Annons

Annons

En läsare berättar: ”Kärleken har ingen ålder”

Det sa klick vid första mötet. En stor åldersskillnad, olika kulturer och svårighet att kommunicera var inget hinder. Men kärleken har haft ett högt pris för Melek och Radwan.

Dela
(375)

mirakel

Jag vill ha en vigselring och bära hans efternamn, skriver Melek som hoppas att hon och hennes unge sambo snart kan gifta sig.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli kär igen. I över 20 år hade jag levt ensam och jag hade för längesedan gett upp hoppet om att hitta någon att dela mitt liv med.

Dessutom var jag bränd. Motgångarna hade varit många och jag vågade inte tro på kärleken igen.

Annons

Av en händelse lärde jag känna Ercan, en kurdisk pizzabagare. Han berättade så fint om sin hemstad Istanbul. När han sedan blev utvisad fick jag en anledning att göra ett besök där. Det blev inte bara ett besök utan flera.

Under en av mina resor frågade Ercan mig varför jag inte svarat på en viss vänförfrågan jag fått på Facebook.

Jag svarade att jag tyckte att mannen ifråga såg alldeles för ung ut och att jag dessutom inte gillade solglasögonen han bar.

– Ge honom en chans, sa 
Ercan. Det är min arbetskamrat och vänner kan man inte få för många av.

Så jag skickade en vänförfrågan till Radwan. Han accepterade direkt. En konversation på knackig engelska startade.

Det visade sig att Radwan översatte det han ville säga med hjälp av Google translate. Det blev en hel del missförstånd kan jag lova.

Radwan var mycket intensiv. Inte en dag gick utan att han hörde av sig på Facebook. Jag blev nyfiken på den här unge mannen och beslutade att boka en resa till påsklovet.

Jag hade inga förhoppningar om någon kärleksrelation utan såg det mer som ett sätt att knyta en ny bekantskap. Så var det nog för Radwan också. Dessutom var åldersskillnaden ett 
hinder enligt mig.

Förälskad i en mycket yngre man

Jag flög till Istanbul på påskafton. Dagen därpå kom Radwan i sällskap med Ercan till hotellet där jag bodde.

När han stod där framför mig blev jag alldeles stum. Det sa klick direkt. Efteråt har han sagt att när han fick se den europeiska kvinnan med den gröna klänningen kände han samma sak.

Radwan bjöd på mat och jag kommer ihåg att jag även fick hans bulgur.

– Du såg så hungrig ut , sa han efteråt och skrattade.

Vi tog båten över till den asiatiska sidan. Ercan skyndade till jobbet och Radwan och jag fick tid att lära känna varandra. Vi tog in på ett hotell några timmar.

Det här var inte en lätt situation för vare sig mig eller Radwan. Han med sin muslimska uppfostran borde inte vara tillsammans med en kvinna han inte var gift med. Jag skämdes över att jag blivit förälskad i en man som var mycket yngre. Men vi hade några underbara dagar tillsammans.

Dagen innan jag skulle flyga hem var jag så sorgsen. Radwan hade svårt att förstå min engelska och det var svårt att förklara för honom vad jag kände. Innan vi skildes tog jag några kort med mobilen.

Ibland brukar jag sitta och titta på bilderna för att minnas den första tiden tillsammans. Innan vi tog farväl förklarade jag att jag inte var ute efter ett tillfälligt äventyr. Radwan blev så glad när han förstod vad jag menade.

Måste träffa honom snart igen

När jag väntade på flygplatsen kom det ett meddelande: 
”I miss you queen.” Under våra samtal på Facebook kallade han mig alltid queen.

Jag var orolig under hemfärden. Tänk om jag aldrig får träffa den här mannen igen, tänkte jag. När jag kom tillbaka till Sverige bokade jag en ny biljett för att besöka honom i maj.

Vi hade även då underbara 
dagar, men jag kände att det var något som tryckte honom. Jag förstod att det inte var lätt att bryta mot invanda mönster och att dessutom ljuga för sin familj.

Tredje gången vi träffades var det midsommar och jag hade ett hägrande sommarlov framför mig.

När vi kom till hotellet fiskade Radwan upp en ring ur fickan. Det var en enkel ring i silver men så betydelsefull för mig.

Han med sin magra inkomst hade skrapat ihop till en ring. Med den ville han säga att vi var förlovade och att jag skulle bli hans fru i framtiden.

Jag stannade i två veckor och vi hann med många utflykter. Jag älskar att åka båt över Bosporen och det blev också många utflykter ute till havs.

Jag är inte ute efter pengar

Tillbaka i Sverige kände jag mig inte alls glad. Jag ville bara åka tillbaka till mannen jag älskade. Efter ett par veckor bokade jag en ny biljett och kom mitt i fastemånaden. Vi bodde den här gången på den europeiska sidan.
En kväll när vi satt på vårt stam-
kafé förklarade jag för Radwan att jag var trött på att träffas i smyg och att jag ville se ett mirakel. Han funderade ett bra tag och till sist förstod han vad jag menade.

Nästa dag tog vi en taxi och besökte hans syster Hilal. Han förklarade läget och de bokade en imam till nästa dag. Jag mottogs med öppna armar och kände mig som hemma.

