ekoresor över hela världen 

Linda levde med akafolket i 13 år 

Susanne startade barnhem i Ghana 

Av Jacob Härnqvist

Foto: Jacob Härnqvist, Linda Hammarberg


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…