Annons

Annons

Ensamheten gör livet grått

Helgen är långtråkig. Rune längtar efter sällskap. Ensamheten är svår när man är 95 år och rullstolsburen. Då ringer telefonen.

ensamheten gör livet grått

Jag sitter i min rullstol och tittar ut. Blå himmel och sol. Grönskande björkar och buskar. Det är underbart vackert. I dag är det lördag, i morgon söndag. Tråkigt och tyst.

Telefonen är tyst. Allt är tyst under helgen som förr var efterlängtad, men nu är lång och tråkig. Jag längtar till landet. Minns fågelsången; koltrastens härliga kvitter. Undrar om talgoxen, blåmesen och näktergalen som gästade oss på landet finns kvar i vår vackra natur.

Annons

Här vid köksfönstret hörs inget av detta. Jo, fiskmåsarnas skrän som blandas med biltrafiken på gatan utanför. Fiskmåsar ska vara vid kusten, inte på hustaken i staden.

Alltför många gamla människor sitter ensamma hemma och väntar på att telefonen ska ringa. Hur var det när jag själv var ung? Minns inte farfar och farmor. Mormor minns jag lite av, hennes långa, vida kjolar, men inte morfar. Jag minns inte min mamma, jag var sju år när hon gick bort.

Glad för varje besök

Nu sitter man här ensam och är både farfar och gammelfarfar och tycker synd om sig själv. Alla har så bråttom i dag och har så mycket omkring sig. Jag förstår det och blir glad för varje telefonsamtal och besök. Det är det man lever för när man sitter i rullstol och är helt beroende av andras hjälp.

Helgerna är värst när mycket är stängt. Skönt när det blir måndag och det kommer en vecka med pensionärsträffar och möten med andra äldre som sitter hemma och längtar efter sällskap. När man inte har någon familj saknar man någon att prata med om dagarna. Vardagen blir grå.

Telefonen ringer. Jag hoppar till – jo, jag hörde rätt! Ett av mina sju barnbarn undrar om jag vill följa med ut i det vackra vädret. Den trista ensamheten byts plötsligt till ljus glädje. Barnbarnet och barnbarnsbarnet hämtar mig och vi går ut till lekplatsen i parken.

Att sitta i rullstolen och se barnen leka, höra fågelkvitter och känna doften från grönskan är underbart. Livet känns med ens ljusare.

Jag är lyckligt lottad som vid 95 år får uppleva glädjen med barnbarn och barnbarnsbarn. Det är inte många förunnat. Nu känns det inte så ensamt längre.

Rune

 

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!

 

Läs mer

10 tips för att bryta ensamheten

Så slipper du vara ensam

5 hälsofördelar med att ha katt

Läs också:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…