Vi vigdes exakt en månad efter vår förlovning och i samband med detta fick jag namnet Melek. Radwan sa att han var skyldig att ge mig en bröllopsgåva, men att han inte hade några ekonomiska möjligheter till detta. Jag svarade att det var 
honom jag ville ha.

Jag tror att just detta är en anledning till att han högaktar mig. Vetskapen att jag är en person som inte fäktar efter materiella ting. Jag har fortfarande inte fått någon bröllopsgåva. Hans ekonomi har inte tillåtit det och han har vid flera tillfällen varit tvungen att hjälpa sin familj med pengar.

De är så fördomsfulla

Jag har sagt att jag inte vill ha en massa guldarmband. Jag vill ha en riktig vigselring och bära hans efternamn.
För i Sverige är vi sambor. När han får fast arbete ska vi gifta oss på europeiskt vis. Det underlättar för honom också.

Jag tror nämligen inte att han har sagt hela sanningen till sin familj.

Efter vigseln i Istanbul ansökte Radwan om uppehållstillstånd. Vi visste att det skulle dröja innan vi fick svar. Det kändes bra för jag behövde tid att förbereda min familj på mitt nya liv.

Under mina resor hade jag pratat om detta med min dotter. När hon sedan ställdes inför faktum blev hon som förändrad. Jag fick ett mejl från henne där hon förklarade att hon inte ville ha med mig att göra. I det beslutet fick hon även med sig min äldste son.

Deras beslut har inneburit att jag helt tappat kontakten med dem. För mig är detta mycket svårt att förstå eftersom min dotter i flera år genom olika arbeten haft kontakt med främmande kulturer. Jag trodde att åtminstone hon skulle förstå.

Jag har även tappat den fina kontakten jag hade med mina syskon. De är så inskränkta när det gäller att umgås med andra kulturer. Alla dessa terrorbrott som skett de senaste åren har inte gjort saken lättare.

Gliringar om åldersskillnaden

De som accepterar fullt ut hur jag lever är mina kollegor. Mina elever tycker att mitt möte med mannen i mitt liv är som en kärlekssaga.

Sedan snart tre år tillbaka bor vi i Sverige. Några av Radwans bröder protesterade högljutt när han tog beslutet att flytta hit, men har funnit sig i situationen. Hela hans familj har förstått att jag är en oerhört betydelsefull person för honom och ingen har någonsin haft invändningar vad det gäller den stora åldersskillnaden. Det är bara här i Sverige som vi fått gliringar, främst från personer som inte känner oss alls. Även det har lagt sig.

De ser att vi fortfarande är ett par och förstår att han tänker stanna kvar hos mig även om jag aldrig kan ge honom några barn.

Jag tycker själv att jag gav honom en chans att välja. Redan när vi träffades gjorde jag klart för honom att han inte är en tillfällig flirt och att om han vill ha barn måste han välja någon annan. Han förklarade att det är mig han vill ha.

Ödet förde oss samman

Jag har aldrig någonsin ångrat mitt val. Jag har alltid haft en gudstro, men inte varit särskilt religiös. Även om jag konverterade vid vigseln så har mitt liv inte förändrats så mycket. Jag bär mina långa klänningar som jag alltid gjort och jag har inte för avsikt att bära slöja. Radwan kräver inte det heller.

Första tiden i Sverige upplevde jag honom som mycket religiös, men han har släppt lite av sin gamla kultur. Hans tro på 
Allah är mycket stark, men det hindrar honom inte att vara som alla andra.

Det är nog därför vi trivs så bra tillsammans. Vi respekterar varandra och har inte massa krav på oss att vara si eller så.

När han träffar sin familj faller han delvis in i gamla invanda mönster. Helst vill hans familj att vi ska bosätta oss i Turkiet. I början kunde jag tänka mig detta, men har ändrat mig med åren.

Jag vill ha min frihet och inte ställas inför krav på att vara som de är. Jag är inte säker på att jag skulle trivas med att gå miste om den frihet vi europeiska kvinnor har. Jag älskar Turkiet och kan tänka mig att ha en sommarbostad där. Jag har lagt till namnet Melek, men har kvar de förnamn jag fått av mina föräldrar.

Jag tror att det var ödet som förde oss samman. Mötet med Radwan är något som jag aldrig upplevt tidigare, för den här mannen är jag en drottning. Vi har samma åsikter vad det gäller trohet och är väldigt rädda om vår kärlek. Det skulle vara helt underbart om jag fick min familj tillbaka. Att de inser att den här mannen gör mig så lycklig. Med andra ord väntar jag på ett ytterligare mirakel.

Melek

 

Läs mer:

Jag glömmer aldrig sommaren jag fann kärleken

Kärleken överlevde den svåra olyckan

Gammal kärlek rostar aldrig

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!

Här är den PERFEKTA handväskan!

Upptäck den snygga handväskan i läder som har ALLT du kan önska i form av stil och funktion!
Beställ den direkt från oss till ett riktigt bra pris!

Läs mer här


Läs mer om:

Dela
(375)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…