Annons

Annons

En stalker förstörde mitt liv

Dela
(15)

 

Förföljd av stalker

 

”Jag kände mig som en fånge i mitt eget hem”

 
Anneli sprudlade av livsglädje. Hon trivdes i den nya staden där hon hade fått jobb och massor av vänner. Men så började en främmande man dyka upp var hon än befann sig – och han blev alltmer hotfull…

Annons

 

Det slamrar till i grannlägenheten, ett vardagsljud som få skulle lägga märke till. Anneli stelnar till och tar några djupa andetag, hjärtat dunkar okontrollerat.
– Oj, vad rädd jag blev, säger hon och skrattar lite generat. Jag förstår ju att det bara är grannen, men min kropp vet inte det. När telefonen ringer kan jag börja darra och när jag ser någon som påminner om honom blir jag skräckslagen. Jag sover dåligt, jag är fortfarande misstänksam och har kvar vissa vanor, som att kolla i nyckelhålet att han inte står utanför dörren. Jag känner inte igen mig själv i den trötta, ängsliga person jag är i dag.
Anneli, 43 år, har flyttat tillbaka till hemorten där hon har sin familj. Bort från mannen som gjort hennes liv till ett helvete de senaste åren, men också bort från jobbet och sina nya vänner. I dag är hon arbetslös och hankar sig fram. Men vi går tillbaka till hösten 2008 då hon fortfarande var sitt gamla, energiska jag och ny i den lilla staden.
– Jag har alltid varit väldigt social och fick snart en stor bekantskapskrets. Allt flöt på, jag trivdes på jobbet, gick en högskoleutbildning på deltid och tränade en hel del. När jag bott där ett år började en okänd kille i gul reflexjacka dyka upp överallt, så fort jag klev ut från jobbet, en affär eller restaurang. Men han cyklade bara förbi och jag tänkte inte så mycket på det i början.
Flera gånger såg hennes vänner att mannen, som vi kan kalla Petter, slank ut genom hennes port. De visste vem han var och frågade Anneli om hon kände honom, men det gjorde hon inte. Samtidigt började hon få märkliga telefonsamtal: ibland var det tyst i luren, ibland var det en mansröst som sa underliga saker.
– Det var rätt obehagligt när jag förstod att det var samma person som kunde stå och trycka utanför mitt hus. Han kunde ringa dagar, kvällar och nätter samtidigt som han verkade känna till mina rutiner. Hur kunde han annars stå och vänta utanför jobbet? Jag började gå omvägar vart jag än skulle och så fort jag fick syn på honom skyndade jag mig åt andra hållet. Jag kände mig väldigt frustrerad, men försökte nonchalera honom.
Hon tröttnade på telefonsamtalen och bytte mobilnummer, men Petter gav inte upp. Han försökte i stället kontakta henne via Facebook och fortsatte att cirkla runt henne när hon rörde sig utomhus. Han kom aldrig fram och pratade utan höll sig hela tiden på visst avstånd.
Ett halvår förflöt och Anneli började tycka att det var otäckt att gå ut när det var mörkt. Hon hoppade över föreläsningar, struntade i träningen och gruvade sig för att jobba kväll. En manlig vän som såg hennes oro sa en dag åt Petter att sluta följa efter Anneli. Hans svar, förmedlat via vännen, gjorde henne mållös.
– Petter sa att jag var kär i honom, att han var ledsen för att jag såg på honom med lysten blick! Hur kan man bara få för sig något sådant? Vi hade aldrig mötts, aldrig pratat med varandra.
Vännens ingripande fick inte Petter att lägga av, han blev i stället mer aggressiv. Började ringa och banka på Annelis dörr och skrika i brevinkastet att hon skulle sluta ”prata skit” om honom, annars skulle han ge igen.
– En kväll när jag satt i telefon med en vän ringde han på. Plötsligt såg jag hur han sakta tryckte ner handtaget, men ytterdörren var ju låst. Då försökte han sticka in sin lortiga hand genom brevinkastet. Jag blev livrädd och min kompis sa åt mig att ringa polisen, men de tog det inte på allvar. Efteråt kände jag mig väldigt otrygg och började sova dåligt, jag kunde vakna mitt i natten med ångest. När som helst på dygnet kunde han ju ringa på och jag vågade aldrig riktigt koppla av, jag väntade ständigt på nästa signal eller bankning.
Anneli missade tentor och fick avbryta sin utbildning. Hon ringde polisen flera gånger och vid ett tillfälle, när Petter togs på bar gärning utanför hennes dörr, togs han in för förhör. Men han nekade till att systematiskt ha förföljt Anneli och anmälan lades ner, eftersom ”ord stod mot ord”.
Sedan två år tillbaka finns en lag som ger stalkningsoffer ett starkare skydd. På hemsidan råder polisen utsatta att samla bevis: spara mejl, spela in telefonsamtal, ta foton och föra dagbok. Anneli önskar att lagen hade kommit tidigare.
Två år efter att Petter börjat förfölja henne tog stressen ut sin rätt.
– Det blev outhärdligt, det kunde vara lugnt i flera veckor, till och med månader, men sedan var han plötsligt tillbaka igen. Jag kände mig som en fånge i mitt eget hem, helt maktlös. Jag kunde inte tänka på något annat, det tog nästan all energi. En dag bröt jag ihop på jobbet och blev sjukskriven i tre månader. Jag tappade aptiten och fick inget gjort, blev nästan apatisk. Men kuratorn på vårdcentralen fick mig att kämpa vidare. Jag blev arg i stället, tänkte att han inte skulle få förstöra för mig. Samtidigt förstod jag att jag måste ta mig ur situationen, annars skulle jag hamna på psyket. Jag kunde inte stanna kvar på orten.
Anneli gick tillbaka till jobbet på deltid och sov hos en kompis. Sedan flyttade hon tillbaka till staden där hon är uppvuxen och dagpendlade till jobbet i fem månader.
– Men det blev för jobbigt till slut. Nu söker jag deltidsjobb här, det tar så mycket energi bara att hålla sig upprätt. Jag känner en sorg över hur livet blivit, det är som om känslan av hjälplöshet sitter kvar.
Har du fått hjälp att bearbeta det du varit med om?
– Jag har börjat hos en psykolog. Han säger att jag ska fokusera på att vara i nuet och inte se tillbaka så mycket. Så har jag börjat motionera. Jag tänker att om jag blir fysiskt stark igen så får jag kraft att ta itu med det andra, och jag har faktiskt börjat bli lite gladare. Innerst inne tror jag att jag kommer igen, men det tar nog sin tid. Jag tål inte stress längre och den känsligheten tror jag alltid kommer att finnas kvar.
Tänker du ofta på Petter?
Ja, så fort jag ser eller hör något som påminner mig. Han måste vara sjuk på något sätt. Mina vänner har berättat att han börjat förfölja en annan tjej nu när jag har flyttat. Varför får en sådan människa vara ute i samhället och förstöra för folk? Jag önskar att någon satte stopp för honom, att han blev inspärrad någonstans. Han har förstört så mycket.
Känner du dig trygg där du bor nu?
– Ja, det gör jag. Han har inte tagit kontakt en enda gång sedan jag flyttade. Men ändå har jag den här vaksamheten hela tiden, kroppen reagerar ofta som om han hittat mig.
Vad har du för tankar om framtiden?
– Jag tänker inte så mycket på framtiden, men jag önskar att jag en dag ska kunna se tillbaka utan bitterhet, acceptera det som hänt och gå vidare. Egentligen skulle jag vilja flytta tillbaka, jag har vänner kvar och är välkommen tillbaka till jobbet. Men det går ju inte. Jag kan inte återvända och riskera att bli utsatt igen.

 

Expertens råd:

Ta inte kontakt med stalkern!

Anneli berättar hur hon råkade ut för en stalker när hon flyttade till en ny stad. Hon beskriver hur hela hennes liv begränsades av denna man och hur hon hoppade över föreläsningar och träning och till sist knappt vågade gå ut. Att leva på det viset innebär oerhörd press och skapar förstås väldigt stor ångest. Just maktlösheten och att inte ha någon kontroll över sitt eget liv är oerhört svårt. Det är en riktig mardrömstillvaro som Anneli berättar om och det är inte konstigt att hon till sist blev sjuk av situationen. Alla kan nog leva sig in i fasan att vara förföljda av någon och aldrig någonsin känna sig säker.
Anneli handlade klokt när mannen började förfölja henne. Hon tog inte själv kontakt med honom vilket kan trigga och uppmuntra personen till ännu mer kontakt. Tyvärr fick hon ingen hjälp av polisen och det är ofta svårt med bevis i den här typen av ärenden. Råden om att dokumentera allt noggrant är bra och med den nya lagen blir det förhoppningsvis lättare att få fast en stalker.
Trots att Anneli nu är av med mannen så påverkar han, och det han gjorde mot henne, fortfarande hennes liv. Hon kämpar med känslan av hjälplöshet och påverkas mycket av stress och plötsliga ljud. Anneli har sökt och fått hjälp, vilket är väldigt viktigt. Efter att ha levt under press under lång tid och också blivit sjuk av det, kan det ta lång tid att komma tillbaka. Det är viktigt att få prata igenom allt och sätta ord på sina känslor. Det är bra att få verktyg så att inte känslorna och rädslan får för stort utrymme i ens fortsatta liv, även om man kanske aldrig helt blir fri ifrån dem. Som vid annan stress och utbrändhet är det vanligt att man i fortsättningen får leva med en lägre tröskel för att orka och klara av påfrestningar.
Anneli har börjat motionera och bygga upp sig fysiskt, vilket är väldigt bra. Är man stark med en bra fysik har man även lättare att orka med stress och andra påfrestningar. Minnena från den hemska perioden kommer att blekna och Anneli kommer säkert att skapa sig ett bra liv, med arbete och vänner i sin nygamla miljö.

 

Maria J Bratt, auktoriserad socionom

 

Du möter även Maria varje vecka på sidan ”Fråga om relationer” i Hemmets Veckotidning!

 

 

Vad är stalkning?
Stalkning, eller olaga förföljelse, innebär brottsliga handlingar och handlingar som den utsatta personen uppfattar som störande, kränkande eller skrämmande, men som inte är brott enligt svensk lag. Med stalkning menas också att någon systematiskt förföljer, kartlägger och smyger sig på den utsatta personen.
Olaga förföljelse är ett brott som infördes i brottsbalken den 1 oktober 2011. Maxstraffet är fyra års fängelse.

Källa: www.riksdagen.se

 

AV MARIA WIDHOLM
FOTO: SHUTTERSTOCK


Läs mer om:

Dela
(15)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…